Se denna film. Den ger en levande och mycket trovärdig bild av arbetsförhållanden på 70-talet.
Jag visade filmen för mina ekonomstudenter, när jag undervisade dem i kalkylering. Jag ville visa en verklighet av kalkylering. Hur ser en direkt kostnad ut? Jo, det är den snabba, flinka kvinnohanden som skär upp filén i mindre delar och lägger den i en plåtask. Jag ville att de skulle se att när de föreslog en lägre direkt kostnad, skulle det innebära att kvinnohanden skulle röra sig fortare. Jag ville att de skulle se den kramma äldre kvinnan, som kanske skulle ha fysiska men resten av sitt liv. Jag ville att de skulle förstå att det kunde innebära att hon var oftare på sjukhuset, och fick mer sjukvård. Jag ville att de skulle förstå att det fanns kostnader som inte fanns i kalkylen, men som bars av andra. Jag ville att de skulle fundera över hur kostnadsfördelningen ser ut i samhället.
Samtidigt ville jag visa dem könsdimensionen. Du ser männen gå omkring och med stöd av antingen yrkeskunskap, som han som vässar knivarna i maklig takt och har tid att njuta av sin färdighets resultat genom att sakta dra kniven över handryggen, eller de som med grund i sin kroppsstyrka går och välter ut filéer på borden. Det går att rationellt förklara, men det går också att förklara utifrån ett könsperspektiv, det som idag kallas gender.
Då, på 80-talet, på Lunds Universitet, var visningen av filmen inte kontroversiellt. Ingen annan gjorde visade filmen, men ingen lade sig i vad jag gjorde. Någon berömde mig, för att vara en frisk fläkt som såg pedagogisk utveckling.
Idag hade jag sannolikt inte fått visa den. Idag, när hållbarhet och företagets sociala ansvar tillhör den ideologiska indoktrineringen på högskolor. Idag diskuteras inte hur de gamla och arbetarna inom äldrevården drabbas av kapitalistisk konkurrens och kostnadsjakt. Hur kalkylerna utformas och hur budgetar utformas, och vad det innebär. Nej, det som uppmärksammas idag är barnarbete i Indien och gasutsläpp. Förvisso bra, men ideologiskt begränsat.
Idag förs debatt om kvinnors representation i styrelser. Förvisso bra, men ideologiskt begränsat. Samtidigt som städerskan, för några timmar sedan, precis lämnat lektionssalen, i sin jakt på ’rengjord yta per tidsenhet’.
Kanske du anser att filmen har en ideologisk slagsida? Men det tillhör mitt arbete som lärare att visa effekter av kalkyler, och att varje ekonomstudent skall se den grundläggande konflikt mellan ekonomi och människa som fanns i de två företagen. Det är inte ideologi att visa på konflikten. Det är ideologi att ta ställning i konflikten. Det är inte ideologi att undervisa om hållbarhet. Det är ideologi att ta ställning för eller emot hållbarhet.
Det viktiga jag har att säga är att jag på 80-talet hade den akademiska friheten att visa filmen och att diskutera konflikten. Min misstanke är att jag hade haft svårt att få visa filmen, och hade jag visat den, hade jag fått, som jag fick på Mittuniversitet, ett samtal från kursansvarig, att mildra min diskussionslusta.
Det är trängre på de svenska universiteten idag. Den samhälleliga ideologiseringen har, tyvärr, trängt in på universiteten.
Öllsjö den 27 oktober 2020