Jag delar generöst på face-book de inlägg som visar hur grotesk islam och islamitiska länder är. Jag citerar ur koranen, för att visa hur våldsam religionen är. Jag visar hur kvinnorna i Iran kämpar för rätten att själv få välja huvudbeklädnad. Jag visar hur de hugger fingrar av tjuvar. Jag visar hur de mördar individer i Pakistan som bryter mot islams regler för sexuella relationer och för religionstillhörighet. Hur de glatt mördar människor som är kritiska mot islam.
Jag känner mig som den oppositionelle tysk som i början på 30-talet försökte upplysa tyskarna om nazisternas ondska. Den som försökte tända ett ljus i nazismens mörker.
Några få reagerar. Nästan alla låter det passera utan reaktion. Jag får rådet att sluta med min folkupplysning, ty människor vill inte komma i närheten av risken att vara islamofob eller rasist. Låt folk ha sin religion, säger någon som är trött på mina inlägg. Någon som säger att det sker i absurda länder och kan inte läggas islam till last. Ty islam är ju bara en religion. Någon säger att jag blott är en islamofob, och sådana har ingen plats i Sverige. Förutom som utskrattad och utfryst.
Precis som jag kan vara imponerad av nazismens framväxt, kan jag, lika motvilligt, vara imponerad av att islam lyckats bli en accepterad religion i Sverige. Som får folkets stöd och statens finansiering. Ja, blir t o m ombedd att medverka i att försöka lugna ner situationen i utanförskapsområdena.
Detta sker i ett land som lyckades hålla nazismen stången och utan att ge nazismen inflytande när den var så framgångsrik i Tyskland. Men idag har garden mot det totalitära sänkts. Varför?
Jag tror det beror på historielöshet. Vi lyckades fr o m 60-talet få en oskadliggjord kristendom. Dess tidigare förtryck, blev ersatt av en sekulariserad befolkning som förvisso var medlemmar i en kyrka, men som sällan uppsökte den och som inte följde dess bud. Kyrkan försökte överleva det trycket genom att ge upp dess mest repressiva delar. De accepterade kvinnliga präster, trots bibelns utsagor mot det. De accepterade svenskarnas lösa hållning mot kyrkan, som innebar att de stora byggnaderna blott fylldes vid jul.
Kristendomen blev desarmerad. Och kunde leva vidare. Men desarmerad.
Denna fredliga desarmering utnyttjar nu islam, och försöker framställa sig som en fredlig religion. Men den kristna fredligheten kom inte från kyrkan, utan från samhällets desarmering av den kristna kyrkan.
Men folket har glömt bort desarmeringen och tror nu att islam är som kristenheten med början på 60-talet, en passiv, undvikande kraft.
Så kan det förvisso gå med islam. Men inte utan de desarmerande krafterna. Om man gör som idag, accepterar islam, utan att tränga undan islam, utan att kräva att islam skall acceptera de svenska värderingarna, t ex att ta avstånd från våld och att betona jämställdhet, då kommer inte islam att ge upp sina värderingar. Då kommer islam att etablera sig, likt nazismen gjorde.
Vi lyckades desarmera kristendomen. Det absurda är att vi, med humanismens värderingar, gav flyktingarna en fristad. Till priset att vi återigen fick in en kraftfull abrahamitisk religion.
Allt vårt arbete måste göras om. Vi måste desarmera islam. Men idag ser det illa ut, ty folk tror att islam är likt den desarmerade kristendomen. De inser inte att vi återigen måste desarmera den abrahamitiska ondskan.
San Bernardo den 16 oktober 2020
Jag känner mig som den oppositionelle tysk som i början på 30-talet försökte upplysa tyskarna om nazisternas ondska. Den som försökte tända ett ljus i nazismens mörker.
Några få reagerar. Nästan alla låter det passera utan reaktion. Jag får rådet att sluta med min folkupplysning, ty människor vill inte komma i närheten av risken att vara islamofob eller rasist. Låt folk ha sin religion, säger någon som är trött på mina inlägg. Någon som säger att det sker i absurda länder och kan inte läggas islam till last. Ty islam är ju bara en religion. Någon säger att jag blott är en islamofob, och sådana har ingen plats i Sverige. Förutom som utskrattad och utfryst.
Precis som jag kan vara imponerad av nazismens framväxt, kan jag, lika motvilligt, vara imponerad av att islam lyckats bli en accepterad religion i Sverige. Som får folkets stöd och statens finansiering. Ja, blir t o m ombedd att medverka i att försöka lugna ner situationen i utanförskapsområdena.
Detta sker i ett land som lyckades hålla nazismen stången och utan att ge nazismen inflytande när den var så framgångsrik i Tyskland. Men idag har garden mot det totalitära sänkts. Varför?
Jag tror det beror på historielöshet. Vi lyckades fr o m 60-talet få en oskadliggjord kristendom. Dess tidigare förtryck, blev ersatt av en sekulariserad befolkning som förvisso var medlemmar i en kyrka, men som sällan uppsökte den och som inte följde dess bud. Kyrkan försökte överleva det trycket genom att ge upp dess mest repressiva delar. De accepterade kvinnliga präster, trots bibelns utsagor mot det. De accepterade svenskarnas lösa hållning mot kyrkan, som innebar att de stora byggnaderna blott fylldes vid jul.
Kristendomen blev desarmerad. Och kunde leva vidare. Men desarmerad.
Denna fredliga desarmering utnyttjar nu islam, och försöker framställa sig som en fredlig religion. Men den kristna fredligheten kom inte från kyrkan, utan från samhällets desarmering av den kristna kyrkan.
Men folket har glömt bort desarmeringen och tror nu att islam är som kristenheten med början på 60-talet, en passiv, undvikande kraft.
Så kan det förvisso gå med islam. Men inte utan de desarmerande krafterna. Om man gör som idag, accepterar islam, utan att tränga undan islam, utan att kräva att islam skall acceptera de svenska värderingarna, t ex att ta avstånd från våld och att betona jämställdhet, då kommer inte islam att ge upp sina värderingar. Då kommer islam att etablera sig, likt nazismen gjorde.
Vi lyckades desarmera kristendomen. Det absurda är att vi, med humanismens värderingar, gav flyktingarna en fristad. Till priset att vi återigen fick in en kraftfull abrahamitisk religion.
Allt vårt arbete måste göras om. Vi måste desarmera islam. Men idag ser det illa ut, ty folk tror att islam är likt den desarmerade kristendomen. De inser inte att vi återigen måste desarmera den abrahamitiska ondskan.
San Bernardo den 16 oktober 2020
RSS-flöde
