Den amerikanska filmakademin har meddelat att filmer, för att förekomma som nominerade i kategorin Bästa film, måste uppfylla mångfaldshetskrav: huvudroll eller betydande biroll skall bäras av underrepresenterad etnisk minoritetsgrupp, eller att minst 30% i mindre roller är kvinnor, etniska minoriteter, hbtq-personer eller personer med funktionsnedsättningar, eller att handlingen rör dessa grupper.
Den berömda filmen 1900 (https://www.youtube.com/watch?v=pgXSCugqAT0), som handlar om hur lantarbetarklassen i Italien kämpade för sin värdighet och hur den påverkades av den framväxande fascismen, skulle inte ha en chans att få bli bästa film. Trots att det är en av de mest förnäma filmer som skapats.
Det sjunde inseglet (https://www.youtube.com/watch?v=VqP3-WqFNzM), mästerverket skapat av Bergman 1957, skulle inte komma ifråga för bästa film. Ej heller den kanske mest spridda film någonsin, Gudfadern (https://www.youtube.com/watch?v=sY1S34973zA), skulle ens kunna bli nominerad.
Detta är den absurda borgerliga identitetspolitikens kulturella manifestation. Av alla de gruppers levnadsöden som är värda att uppmärksamma i filmer, är det inte t ex maffians klaner eller arbetarklassen eller de religiöst grubblande som kan uppmärksammas, utan de grupper som dagens bourgeoisie ha funnit som sina kelgrupper.
Jag tror att, precis som de sant fria akademikerna struntar i dagens politiska styrning av det akademiska livet, kommer konstnärerna att strunta i Oscar-akademins politiska reglering av deras konstutövande.
Däremot kommer, precis som i akademiernas hierarki, cheferna att anamma regleringen, ty de kan, genom att böja sig för identitetspolitiken, få njuta av ett prestigepris.
Men frågan är om inte detta anammande kommer att erodera värdet av priset, så som forskningen som underkastar sig identitetspolitiken anses mindre värd än den fria forskningen? Bland cheferna står den identitetspolitiskt lydiga forskaren högt i kurs, likt den regissör som följer Oscarsakademins reglering. Men eftersom regleringen, likt regleringen i forskningen, inte i första hand underkastas kvalitetskriteriet, kommer bättre filmen att förbigås, och sämre filmer får Oscars-statyetten. Publiken som applåderar består då av chefer och inte av framstående konstnärer.
Ty konstnären följer sin konstnärsfrihet och sina krav på konstnärligt uttryck, vari INTE ingår att befrämja någon speciell grupp, utsedd av chefer.
San Bernardo den 24 september 2020
Den berömda filmen 1900 (https://www.youtube.com/watch?v=pgXSCugqAT0), som handlar om hur lantarbetarklassen i Italien kämpade för sin värdighet och hur den påverkades av den framväxande fascismen, skulle inte ha en chans att få bli bästa film. Trots att det är en av de mest förnäma filmer som skapats.
Det sjunde inseglet (https://www.youtube.com/watch?v=VqP3-WqFNzM), mästerverket skapat av Bergman 1957, skulle inte komma ifråga för bästa film. Ej heller den kanske mest spridda film någonsin, Gudfadern (https://www.youtube.com/watch?v=sY1S34973zA), skulle ens kunna bli nominerad.
Detta är den absurda borgerliga identitetspolitikens kulturella manifestation. Av alla de gruppers levnadsöden som är värda att uppmärksamma i filmer, är det inte t ex maffians klaner eller arbetarklassen eller de religiöst grubblande som kan uppmärksammas, utan de grupper som dagens bourgeoisie ha funnit som sina kelgrupper.
Jag tror att, precis som de sant fria akademikerna struntar i dagens politiska styrning av det akademiska livet, kommer konstnärerna att strunta i Oscar-akademins politiska reglering av deras konstutövande.
Däremot kommer, precis som i akademiernas hierarki, cheferna att anamma regleringen, ty de kan, genom att böja sig för identitetspolitiken, få njuta av ett prestigepris.
Men frågan är om inte detta anammande kommer att erodera värdet av priset, så som forskningen som underkastar sig identitetspolitiken anses mindre värd än den fria forskningen? Bland cheferna står den identitetspolitiskt lydiga forskaren högt i kurs, likt den regissör som följer Oscarsakademins reglering. Men eftersom regleringen, likt regleringen i forskningen, inte i första hand underkastas kvalitetskriteriet, kommer bättre filmen att förbigås, och sämre filmer får Oscars-statyetten. Publiken som applåderar består då av chefer och inte av framstående konstnärer.
Ty konstnären följer sin konstnärsfrihet och sina krav på konstnärligt uttryck, vari INTE ingår att befrämja någon speciell grupp, utsedd av chefer.
San Bernardo den 24 september 2020
RSS-flöde
