Campus Manila är en friskola, icke-vinstdrivande, som kontrolleras av en stiftelse. Skolinspektionen har kritiserat skolan för glädjebetyg. Det spekuleras i att resursstarka föräldrar och elever pressar fram betyg som är högre än elevens prestation.
Friskolesystemet innebär två saker, att eleven kan välja skola och att skolor kan vara vinstdrivande. Bägge dessa faktorer har hävdats lett till betygsinflation. Jag antar att Campus Manila gärna ser de resursstarka personerna som föräldrar, då det ger prestige. Därför ger lärarna högre betyg i utbyte med prestige. I en profitdriven skola ger fler elever högre profit, varför högre betyg ger fler elever, under förutsättning att det inte skadar anseendet. Kvar står kommunala skolor, som kanske, förhoppningsvis, till skillnad från de andra skolorna, har professionella lärare. Men även dessa står under press. Förlorar de elever till skolor som ger betyg i förhållande till profit eller elevens föräldrar, då börjar även de slira på sin professionalism.
Jag lämnade delvis Lunds universitet av skälet att jag fann skillnaden mellan dess prestige och dess innehåll vara för stor. Jag tog jobb på Högskolan Kristianstad, där sådan skillnad inte fanns, eller, i den mån den fanns, att den var rakt motsatt. På Högskolan Kristianstad fick jag höra av en student, som skulle lämna högskolan efter kandidatexamen och ta sin magisterexamen i Lund: ”Varför riskera ett underkänt betyg på en lågprestigeskola, när jag kan få ett mycket högt betyg på en prestigeskola, och sannolikt med lägre arbetsinsats?”
Således, jakten efter prestige och pengar, men även avprofessionaliseringen av läraren, driver betygsinflation.
Betyget är därför inte tillförlitligt som instrument för att värdera elevens kunskap och prestationsförmåga.
I en debattartikel i DN för Handelshögskolans rektor fram att betygsinflationen hotar tilliten till samhällsinstitutioner, där meritokrati är en grundbult. Han hävdar att Handelshögskolan överväger diverse åtgärder mot betygsinflationen, som att svartlista vissa skolor, där elever från dessa skolor skall testas speciellt, eller att helt överge betygsantagning och ha egna urvalsinstrument.
https://www.dn.se/debatt/gladjebetygen-kan-tvinga-oss-att-infora-antagningsprov/et
Det förefaller som om betygsinflationen, som kan ha sin grund i friskolesystemet, leder till missallokering av begåvningar genom att utbildning inte ges till de mest lämpade, utan till de som varit på skolor med högst betygsinflation. För att motverka det, finns numer kostnader i systemet, där Skolinspektionen förbrukar resurser på att granska skolor, och slutligen, kanske varje högskola kommer att få ha kostnader för egna urvalsinstrument.
Som ekonom funderar jag över vilket system som är det mest kostnadseffektiva.
I det ena fallet, det som vi nog försöker använda och som vi sätter våra förhoppningar till, sätter professionella lärare rättvisa betyg. Men professionaliteten hos läraren är inte kostnadsfri. Den måste tränas i professionalism, och den måste granskas i sin professionalism, så att de icke-professionella gallras ut.
I det andra fallet undervisar kreti och pleti på skolor, men ödslar ingen tid på att sätta betyg. Därefter går eleven till nästa skola och blir antagen på urvalstester. På sitt sätt har vi delvis detta system, eftersom skolorna har många kreti och pleti, dvs icke-behöriga lärare och universitet och högskolor har många icke-disputerade lärare. De sätter dock betyg, men, som Handelshögskolans Rektor skriver, värdet av dessa betyg är lågt.
Dock, innan vi inför de betygsfria skolorna, måste vi ha i beaktande att betyg inte enbart har funktionen att skilja agnarna från vetet, utan är också ett incitament, en motivator till ansträngning. En betygsfri skola, som i det andra fallet, leder sannolikt till än större social skiktning, där elever från studieovana hem inte får betygets sparring och information, medan de från studieovana hem får sin sparring och information från hemmiljön.
Jag pläderar därför för en professionell kader av lärare, med en hård statlig inspektion, som stänger utbildningar i skolor och högskolor som inte fullgör sin uppgift. Jag pläderar för en kvalitetskommandogrupp som plötsligt, oanmält, dyker upp på en högskola på morgonen, begär ut kursplaner, examinationer och genomför förhör med studenter och lärare, och, när dagen för kommandoattacken är över, beslutar om utbildningen skall stänga när terminen är över, eller får fortsätta. Jag anmäler mig som frivillig till denna kvalitetskommandogrupp, med uppgift att granska ekonomutbildningar på landets högskolor och universitet.
Det skall kosta mycket att inte fullgöra sin samhälleliga plikt, att bedriva en god utbildning för landets elever och studenter. Visst får studenter på program som stängs vid terminsslutet en hög kostnad, men skulden till den kostnaden ligger inte på staten och på kvalitetskommandogruppen, utan ligger helt och enbart på högskolorna som lura studenterna.
