Jag mäter två dimensioner, där effekten framkommer på idealism, att studenterna ökar något i idealism under utbildningen, men det finns ingen effekt på relativism. Idealism är tanken att man alltid kan göra gott, medan relativism är att man inte har principer för sitt agerande utan låter situationen avgöra.
Jag skall inte förneka att jag hade hoppats på en reducering av relativism, då en grupp av studenter är inriktade mot att bli revisorer, vilka borde vara principstyrda och inte situationsstyrda. Men den enda effekten var liten och avsåg en ökning av idealism.
Men kanske mina resultat är mycket bra? Ty en viktig fråga är om universitet skall påverka studenters etik. Det finns många som anser att det är högskolans uppgift att förmå studenter att efter utbildningen bära värderingen om människors lika värde och om att vi skall bygga ett hållbart samhälle. Det står t o m så i den sk Goebbelsparagrafen Högskolelagen 1 kap, §5:
”Högskolorna skall i sin verksamhet främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa. / I högskolornas verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas. / Högskolorna bör vidare i sin verksamhet främja förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden. / Högskolorna skall också aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan”
De som står bakom Goebbelsparagrafen kanske ser med förfäran på mina resultat och kräver etikkurser för studenterna. Ett universitet är i det goda samhällets tjänst, och skall ge studenter goda kunskaper och goda värderingar. Ja, studenter skall inte ens riskeras att utsättas för dåliga värderingar, så som idag en del anställda på Göteborgs universitet hävdar, när de ville förbjuda en Sverigedemokrats föreläsning om Sverigedemokraternas mediastrategier. (https://www.dn.se/debatt/goteborgs-universitet-ar-inte-skyldigt-bjuda-in-sd-att-forelasa/)
I vad består universitetets kraft och dess mening? Är det att understödja det rådande samhället, och dess föreställningar och normer, t ex om hållbarhet och lika värde?
Nej, det är det inte, ty den tiden har vi haft. Den kallades inkvisitionen och innebar att man brände de som inte stod bakom dogmerna, utan istället ifrågasatte dem.
Efter inkvisitionen kom Upplysningen, med Kants uppmaning: Våga tänka. Det innebär att man t ex mycket väl kan ha en föreläsning om kreationism när biologerna läser om evolutionsläran, eller en Förintelseförnekare får lägga fram sina bevis på en historielektion som behandlar Förintelsen. Det är så självklart, så i linje med Upplysningstiden, så trivialt, att det är svårt att förstå att jag ens skriver det här och nu. Dialektikens kraft, att A möter sin motsats, -A, och därmed prövas, är ju en av grunderna för hela vetenskapen. Kan man inte avfärda Förintelseförnekarnas argument med egna argument, då får Förintelsen förpassas till trons skamvrå. Kan kreationisten bättre förklara fenomen, ja då får Darwin läggas på hyllan.
Popper har angett att falsifiering, dvs möjligheten och viljan att förkasta en teori, utgör styrkan i teorin. Men vad är det för poäng med falsifiering, om man inte utsätter sig för den?
Vi skall därför lära studenterna att tänka, men inte vad de skall tänka. Vi skall inte lära dem att människor har lika värde, utan vi skall lära dem att reflektera kring värderingen att människor har lika värde. Om de lämnar lektionssalen med värderingen att människor har lika värde, att de har olika värde eller att människans värde kan variera beroende på omständighet, är egalt för universitetet. Det viktiga för universitetet är att studenten kan argumentera för sin ståndpunkt, och än viktigare, att studenten kan utsätta den för kritik och granskning.
Helt enkelt, att studenten kan tänka.
Indoktrinering av värderingar tillhör inte universitetets uppgift. Således,
- Delar av Goebbelsparagrafen bör raderas
Men det gör inte så mycket eftersom
- En professionell akademiker följer inte Goebbelsparagrafen.
Öllsjö den 27 december 2019