Idag finns det emellertid människor som hävdar att deras egentliga kön är annorlunda än det fysiska kön de har, och annorlunda än det kön som omkringliggande samhälle identifierar personen som. De hävdar att de är födda i fel kropp.
Äntligen kan den gamla dispyten om själ och kropp läggas åt sidan. De är inte ett och de är inte ens korrelerade utan att avvika skarpt från varandra.
Den människa som säger sig vara född i fel kropp hävdar att den identifierar sig som något annat än det fysiska, objektiva kön som den har och som något annat än vad folk i omgivningen kallar personen. Det subjektiva står inte i överensstämmelse med det objektiva eller det intersubjektiva.
Det är första steget. Men den människan kan gå två steg till. En marsch till den totalitära individualismen.
Ett steg är att den kan hävda att den bristande överensstämmelsen mellan det subjektiva och det objektiva skall rättas till, till förmån för det subjektiva. Själ trumfar kropp. Kroppen skall, genom operationer och medicinering, omdanas så att den mer överensstämmer med det subjektiva. Det går inte fullständigt, men ganska mycket kan vetenskapens och medicinens resurser användas för att korrigera den objektiva kroppen till förmån för den subjektiva identiteten.
Ett annat steg är att den kan hävda att den bristande överensstämmelsen mellan det subjektiva och intersubjektiviteten skall upphöra genom att den identitet som personen upplever sig ha, skall vara den identitet som andra skall och måste erkänner och använda i sin interaktion gentemot personen. En person med lätt skäggväxt, klädd som en kvinna, med vilja att bli identifierad som kvinna, skall betitlas kvinna och benämnas henne och hon, för att därmed respektera personens upplevelse av sin egen identitet. Således skall samhället, alla människor, underordna sig, underkasta sig personens subjektivt upplevda identitet. Samhället har ingen rätt att själv bilda sig en uppfattning om personens identitet, och välja vilken identitet den önskar ge tillpersonen, ty det är maktutövning. Det är att brutalt sätta sig på personens egen identitet.
Det är svårt och föga meningsfullt att invända mot det första steget. Om en människa vill identifiera sig som kvinn, som Don Collin, som brilliant, är det människans val. Som med alla andra val, så länge det inte påverkar andra människor och deras val, kvittar det lika. Ja, det kanske t o m är bra för den personen, eftersom den då få leva i sin egen värld, som de önskar.
Men det blir mer problematiskt med de två andra stegen.
Prioritering: Vetenskapens och medicinens resurser är begränsade. De måste prioriteras. Därför måste man, som med alla insatser, fråga sig om utveckling av operativa ingrepp och droger, för att anpassa kroppen efter individens upplevda identitet, är ett så prioriterat område att andra får stå ut med lägre resurser. Även i länder där personer får betala för sin egen sjukvård, måste den frågan ställas. Oaktat om läkare och forskare kan få betalt för utveckling och för operationer, måste man ställa sig frågan i viken mån det är moraliskt acceptabelt att tillhandahålla sådana tjänster och produkter. Det är inte att förringa de kval personen kan ha och lida av, men det är att fråga om de kvalen skall trumfa andras kval.
Makt: Identitetskravet är en uppvisning i makt. Samhället, alla dess personer, skall vika sig och underordna sig personens subjektivitet. Oaktat vad någon annan gör för identifiering, skall personens egen identifiering råda över alla andra människors identifiering. Det är samma sak som idag gäller religioners ohemula, totalitära krav. Det som den av individen valda religionen kräver av personen, skall personen ha rätt att kräva av alla andra. Muslimer får inte avbilda profeten. Deras totalitära krav är att alla andra också skall underkasta sig deras religion och dess krav.
De två senare identitetskraven är subjektets totala makt. Genom operationer och mediciner får subjektet makt över objektiviteten. Genom krav på allas anslutning till den subjektiva identitet begärs makt över intersubjektiviteten. Allt skall underordna sig subjektet. Ein subjekt, ein Führer.
Fränare än så kan knappast individualismen bli. Här utraderas det gemensamma samtalet och blott monologens diktum finns. Här utraderas varje försök till konsensus. Här utraderas mångfald. Ja, här utraderas t o m demokratin, till förmån för en totalitär individualism.
Den 16 april 2024
Sven-Olof Yrjö Collin