Marshmellow-experimentet visade att barn som kunde sitta i ett rum med en marshmellow (en sorts godis) utan att äta den, för att sedan, efter en stund, få två marschmellows, klarade sig bättre i livet än de barn som föll för frestelsen och åt godisbiten. Människor med självkontroll går det tydligen bättre för. Forskare är dock inte så övertygade om att det enbart är självkontrollen i sig som är avgörande, ty självkontroll tär på resurserna. Snarare kan det vara så att de med stark självkontroll också har en förmåga att planera, så att de inte försätter sig i en situation där de måste utöva självkontroll. De ekonomiserar med sin självkontroll. En person med stark självkontroll är således en person som inte köper hem godis, och därför slipper utöva sin starka förmåga till självkontroll. Planering och självkontroll går tillsammans.
https://www.svd.se/na-storre-framgang-i-livet--trana-upp-din-sjalvkontroll
Detta leder obevekligen till ett av mänsklighetens mest mystiska agerande och begrepp, investeringen. Hur är det möjligt att ett djur, så hedonistiskt som människan, kan ha skapat jordbruket, och sedan industrin, dessa oerhörda anhopningar av investeringar. Att kunna avstå så oerhört mycket konsumtionen idag, för att, eventuellt!, få tillbaka imorgon, och då mer än man avstod. Det är investeringens mysterium i ett mänskligt samhälle.
En förklaring kan vara att om tillräckligt många inser investeringens avkastning, och försvarar sin insikt med egendomsrätter och i slutändan, med pilbåge, dvs våld, gentemot de hedonistiska, då kan investeringen bre ut sig. Staten och våldet är således investeringens kompanjon.
Men en annan förklaring kan vara skillnaden mellan sparandet och investeringen. I Marshmellow-experimentet utsätts personen för det mest ohyggliga, ett sparande, som kan ge avkastning. Det finns en hårfin, men avgörande skillnad mellan sparande och investering. Godiset ligger framför barnet, som kan äta det eller vänta in sin belöning, sitt utövande av självkontroll, till belöningens tidpunkt, då två godisbitar finns. Det är detta som är sparande.
En hedonist har förvisso svårt att spara, ty varför lägga undan en njutning idag för en njutning imorgon. Imorgon kan möjligheten till njutning vara borta, eller hedonisten kan vara borta genom virusets dödande kraft. Skjut inte upp vad du kan njuta idag, är hedonistens dogm.
Men ger hedonisten avkall en aning på sin hedonism, och tror på att den får två bitar imorgon och att den då lever så att den kan njuta bitarna, då kanske den kan avstå. Men, fördelen med sparandet är att den när som helst kan avsluta sin fenomenala föreställning i självkontroll och ta biten. Sparandet på banken är alltid tillgängligt, om något köpvärt kommer framför hedonistens ögon. Sparande är således inte mycket till uppoffring. Så litet att kanske t o m en hedonist kan utföra den plågsamma akten.
Med investering är det annorlunda. Investering är inte att sitta och titta på godisbiten och invänta dess förmering. Investering är inte sparande, att det man har, lägger man åt sidan, för att senare komma tillbaka till. Investering är förstörelse. Potatisen du stoppar i marken, med avsikt att få plocka upp 7 potatisar senare, förstörs som potatis i marken. Du kan inte, om du ångrar dig två veckor senare, gräva upp potatisen och äta den. Den är konsumerad av investeringen.
Jordbrukaren köper en traktor för pengar, i avsikt att plöja marken. Pengarna hade kunnat användas till godis. Traktor kan bara användas till plöjning. Investeringen förbrukar insatsen, och låser den till det som investeringen avser.
Inte nog med att man måste avstå konsumtion idag. Man kan inte återta utlägget, så som man kan i sparandet, ty det är förbrukat. Du måste vänta. Det är inget val, som barnen har inför godisbiten. På så sätt kanske investeringen är välgjord för den hedonistiska människan, ty väl investeringen är gjord, är resursen förbrukad och kan inte tas tillbaka. Blott väntan återstår, med förhoppningen av avkastning, 7 potatisar som blev av den potatisen man avstod.
Framgångsrik självkontroll går med planering, vari ingår att undvika att komma i frestelse. Investeringen, genom att konsumera resursen och omöjliggöra dess konsumtion, innebär att man undviker frestelsen. Det är bara och vänta och se.
Eftersom investering är så lönande för mänskliga samhället, har då evolutionen premierat människor med självkontroll? Eller har vi fått ett samhälle där vi har två klasser av individer, en med självkontroll, som investerar, och en klass, som är den hedonistiska människan, som blott konsumerar? Konsumtionsmänniskan, dvs hedonisten, är en förutsättning för vårt system, men produktionen måste drivas av människan med självkontroll, som kan utstå avståendet, investeringen. Därför blir den med självkontroll lyckad i samhället, ty samhället premierar de med självkontroll, de som kan utstå plågan med att avstå, som kan tåla investeringens plåga.
Weber skrev sin bok om kapitalismens anda, som han härledde från den protestantiska etiken, med sin anda av att avstå, men också att förhärliga genom ackumulationens kraft. Den protestantiska etiken stimulerade till och legitimerade att avstå, till förmån för att investera. Den etiken premierade människan med självkontroll och dömde hedonisten till barbarism.
Slutsatsen blir då att vi har skapat ett samhälle där de med självkontroll premieras. Barnen som kunde vänta in den andra godisbiten var inte duktiga som sådana, utan de var väl anpassade till det samhälle som skapats för att befrämja investeringar.
