Fenomenet är ideologisering.
Jag ser ideologiseringen i samhället, beklagligtvis i sammanhang där jag förväntade mig annat. Jag tog en prenumeration på vänstertidningen ETC och på socialdemokraternas idétidskrift Tiden, allt i syfte att få tunga, goda analyser av samhällsfenomen, till stor del ekonomiska analyser, eftersom jag förväntar mig att vänstertidskrifter har samma utgångspunkt som många borgerliga ekonomer, en materialistisk syn på samhället, där de produktiva krafterna skapar den samhälleliga dynamiken, långt från idealistiska föreställningar att värderingar och idéer styr utvecklingen. Givetvis kan du då säga att jag valt en ideologiserad rapportering, eftersom bägge är vänstertidskrifter, varför den materiella utgångspunkten sker i marxismens idévärld. Det är rätt, men jag är också van att god vänster är stränga i sin analys, baserar den på god, stark teori, oftast marxistiskt orienterad, och med en rikhaltighet av data.
Men jag fick två tidskrifter som fylls på med floskler och med värderingar. Givetvis de rätta och de som idag kallas de goda. Men utan analys, utan sträng teori. Sida upp och sida ner sköljs jag över med folks känslor, värderingar och åsikter. Ingen kritisk attityd, inget kritiskt angrepp. Förutom gnäll på de som de anser inte tillhör värdegrunden. I bakhuvudet hör jag ekot från den märkliga student jag hade på en strategikurs, som på min fråga om Porters fem krafter svarade att jag hellre skulle ge henne en diskussionsfråga, för hon var bättre på att diskutera än att komma ihåg. Hon blev förstummad när jag frågade henne vad hon kunde diskutera om hon intet visste.
Denna observation är förvisso goda nyheter till de politiska motståndarna. Dagens debattörer är långt från de forna socialisternas kapacitet. Ingen Wigforss eller Karleby finns. Ingen kan ens skönjas vid horisonten.
Dessa tidskrifter är ett uttryck för ideologiseringen, vikten av att uttala det rätta, enligt värderingar, istället för det sanna. Därför kunde en påhittad artikelförfattare, som jag rapporterade om igår, förkunna stora delar av Hitlers bok, Min Kamp, utan att någon angrepps av kunskapen eller den kritiska ådran. Artikeln kunde heta ’Min Kamp’ utan att någon reagerade över den tydliga signalen till boken från 20-talet.
Denna ideologisering har krupit in i akademin. Gårdagens blogginlägg visade hur den har krupit in i forskningen. Jag har i olika inlägg visat på hur den kryper in i hela den akademiska verksamheten, så att den nu genomsyrar verksamheten.
http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/ekonomutbildningarna-vid-hogskolan-kristianstad-ar-akademiska-utbildningar/
https://universitetslararen.se/2018/03/19/den-akademiska-friheten-attackeras-inifran-larosaten/
Ideologiseringen kan bli så stark, ja hegemonisk, att den blir en styrande kraft som ingriper i stort som i smått. Jag publicerade dessa två texter, mitt försvar för den Förnuftiga akademin mot den ideologiserade akademin, våren 2018. 1 Juni 2018 var jag arbetsbefriad från den högskola som påtagit sig uppgiften att ”… vara en förebild och ledare i att utveckla och integrera FN:s hållbarhetsmål i ekonomiutbildningar som utbildar ansvarsfulla ledare för framtiden.”
(http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/hogskolan-kristianstad-far-nyckelroll-i-fn/ ) Om det finns något samband mellan dessa händelser, som förvisso har förutsättningen för att vara kausala, vet jag inte. Men om det har någon som helst riktighet, då är det ett tecken på att ideologiseringen är mycket kraftfull.
Därför behövs aktörer inom akademin, som vågar utmana ideologiseringen. Även om somliga inte får plats inom akademin, utan måste skapa sin egen, Free University of Scania (som erkändes som varumärke av den svenska staten 180910), och måste utmana och granska från utsidan.
Öllsjö den 7 oktober 2018