Åberg har därvid fört fram tanken på att denna migrationspolitik skapat en integrationsindustri, där integrationsarbetare, drivna av vad han kallar strukturell välvilja, men också av egenintresse för utkomstens skull, och integrationsmottagare har skapat det som idag är den misslyckade integrationen.
Termen strukturell välvilja är kanske terminologiskt inte så precis, men alluderar på integrationsindustrins begrepp strukturell diskriminering eller den laddade och helt precisa termen strukturell rasism. Med strukturell diskriminering avses att samhället är strukturellt ordnat så att det leder till diskriminering. Det är en tämligen svag förklaring eftersom det är mer av en ex post förklaring, en efterhandsrationalisering där utfallet, diskriminering, härleds tillbaka till vad som måste vara en orsak, strukturell diskriminering. Blott i några fall kan man visa på strukturell diskriminering. T ex har forskare på Linnéuniversitet visat på att sökande till bostad har högre sannolikhet att få erbjudande om de har svenskt namn än utländskt namn. Långtidsutredningen 2015 fann däremot inga indikationer på att arbetsmarknaden hade en liknande strukturell diskriminering.
Men om man får leka vidare med termen struktur, kan man föreslå två ytterligare förklaringar till diskriminering och därmed till låg grad av integration: strukturell exkludering och strukturell inkludering.
Strukturell exkludering är att en individ blir förfördelad genom att faktorer samvarierar, där boende i utanförskapsområde, deltagande i dålig skola, arbetslöshet, föräldrar/bekanta som själva är utanför, sammantaget ger en exkludering från samhället.
Strukturell inkludering är att en individ blir förfördelad p g a att den väljer att inkluderas i sammanhang som är exkluderande. Den väljer sin bekantskapskrets av exkluderade. Den går i moskén, gifter sig inom sin grupp, tar avstånd från andra grupper, klär sig exkluderande relativt majoritetssamhället, men inkluderande relativt den förfördelade grupp den väljer att tillhöra.
Som Åberg skriver, har det satsat oerhörda summor på integration och det har funnits en strukturell välvilja. Trots detta har integrationen blivit sämre än vad den tidigare var, t ex under 60-talet. Man har framfört att då kom invandraren till ett arbete och hamnade inte i händerna på en integrationsindustri.
Men, mina två strukturer kan kanske ytterligare förklara integrationsmisslyckandet? Den negativa spiralen som den strukturella exkluderingen innebär, kraftigt förstärkt av den strukturella inkluderingen, där invandraren väljer att inkluderas i ett sammanhang som innebär exkludering, har gjort invandraren till den eviga invandraren.
Den 7 februari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin