Idag accepteras det ideologiska uttrycket som hijaben är. Symbolen för islam finns på apoteken och bärs av polisen. Däremot tolereras inte uttryck för socialism eller konservatism på dessa platser. Sannolikt får ingen polis bära vare sig moderatkepsen eller socialistens röda ros.
BLM-knäböjandet har spridit sig, och utförs idag på fotbollsarenor. Det engelska fotbollslaget knäböjde vid EM-fotbollen. Sannolikt omedvetna om att samma landslag utförde en liknande ideologisk handling 1938, men då uttryckte de nazisternas hälsning. (https://images.theconversation.com/files/301781/original/file-20191114-26237-18rxgqv.jpg )
En borgmästare önskade utföra en politisk protest mot Ungern och dess sexualfientliga politik, genom att lysa upp fotbollsstadium med Pride-regnbågens färger. Något UEFA förhindrade, sannolikt med hänvisning till att det egentligen inte var en generell ideologisk handling, utan direkt riktad mot en av nationerna i tävlingen.
Förvisso kan man säga att idrott alltid varit politisk, men det som sker dag rör specifika politiska frågor, och det har en allmän acceptans, i alla fall hos den elit som kan påverka politiska uttryck på idrottsarenor.
Är det då så, att samhället blir mer ideologiserat, så som 20-talet och 60-talet var, där slagorden var: Allt är politik! Jag tror man kan svara nekande på det.
På 20-talet uttrycktes de stora ideologierna, kommunism, socialism, nazism, fascism, inte minst genom gatuslagsmål. På 60-talet drog en mindre ideologiskt spetsig, men oerhört mångordig vänsterrörelse över världen, inte utan bränsle från upproren i Ungern och senare i Tjeckoslovakien.
Idag är det mer specifika frågor som ideologiseras. Men framför allt, idag vill ideologin vara hegemonisk, dvs omfattas tyst och villigt av alla som ett taget-för-givet. Men ideologin kan svårligen betecknas som hegemonisk. Det är mer en repressiv ideologi, dvs en ideologi som kräver underkastelse, med sociala sanktioner och stigmatiserande om man inte underkastar sig.
Den som vågar sig på att hävda att poliser inte skall bära hijab, blir snabbt kallad förtryckare av de mest förtryckta, en islamofob, och ja, det vet vi ju var sådan rasism slutar. Och outtalat eller uttalat kommer den totala stigmatiseringen, du har en Auschwitz-attityd. Det är kraftfulla sanktioner som riktas mot någon som motsätter sig ideologiseringen av polisens uniform.
Men om dagens ideologisering är mer repressiv än hegemonisk, dvs etableras genom en grupps förmåga till repression, och mindre av en förmåga att vinna allmän acceptans, vilken är då gruppen som har dessa resurser till repression, men saknar resurser att få allmän acceptans?
Ett av gruppens viktiga instrument, som uttrycker och sprider ideologin, är värdegrund. Denna finns idag hos många organisationer. Förvisso har värdegrund funnits tidigare. I universitetens fall fanns en värdegrund bestående framför allt av akademisk frihet och meritokrati. Men idag har den eroderat till förmån för en specifik värdegrund som styr utbildning och forskning, t ex med värderingen ’hållbarhet’, och rekrytering som är sexistiskt diskriminerande, t ex kvotering. Denna ideologisering kan ha sin källa hos grupper i organisationen, men får genomslag genom att inte hindras, utan t o m premieras och understödjas av organisationen ledande skikt. Organisationen använder incitament, som bättre resurser till de som tillber ideologin, t ex genom att presentera kurser som heter ’hållbar finansiering’, och använder sanktioner till dem som tar avstånd, t ex att vägra acceptera förslag på en könshomogen betygsnämnd, trots dess akademiska kompetens.
Jag får göra dig besviken, ty längre än så här har jag inte kommit. Det finns grupper som driver ideologiseringen, men jag har, ännu, inte lyckats identifiera gruppen eller grupperna. Vilka intressen de har, varför de har tillgång till resurser som möjliggör deras premiering av ideologin och dess repression mot motståndet mot ideologiseringen är ännu fördolt för mig.
Jag ber därför att få återkomma.
Den 28 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin