Sålunda skriver en nyliberal ledarskribent, Maria Ludvigsson, med anledning av och med hänvisning till Svenskt Näringsliv och dess nya ordförande Jacob Wallenberg:
”Den kanske viktigaste uppgiften är att ständigt förklara hur och påvisa att välstånd inte är ett nollsummespel. Tvärtom kan välstånd och rikedom växa och komma allt fler till del, men för det krävs frihetliga spelregler. Det betyder att utbud och efterfrågan ska avgöra priserna. Den enskilda ska har rätt att äga och den rätten ska inte kunna kränkas ens av staten. Frihet för tanken ska råda så att innovatörer och forskare finner nya lösningar på gamla problem, eller nya produkter som ger mänskligheten nytta och glädje. Meritokrati ska gälla som princip för att varken kön, ålder, etnicitet eller övertygelse ska ge fördelar eller vara hinder.”
(https://www.svd.se/a/JxdXVj/jacob-wallenberg-borde-verka-for-att-avveckla-svenskt-naringsliv )
Förstår hon vad hon skriver? Menar hon verkligen vad hon skriver?
Vad är ’frihetliga spelregler’? Hur i all sin dar kan ordet ’regler’ gå samman med ordet ’frihet’? Vad är det för frihet som är reglerad? I fotboll råder inte frihet, t ex friheten att ta bollen med händerna, förutom för en spelare, målvakten. Alla de andra är satta under reglernas tyranni att inte beröra bollen med händerna. Inte mycket till frihet där inte. Fotbollen, liksom den moderna marknaden, är disciplinerad.
’Utbud och efterfrågan skall avgöra priser’. Vi kan nog hålla med om den utsagan när det gäller enklare produkter, som t ex Nutella. Få av oss skulle däremot acceptera den fradgamumlande dogmatismen om ’utbud och efterfrågan ger priset’ när det gäller t ex tillgång till utbudet av skola och sjukvård. Skall föräldrarnas kostnad för barnens skolgång påverkas av hur många barn som finns i landet i den årgången, och hur många platser som finns tillgängliga i skolorna? Vi i Sverige har vant oss vid att utbudet bestäms helt av efterfrågan, och efterfrågan regleras genom skolplikten och inte genom pris.
Den enskilde har rätt att äga och staten skall inte kränka den rätten. Men, staten kan inte kränka en rätt som den i högsta grad är skapare av, och som den underhåller. Utan stat, ingen äganderätt, blott våld och annat elände som reglerar tillgången till resurser.
Frihet för tanken, ja, där kan jag ge henne rätt. Men om det skall vara någon mening med denna frihet, kan den inte bara gälla tanken, utan att tanken får komma ut, dvs yttrandefriheten. Vilket rimligen innebär att hon, som jag, finner lagen om hets mot folkgrupp som ett frihetsberövande.
Meritokratin är det kanske mest lustiga inlägget hon gör. Ty det innebär ju en mycket hård kritik av Svenskt Näringslivs ordförande, Jacob Wallenberg, som svårligen kan hävda att hans position i familjeföretaget Wallenberg-gruppen är resultat av hård konkurrens utifrån meritokratins norm. Snarare har det väl varit så att han varit dömd till sin position, utifrån hans familjebakgrund, genom nepotismens princip.
Men, för mig är det än mer lustigt att notera att debattörens hävdande av meritokratins förtjänster kanske falsifieras just av Jacob Wallenberg, som förvisso aldrig kan svära sig fri från att ha fått sin position genom nepotism, dvs motsatsen till meritokrati, men att han, och en del av hans släktingar, Peter, Jacob och Marcus Sn och Jn, visat på att nepotismen också kan ha fördelar. Ja, hela fenomenet med familjeföretaget, byggt på nepotism och absolut inte meritokrati, är en magnifik falsifiering av hennes enfaldiga premiering av meritokrati.
Kanske hon inte är så dum som hon verkar, i sina utsagors självklarheters enfald, utan att starka inlägg kräver dumhetens enfald. Den reflekterande debatten, den som är det rationella samtalet, är inte politiskt skanderande. Och den kanske inte har sin plats på ledarsidorna, i alla fall inte idag, där dogmatismens dumhet måste råda.