Men de självkontrollerande investerarnas lycka förutsätter att det finns de som inte kan invänta den andra godisbiten. Självkontrollens investerare behöver den hedonistiskt konsumerande människan, så som den konsumerande hedonisten behöver den självkontrollerade investeraren. Men det är investeraren som måste ha makten, ty annars konsumeras allt och intet återstår.
Öllsjö den 18 april 2020
https://www.svd.se/na-storre-framgang-i-livet--trana-upp-din-sjalvkontroll
Detta leder obevekligen till ett av mänsklighetens mest mystiska agerande och begrepp, investeringen. Hur är det möjligt att ett djur, så hedonistiskt som människan, kan ha skapat jordbruket, och sedan industrin, dessa oerhörda anhopningar av investeringar. Att kunna avstå så oerhört mycket konsumtionen idag, för att, eventuellt!, få tillbaka imorgon, och då mer än man avstod. Det är investeringens mysterium i ett mänskligt samhälle.
En förklaring kan vara att om tillräckligt många inser investeringens avkastning, och försvarar sin insikt med egendomsrätter och i slutändan, med pilbåge, dvs våld, gentemot de hedonistiska, då kan investeringen bre ut sig. Staten och våldet är således investeringens kompanjon.
Men en annan förklaring kan vara skillnaden mellan sparandet och investeringen. I Marshmellow-experimentet utsätts personen för det mest ohyggliga, ett sparande, som kan ge avkastning. Det finns en hårfin, men avgörande skillnad mellan sparande och investering. Godiset ligger framför barnet, som kan äta det eller vänta in sin belöning, sitt utövande av självkontroll, till belöningens tidpunkt, då två godisbitar finns. Det är detta som är sparande.
En hedonist har förvisso svårt att spara, ty varför lägga undan en njutning idag för en njutning imorgon. Imorgon kan möjligheten till njutning vara borta, eller hedonisten kan vara borta genom virusets dödande kraft. Skjut inte upp vad du kan njuta idag, är hedonistens dogm.
Men ger hedonisten avkall en aning på sin hedonism, och tror på att den får två bitar imorgon och att den då lever så att den kan njuta bitarna, då kanske den kan avstå. Men, fördelen med sparandet är att den när som helst kan avsluta sin fenomenala föreställning i självkontroll och ta biten. Sparandet på banken är alltid tillgängligt, om något köpvärt kommer framför hedonistens ögon. Sparande är således inte mycket till uppoffring. Så litet att kanske t o m en hedonist kan utföra den plågsamma akten.
Med investering är det annorlunda. Investering är inte att sitta och titta på godisbiten och invänta dess förmering. Investering är inte sparande, att det man har, lägger man åt sidan, för att senare komma tillbaka till. Investering är förstörelse. Potatisen du stoppar i marken, med avsikt att få plocka upp 7 potatisar senare, förstörs som potatis i marken. Du kan inte, om du ångrar dig två veckor senare, gräva upp potatisen och äta den. Den är konsumerad av investeringen.
Jordbrukaren köper en traktor för pengar, i avsikt att plöja marken. Pengarna hade kunnat användas till godis. Traktor kan bara användas till plöjning. Investeringen förbrukar insatsen, och låser den till det som investeringen avser.
Inte nog med att man måste avstå konsumtion idag. Man kan inte återta utlägget, så som man kan i sparandet, ty det är förbrukat. Du måste vänta. Det är inget val, som barnen har inför godisbiten. På så sätt kanske investeringen är välgjord för den hedonistiska människan, ty väl investeringen är gjord, är resursen förbrukad och kan inte tas tillbaka. Blott väntan återstår, med förhoppningen av avkastning, 7 potatisar som blev av den potatisen man avstod.
Framgångsrik självkontroll går med planering, vari ingår att undvika att komma i frestelse. Investeringen, genom att konsumera resursen och omöjliggöra dess konsumtion, innebär att man undviker frestelsen. Det är bara och vänta och se.
Eftersom investering är så lönande för mänskliga samhället, har då evolutionen premierat människor med självkontroll? Eller har vi fått ett samhälle där vi har två klasser av individer, en med självkontroll, som investerar, och en klass, som är den hedonistiska människan, som blott konsumerar? Konsumtionsmänniskan, dvs hedonisten, är en förutsättning för vårt system, men produktionen måste drivas av människan med självkontroll, som kan utstå avståendet, investeringen. Därför blir den med självkontroll lyckad i samhället, ty samhället premierar de med självkontroll, de som kan utstå plågan med att avstå, som kan tåla investeringens plåga.
Weber skrev sin bok om kapitalismens anda, som han härledde från den protestantiska etiken, med sin anda av att avstå, men också att förhärliga genom ackumulationens kraft. Den protestantiska etiken stimulerade till och legitimerade att avstå, till förmån för att investera. Den etiken premierade människan med självkontroll och dömde hedonisten till barbarism.
Slutsatsen blir då att vi har skapat ett samhälle där de med självkontroll premieras. Barnen som kunde vänta in den andra godisbiten var inte duktiga som sådana, utan de var väl anpassade till det samhälle som skapats för att befrämja investeringar.
Men de självkontrollerande investerarnas lycka förutsätter att det finns de som inte kan invänta den andra godisbiten. Självkontrollens investerare behöver den hedonistiskt konsumerande människan, så som den konsumerande hedonisten behöver den självkontrollerade investeraren. Men det är investeraren som måste ha makten, ty annars konsumeras allt och intet återstår.
Öllsjö den 18 april 2020
RSS-flöde
