18 januari 1928, när den svenska demokratin var 7 år gammal, vreds ett begrepp som tjänat fascisterna i Tyskland, ur händer på dem i Sverige och gavs ett innehåll som tjänat Sverige och dess invånare väl under 100 år. Fascisterna använde begreppet folk, och skulle så ha gjort i Sverige, om inte Per-Albin Hansson stulit begreppet och fyllt det med den socialdemokratiska demokratin, Folkhemmet. ( https://www.youtube.com/watch?v=X-vwl8Qq--I )
Då var historien på socialdemokratins sida. De bar en vision och de lyckades både få med sig folket på den, och att politiskt realisera stora delar av den. Kampen mot fascismen togs då i första hand med demokratins medel och med folkets kraft. Visst förekom demokratiska övergrepp, men det var i nära anslutning till, eller under kriget, då man få ha viss förståelse för kitsligheter.
Man skall också komma ihåg att nazismen hade det aningen lättare då än nu, då den svenska eliten på den tiden var tämligen tyskvänlig. Idag finns ingen sådan jordmån för fascism.
Därför framstår det som ytterst märkligt att socialdemokraterna, tillsammans med miljöpartiet, lägger fram förslag på att förbjuda nazistiska organisationer. Då togs debatten. Nu förbjuds den.
Denna antidemokratiska reaktion på hotet mot demokratin, som onekligen nazismen utgör, får understöd av näringslivet. Därmed tycks det paradoxalt nog finnas en god jordmån för att förbjuda demokratiska uttryck.
Det är än mer paradoxalt när man betänker att staten sköter sitt demokratiska skydd tämligen väl. Den förbjudna formen av antisemitism, våldet, lagfördes i Göteborg, där de som angrep synagogan med molotovcocktails blev lagförda, fällda och nu får sitt straff.
I den samhälleliga dialektikens namn kan vi konstatera att nazisterna har lyckats väl. De har lyckats framdriva en antidemokratisk handling, en vilja att förbjuda idébaserade organisationer. De har lyckats förmå den politiska rörelse som en gång i tiden hindrade dem till framgång, genom att lägga beslag på ett av deras begrepp, och fylla det med demokratiskt innehåll och effekt, att agera med statens våldsmakt mot demokratiska uttryck, demonstrationer där en idé framförs. Nu vill socialdemokraterna förbjuda demonstrationer, ja, t o m organisationer. En politik som väl ansluter till nazismens antidemokratiska hållning.
Socialdemokraterna litar inte längre på demokratin. De har förlorat sin vision och den kraft som gjorde att folket följde dem. De kan inte längre förlita sig på att med demokratins och folkets kraft, strida mot antidemokratiska strömningar, utan måste tillgripa statens tvångsmedel och repressiva kraft för att hantera ett demokratiskt problem.
Socialdemokratin är döende. De övergav den internationella solidariteten och värnandet om asylrätten genom sin privilegielagstiftning (som just i dagarna domstolarna går mot). Nu visar de att de övergett en stark och hård tro på demokratins kraft, det öppna samtalets kraft, genom att lagstifta bort demokratins öppna, fria samtal.
Samtidigt växer en intoleransens parti fram och nuddar idag på opinionsandelar som socialdemokratin har. Detta parti, sverigedemokraterna, uttrycker de ambitioner som socialdemokratin hade, att få vara en styrande och väldig kraft i gestaltningen av det framtida Sverige. Men deras vision är en uteslutningens och intoleransens vision.
I invandrartäta områden växer förtryck, utslagning, ungdomlig besvikelse, och kanske snart också besvikelse från de vuxna. Där kan organiseras en kraft som kan vinna kraft från känslan av utanförskap och känslan av förståelse från totalitära idéer, islam. Även där kommer då en kraft av intolerans och uteslutning.
En kraftigt ökad spänning, både socialt och politiskt, kan komma, där Folkhemmet ger vika för en front, där folk står mot folk.
