Idag kommer de socialdemokratiska riksdagsledamöterna att rösta Ja till förslaget om ’Ny möjlighet till uppehållstillstånd’ (prop. 2017/18:252) (https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2018/04/prop.-201718252/), det som populärt kallas amnestilagen, till förmån för en viss grupp av flyktingar som inte uppfyller asylrättens krav.
När de trycker på Ja-knappen kommer en lätt bris att kännas i Riksdagen. Det är den bris som uppkommer när själen lämnar det döda. Den själ som varit i Riksdagshuset sedan Socialdemokratin gjorde sin entré genom att Branting fick en plats i Riksdagen 1896, lämnar nu riksdagshuset. Kvar blir den döda socialdemokratin.
Den socialdemokratiska själen bär normen om Rättvisa. I Rättvisa ligger bl a två centrala värden, Jämlikhet och Internationell solidaritet.
Jämlikhet är att ingen är förmer än någon annan. Alla är lika, lång som kort, rik som fattig, stark som svag. Alla bär samma rättigheter och skyldigheter, inom sina förmågor. Så här formuleras denna del i den socialdemokratiska själen:
”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.” Så talade Per-Albin Hansson i Riksdagens andra kammare den 18 januari 1928, i det som senare skulle kallas Folkhemstalet (https://www.youtube.com/watch?v=X-vwl8Qq--I )
Socialistens själ skyr privilegier.
Internationell solidaritet innebär att socialistens omsorg känner inga gränser. Det uttrycks bl a i den socialistiska själens starka tro på asylrätten, att den som är förföljd skall ges skydd. Däremot, den som inte har asylskäl, den får vandra vidare, ty vårt land kan inte härbärgera de som vantrivs, alla de som är fattiga i världen, de lyckosökare som söker bättre liv. Asylrätten är inte för lyckosökare, utan för de förföljda. Det är inte sant, det socialdemokraternas partiordförande sade: ’Mitt Europa bygger inga murar’. Det gör vi visst. Men vi bygger inga murar som hindrar de förföljda. Asylrätten är den öppna porten till vårt hem, där de förföljda kan få skydd, mat och husrum.
Det socialdemokraterna, de själlösa, röstar om är att bryta mot den socialistiska själens fundament, Jämlikhet och Internationell solidaritet genom asylrätt. De ger rättigheter till en grupp, som inte ankommer andra, och som inte har asylskäl. De ger privilegier till en specifik grupp. De utser kelgrisar.
Därför dör socialdemokratin idag, när den socialistiska själen lämnar Riksdagen.
Till detta hör en sak, som inte riktigt hör till argumentet, men som gör att jag känner ett politiskt äckel inför de själlösa socialdemokraterna i Riksdagen.
Den grupp som de själlösa socialdemokraterna nu ger privilegier, denna grupp av kelgrisar, är en grupp av mestadels starka unga män, där en del har starka, rika familjer som kunnat ge dem bistånd så att de nått fram till Sverige. Det rör sig inte om den 14-åriga flickan i det libanesiska flyktinglägret vars familj inte kan återvända hem till Syrien, och som sannolikt kommer att giftas bort till en medelålders man, som kanske hans andra hustru, som kan ge henne den mat hennes familj inte kan ge.
Jag känner ett politiskt äckel gentemot de själlösa socialdemokrater som ger privilegier till den starka gruppen, medan de blundar för de svaga, den svaga flickan. Det tillhör sannerligen inte den socialistiska själen att ge privilegier till de starka och blunda för de svaga. Det är extremhögerns logik och grund, att satsa på de starka.
Därför dör socialdemokratin idag. Den socialistiska Själen, med sin Rättvisa, med Jämlikhet och Internationell solidaritet, och, om någon kelgris finns, är det de svaga, lämnar Riksdagshuset, som en mild bris. Kanske något papper i Riksdagshuset fladdrar till när själens svaga varma bris lämnar Riksdagshuset.
Vi som bär den socialistiska själen står villrådiga vid valet i höst. Vi kan självklart inte lägga vår röst på den döda socialdemokratin. Den som dog idag. För oss är Rättvisa avgörande.
Själv kommer jag att lägga min röst på Liberalerna. Förvisso har de en politik för ökad segregation, som förstärker klassamhället. Men därvidlag skiljer de sig inte från den döda socialdemokratin, ty även de premierar den särskiljande skolan. Men Liberalerna uppfyller Per-Albin Hanssons vision om hemmet som inte delar ut privilegier.
Öllsjö, denna tragiska dag, 7 juni 2018, dagen då socialdemokratin dog.
PS Må jag ha fel. Men var ligger i så fall felet i mina argument? DS
När de trycker på Ja-knappen kommer en lätt bris att kännas i Riksdagen. Det är den bris som uppkommer när själen lämnar det döda. Den själ som varit i Riksdagshuset sedan Socialdemokratin gjorde sin entré genom att Branting fick en plats i Riksdagen 1896, lämnar nu riksdagshuset. Kvar blir den döda socialdemokratin.
Den socialdemokratiska själen bär normen om Rättvisa. I Rättvisa ligger bl a två centrala värden, Jämlikhet och Internationell solidaritet.
Jämlikhet är att ingen är förmer än någon annan. Alla är lika, lång som kort, rik som fattig, stark som svag. Alla bär samma rättigheter och skyldigheter, inom sina förmågor. Så här formuleras denna del i den socialdemokratiska själen:
”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.” Så talade Per-Albin Hansson i Riksdagens andra kammare den 18 januari 1928, i det som senare skulle kallas Folkhemstalet (https://www.youtube.com/watch?v=X-vwl8Qq--I )
Socialistens själ skyr privilegier.
Internationell solidaritet innebär att socialistens omsorg känner inga gränser. Det uttrycks bl a i den socialistiska själens starka tro på asylrätten, att den som är förföljd skall ges skydd. Däremot, den som inte har asylskäl, den får vandra vidare, ty vårt land kan inte härbärgera de som vantrivs, alla de som är fattiga i världen, de lyckosökare som söker bättre liv. Asylrätten är inte för lyckosökare, utan för de förföljda. Det är inte sant, det socialdemokraternas partiordförande sade: ’Mitt Europa bygger inga murar’. Det gör vi visst. Men vi bygger inga murar som hindrar de förföljda. Asylrätten är den öppna porten till vårt hem, där de förföljda kan få skydd, mat och husrum.
Det socialdemokraterna, de själlösa, röstar om är att bryta mot den socialistiska själens fundament, Jämlikhet och Internationell solidaritet genom asylrätt. De ger rättigheter till en grupp, som inte ankommer andra, och som inte har asylskäl. De ger privilegier till en specifik grupp. De utser kelgrisar.
Därför dör socialdemokratin idag, när den socialistiska själen lämnar Riksdagen.
Till detta hör en sak, som inte riktigt hör till argumentet, men som gör att jag känner ett politiskt äckel inför de själlösa socialdemokraterna i Riksdagen.
Den grupp som de själlösa socialdemokraterna nu ger privilegier, denna grupp av kelgrisar, är en grupp av mestadels starka unga män, där en del har starka, rika familjer som kunnat ge dem bistånd så att de nått fram till Sverige. Det rör sig inte om den 14-åriga flickan i det libanesiska flyktinglägret vars familj inte kan återvända hem till Syrien, och som sannolikt kommer att giftas bort till en medelålders man, som kanske hans andra hustru, som kan ge henne den mat hennes familj inte kan ge.
Jag känner ett politiskt äckel gentemot de själlösa socialdemokrater som ger privilegier till den starka gruppen, medan de blundar för de svaga, den svaga flickan. Det tillhör sannerligen inte den socialistiska själen att ge privilegier till de starka och blunda för de svaga. Det är extremhögerns logik och grund, att satsa på de starka.
Därför dör socialdemokratin idag. Den socialistiska Själen, med sin Rättvisa, med Jämlikhet och Internationell solidaritet, och, om någon kelgris finns, är det de svaga, lämnar Riksdagshuset, som en mild bris. Kanske något papper i Riksdagshuset fladdrar till när själens svaga varma bris lämnar Riksdagshuset.
Vi som bär den socialistiska själen står villrådiga vid valet i höst. Vi kan självklart inte lägga vår röst på den döda socialdemokratin. Den som dog idag. För oss är Rättvisa avgörande.
Själv kommer jag att lägga min röst på Liberalerna. Förvisso har de en politik för ökad segregation, som förstärker klassamhället. Men därvidlag skiljer de sig inte från den döda socialdemokratin, ty även de premierar den särskiljande skolan. Men Liberalerna uppfyller Per-Albin Hanssons vision om hemmet som inte delar ut privilegier.
Öllsjö, denna tragiska dag, 7 juni 2018, dagen då socialdemokratin dog.
PS Må jag ha fel. Men var ligger i så fall felet i mina argument? DS
RSS-flöde
