’Kvalificerad bläddring’, sade vi doktorander, att vi hade gjort, strax innan vi tog upp en hård kritik mot några utsagor i ett avhandlingsmanus som presenterades på ett seminarium. Vi medgav således att vi inte läst avhandlingen, men att vi ändock hade saklig grund för hård kritik eftersom vi hade gjort en ’kvalificerad bläddring’, dvs ögnat avhandlingen, bläddrat lite i den, läst små stycken här och där. En kvalificerad bläddring kunde ta, kanske 15 minuter.
Givetvis är det oseriöst att uttala sig om en avhandling efter en ’kvalificerad bläddring’. Men så gick det till, och så går det måhända fortfarande till på akademiska anstalter.
Icke så i Svenska Dagbladet, och absolut inte från Maria Ludvigssons sida. Hon är ledarskribent som lyssnade på ett radioprogram, där Tord Nords doktorsavhandling diskuterades. Utifrån det som där framkom, kan Maria förgöra avhandlingen och kritisera dess slutsats, att ’…det krävs allt mer av den som saknar jobb för att vederbörande ska få ett jobb’ (https://www.svd.se/nu-ska-visst-folk-ordna-jobb-helt-sjalva/i/senaste).
Maria skäller ut avhandlingen, men medger, precis som vi ärligt gjorde vid seminariet, men då erkände vi kvalificerad bläddring, att hon inte läst avhandlingen. Hon har inte ens gjort en kvalificerad bläddring. Detta är således inte ens falska nyheter. Detta är inga nyheter. Utsagor om en avhandling som inte är granskad, inte ens granskad med kvalificerad bläddring. Blott genom hörsägen.
Nej, Maria, det är inte seriöst.
Sedan är det direkt skrattretande att Maria har mage att raljera kring utsagan om att det krävs mer av individen för att få jobb idag, och hävda att individen har ett ansvar för att skaffa sig ett jobb. Maria, som uppbär lön från en arbetsgivare som inte tar ett 100% ansvar för sina intäkter, utan låter staten betala en del för den produkt som företaget gör.
Maria anser, helt korrekt, att vi alltid skall ha debatten levande, var gränsen går mellan individens ansvar och statens ansvar. Jag tror att hon och jag är helt eniga i att rätten till arbete inte innebär att staten har en skyldighet att söka upp individen på dess semestervistelse i Ferrara, och där erbjuda en uppsättning intressanta och stimulerande arbeten, t ex ledarskribent på Svenskan.
Men den frågan hon ställer, kan omformuleras: Var går gränsen för vad ett kommersiellt företag, som arbetar på en marknad med andra kommersiella företag som konkurrenter, skall erhålla i rena subventioner från staten? Är det rimligt att en tidning, som inte kan konkurrera framgångsrikt mot ett annat företag, skall hållas under armen av staten?
Ja, kan jag säga, ty kan inte marknaden upprätthålla mångfald, bör staten hjälpa till i en så viktig marknad som nyheter och opinion. Givetvis med kvalitetskrav, ty en röst, vilken som helst, bör staten inte stödja. Och Svenskan är en högkvalitativ produkt som ökar både mångfalden och kvaliteten i massmedia.
Jag kan således acceptera att staten gör en del av det jobb som Svenskan inte klarar av, för att kunna ge ut sin tidning. Men klädsamt vore då att Svenskans delvis statligt försörja arbetare, har en större insikt i gränsen mellan stat och privat.
Och att de, med det lönekuvertet som de har, med delvis statliga pengar, i alla fall skall gör en kvalificerad bläddring, innan de uttalar sig.
Öllsjö den 22 maj 2018
Givetvis är det oseriöst att uttala sig om en avhandling efter en ’kvalificerad bläddring’. Men så gick det till, och så går det måhända fortfarande till på akademiska anstalter.
Icke så i Svenska Dagbladet, och absolut inte från Maria Ludvigssons sida. Hon är ledarskribent som lyssnade på ett radioprogram, där Tord Nords doktorsavhandling diskuterades. Utifrån det som där framkom, kan Maria förgöra avhandlingen och kritisera dess slutsats, att ’…det krävs allt mer av den som saknar jobb för att vederbörande ska få ett jobb’ (https://www.svd.se/nu-ska-visst-folk-ordna-jobb-helt-sjalva/i/senaste).
Maria skäller ut avhandlingen, men medger, precis som vi ärligt gjorde vid seminariet, men då erkände vi kvalificerad bläddring, att hon inte läst avhandlingen. Hon har inte ens gjort en kvalificerad bläddring. Detta är således inte ens falska nyheter. Detta är inga nyheter. Utsagor om en avhandling som inte är granskad, inte ens granskad med kvalificerad bläddring. Blott genom hörsägen.
Nej, Maria, det är inte seriöst.
Sedan är det direkt skrattretande att Maria har mage att raljera kring utsagan om att det krävs mer av individen för att få jobb idag, och hävda att individen har ett ansvar för att skaffa sig ett jobb. Maria, som uppbär lön från en arbetsgivare som inte tar ett 100% ansvar för sina intäkter, utan låter staten betala en del för den produkt som företaget gör.
Maria anser, helt korrekt, att vi alltid skall ha debatten levande, var gränsen går mellan individens ansvar och statens ansvar. Jag tror att hon och jag är helt eniga i att rätten till arbete inte innebär att staten har en skyldighet att söka upp individen på dess semestervistelse i Ferrara, och där erbjuda en uppsättning intressanta och stimulerande arbeten, t ex ledarskribent på Svenskan.
Men den frågan hon ställer, kan omformuleras: Var går gränsen för vad ett kommersiellt företag, som arbetar på en marknad med andra kommersiella företag som konkurrenter, skall erhålla i rena subventioner från staten? Är det rimligt att en tidning, som inte kan konkurrera framgångsrikt mot ett annat företag, skall hållas under armen av staten?
Ja, kan jag säga, ty kan inte marknaden upprätthålla mångfald, bör staten hjälpa till i en så viktig marknad som nyheter och opinion. Givetvis med kvalitetskrav, ty en röst, vilken som helst, bör staten inte stödja. Och Svenskan är en högkvalitativ produkt som ökar både mångfalden och kvaliteten i massmedia.
Jag kan således acceptera att staten gör en del av det jobb som Svenskan inte klarar av, för att kunna ge ut sin tidning. Men klädsamt vore då att Svenskans delvis statligt försörja arbetare, har en större insikt i gränsen mellan stat och privat.
Och att de, med det lönekuvertet som de har, med delvis statliga pengar, i alla fall skall gör en kvalificerad bläddring, innan de uttalar sig.
Öllsjö den 22 maj 2018
RSS-flöde