Den 12 maj 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Friskolesystemet innebär två saker, att eleven kan välja skola och att skolor kan vara vinstdrivande. Bägge dessa faktorer har hävdats lett till betygsinflation. Jag antar att Campus Manila gärna ser de resursstarka personerna som föräldrar, då det ger prestige. Därför ger lärarna högre betyg i utbyte med prestige. I en profitdriven skola ger fler elever högre profit, varför högre betyg ger fler elever, under förutsättning att det inte skadar anseendet. Kvar står kommunala skolor, som kanske, förhoppningsvis, till skillnad från de andra skolorna, har professionella lärare. Men även dessa står under press. Förlorar de elever till skolor som ger betyg i förhållande till profit eller elevens föräldrar, då börjar även de slira på sin professionalism.
Jag lämnade delvis Lunds universitet av skälet att jag fann skillnaden mellan dess prestige och dess innehåll vara för stor. Jag tog jobb på Högskolan Kristianstad, där sådan skillnad inte fanns, eller, i den mån den fanns, att den var rakt motsatt. På Högskolan Kristianstad fick jag höra av en student, som skulle lämna högskolan efter kandidatexamen och ta sin magisterexamen i Lund: ”Varför riskera ett underkänt betyg på en lågprestigeskola, när jag kan få ett mycket högt betyg på en prestigeskola, och sannolikt med lägre arbetsinsats?”
Således, jakten efter prestige och pengar, men även avprofessionaliseringen av läraren, driver betygsinflation.
Betyget är därför inte tillförlitligt som instrument för att värdera elevens kunskap och prestationsförmåga.
I en debattartikel i DN för Handelshögskolans rektor fram att betygsinflationen hotar tilliten till samhällsinstitutioner, där meritokrati är en grundbult. Han hävdar att Handelshögskolan överväger diverse åtgärder mot betygsinflationen, som att svartlista vissa skolor, där elever från dessa skolor skall testas speciellt, eller att helt överge betygsantagning och ha egna urvalsinstrument.
https://www.dn.se/debatt/gladjebetygen-kan-tvinga-oss-att-infora-antagningsprov/et
Det förefaller som om betygsinflationen, som kan ha sin grund i friskolesystemet, leder till missallokering av begåvningar genom att utbildning inte ges till de mest lämpade, utan till de som varit på skolor med högst betygsinflation. För att motverka det, finns numer kostnader i systemet, där Skolinspektionen förbrukar resurser på att granska skolor, och slutligen, kanske varje högskola kommer att få ha kostnader för egna urvalsinstrument.
Som ekonom funderar jag över vilket system som är det mest kostnadseffektiva.
I det ena fallet, det som vi nog försöker använda och som vi sätter våra förhoppningar till, sätter professionella lärare rättvisa betyg. Men professionaliteten hos läraren är inte kostnadsfri. Den måste tränas i professionalism, och den måste granskas i sin professionalism, så att de icke-professionella gallras ut.
I det andra fallet undervisar kreti och pleti på skolor, men ödslar ingen tid på att sätta betyg. Därefter går eleven till nästa skola och blir antagen på urvalstester. På sitt sätt har vi delvis detta system, eftersom skolorna har många kreti och pleti, dvs icke-behöriga lärare och universitet och högskolor har många icke-disputerade lärare. De sätter dock betyg, men, som Handelshögskolans Rektor skriver, värdet av dessa betyg är lågt.
Dock, innan vi inför de betygsfria skolorna, måste vi ha i beaktande att betyg inte enbart har funktionen att skilja agnarna från vetet, utan är också ett incitament, en motivator till ansträngning. En betygsfri skola, som i det andra fallet, leder sannolikt till än större social skiktning, där elever från studieovana hem inte får betygets sparring och information, medan de från studieovana hem får sin sparring och information från hemmiljön.
Jag pläderar därför för en professionell kader av lärare, med en hård statlig inspektion, som stänger utbildningar i skolor och högskolor som inte fullgör sin uppgift. Jag pläderar för en kvalitetskommandogrupp som plötsligt, oanmält, dyker upp på en högskola på morgonen, begär ut kursplaner, examinationer och genomför förhör med studenter och lärare, och, när dagen för kommandoattacken är över, beslutar om utbildningen skall stänga när terminen är över, eller får fortsätta. Jag anmäler mig som frivillig till denna kvalitetskommandogrupp, med uppgift att granska ekonomutbildningar på landets högskolor och universitet.
Det skall kosta mycket att inte fullgöra sin samhälleliga plikt, att bedriva en god utbildning för landets elever och studenter. Visst får studenter på program som stängs vid terminsslutet en hög kostnad, men skulden till den kostnaden ligger inte på staten och på kvalitetskommandogruppen, utan ligger helt och enbart på högskolorna som lura studenterna.
Den 12 maj 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