Inför denna problematik agerar socialdemokraterna med demokratiska förbud, riktade mot en liten spillra av kanske 400 högljudda och aggressiva personer.
Det påminner om Titanic. Skeppet som inte kunde sjunka. Som sjönk.
Öllsjö den 15 jui 2018
Då var historien på socialdemokratins sida. De bar en vision och de lyckades både få med sig folket på den, och att politiskt realisera stora delar av den. Kampen mot fascismen togs då i första hand med demokratins medel och med folkets kraft. Visst förekom demokratiska övergrepp, men det var i nära anslutning till, eller under kriget, då man få ha viss förståelse för kitsligheter.
Man skall också komma ihåg att nazismen hade det aningen lättare då än nu, då den svenska eliten på den tiden var tämligen tyskvänlig. Idag finns ingen sådan jordmån för fascism.
Därför framstår det som ytterst märkligt att socialdemokraterna, tillsammans med miljöpartiet, lägger fram förslag på att förbjuda nazistiska organisationer. Då togs debatten. Nu förbjuds den.
Denna antidemokratiska reaktion på hotet mot demokratin, som onekligen nazismen utgör, får understöd av näringslivet. Därmed tycks det paradoxalt nog finnas en god jordmån för att förbjuda demokratiska uttryck.
Det är än mer paradoxalt när man betänker att staten sköter sitt demokratiska skydd tämligen väl. Den förbjudna formen av antisemitism, våldet, lagfördes i Göteborg, där de som angrep synagogan med molotovcocktails blev lagförda, fällda och nu får sitt straff.
I den samhälleliga dialektikens namn kan vi konstatera att nazisterna har lyckats väl. De har lyckats framdriva en antidemokratisk handling, en vilja att förbjuda idébaserade organisationer. De har lyckats förmå den politiska rörelse som en gång i tiden hindrade dem till framgång, genom att lägga beslag på ett av deras begrepp, och fylla det med demokratiskt innehåll och effekt, att agera med statens våldsmakt mot demokratiska uttryck, demonstrationer där en idé framförs. Nu vill socialdemokraterna förbjuda demonstrationer, ja, t o m organisationer. En politik som väl ansluter till nazismens antidemokratiska hållning.
Socialdemokraterna litar inte längre på demokratin. De har förlorat sin vision och den kraft som gjorde att folket följde dem. De kan inte längre förlita sig på att med demokratins och folkets kraft, strida mot antidemokratiska strömningar, utan måste tillgripa statens tvångsmedel och repressiva kraft för att hantera ett demokratiskt problem.
Socialdemokratin är döende. De övergav den internationella solidariteten och värnandet om asylrätten genom sin privilegielagstiftning (som just i dagarna domstolarna går mot). Nu visar de att de övergett en stark och hård tro på demokratins kraft, det öppna samtalets kraft, genom att lagstifta bort demokratins öppna, fria samtal.
Samtidigt växer en intoleransens parti fram och nuddar idag på opinionsandelar som socialdemokratin har. Detta parti, sverigedemokraterna, uttrycker de ambitioner som socialdemokratin hade, att få vara en styrande och väldig kraft i gestaltningen av det framtida Sverige. Men deras vision är en uteslutningens och intoleransens vision.
I invandrartäta områden växer förtryck, utslagning, ungdomlig besvikelse, och kanske snart också besvikelse från de vuxna. Där kan organiseras en kraft som kan vinna kraft från känslan av utanförskap och känslan av förståelse från totalitära idéer, islam. Även där kommer då en kraft av intolerans och uteslutning.
En kraftigt ökad spänning, både socialt och politiskt, kan komma, där Folkhemmet ger vika för en front, där folk står mot folk.
Inför denna problematik agerar socialdemokraterna med demokratiska förbud, riktade mot en liten spillra av kanske 400 högljudda och aggressiva personer.
Det påminner om Titanic. Skeppet som inte kunde sjunka. Som sjönk.
Öllsjö den 15 jui 2018
RSS-flöde