Den 13 juni 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
”Den kanske viktigaste uppgiften är att ständigt förklara hur och påvisa att välstånd inte är ett nollsummespel. Tvärtom kan välstånd och rikedom växa och komma allt fler till del, men för det krävs frihetliga spelregler. Det betyder att utbud och efterfrågan ska avgöra priserna. Den enskilda ska har rätt att äga och den rätten ska inte kunna kränkas ens av staten. Frihet för tanken ska råda så att innovatörer och forskare finner nya lösningar på gamla problem, eller nya produkter som ger mänskligheten nytta och glädje. Meritokrati ska gälla som princip för att varken kön, ålder, etnicitet eller övertygelse ska ge fördelar eller vara hinder.”
(https://www.svd.se/a/JxdXVj/jacob-wallenberg-borde-verka-for-att-avveckla-svenskt-naringsliv )
Förstår hon vad hon skriver? Menar hon verkligen vad hon skriver?
Vad är ’frihetliga spelregler’? Hur i all sin dar kan ordet ’regler’ gå samman med ordet ’frihet’? Vad är det för frihet som är reglerad? I fotboll råder inte frihet, t ex friheten att ta bollen med händerna, förutom för en spelare, målvakten. Alla de andra är satta under reglernas tyranni att inte beröra bollen med händerna. Inte mycket till frihet där inte. Fotbollen, liksom den moderna marknaden, är disciplinerad.
’Utbud och efterfrågan skall avgöra priser’. Vi kan nog hålla med om den utsagan när det gäller enklare produkter, som t ex Nutella. Få av oss skulle däremot acceptera den fradgamumlande dogmatismen om ’utbud och efterfrågan ger priset’ när det gäller t ex tillgång till utbudet av skola och sjukvård. Skall föräldrarnas kostnad för barnens skolgång påverkas av hur många barn som finns i landet i den årgången, och hur många platser som finns tillgängliga i skolorna? Vi i Sverige har vant oss vid att utbudet bestäms helt av efterfrågan, och efterfrågan regleras genom skolplikten och inte genom pris.
Den enskilde har rätt att äga och staten skall inte kränka den rätten. Men, staten kan inte kränka en rätt som den i högsta grad är skapare av, och som den underhåller. Utan stat, ingen äganderätt, blott våld och annat elände som reglerar tillgången till resurser.
Frihet för tanken, ja, där kan jag ge henne rätt. Men om det skall vara någon mening med denna frihet, kan den inte bara gälla tanken, utan att tanken får komma ut, dvs yttrandefriheten. Vilket rimligen innebär att hon, som jag, finner lagen om hets mot folkgrupp som ett frihetsberövande.
Meritokratin är det kanske mest lustiga inlägget hon gör. Ty det innebär ju en mycket hård kritik av Svenskt Näringslivs ordförande, Jacob Wallenberg, som svårligen kan hävda att hans position i familjeföretaget Wallenberg-gruppen är resultat av hård konkurrens utifrån meritokratins norm. Snarare har det väl varit så att han varit dömd till sin position, utifrån hans familjebakgrund, genom nepotismens princip.
Men, för mig är det än mer lustigt att notera att debattörens hävdande av meritokratins förtjänster kanske falsifieras just av Jacob Wallenberg, som förvisso aldrig kan svära sig fri från att ha fått sin position genom nepotism, dvs motsatsen till meritokrati, men att han, och en del av hans släktingar, Peter, Jacob och Marcus Sn och Jn, visat på att nepotismen också kan ha fördelar. Ja, hela fenomenet med familjeföretaget, byggt på nepotism och absolut inte meritokrati, är en magnifik falsifiering av hennes enfaldiga premiering av meritokrati.
Kanske hon inte är så dum som hon verkar, i sina utsagors självklarheters enfald, utan att starka inlägg kräver dumhetens enfald. Den reflekterande debatten, den som är det rationella samtalet, är inte politiskt skanderande. Och den kanske inte har sin plats på ledarsidorna, i alla fall inte idag, där dogmatismens dumhet måste råda.
Den 13 juni 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
