10 ICA-handlare och 8 andra personer står åtalade för att ha köpt ICA-aktier med grund i en information som inte hade kommit till marknaden när de handlade. De agerade på information som läckt från bolaget som skulle lägga budet på ICA, varför misstanken är att de ägnat sig åt insiderhandel.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/hor-ica-handlarens-mangmiljonkop-trots-bankmannens-varning
De flesta torde känna till att insiderhandel är olagligt. De flesta torde också vilja ha en aktiehandel där de själva inte säljer till någon som har information som innebär att aktiens värde kommer att gå upp. Det är oetiskt agerande på alla sätt och vis. De flesta vet om att börsen har övervakning i syfte att avslöja insiderhandel. Men, de flesta vet sannolikt också att risken att dras till fällande dom för insiderhandel är liten. Trots moraliteterna, men kanske p g a liten risk, var de 18 sugna att tjäna en hacka på en förmodat illegal handling. Detta trots att några av personerna, som man får veta den ekonomiska ställningen om, redan var förmögna.
Och nu till något helt annat (https://www.youtube.com/watch?v=0hYZaqYCZyQ )
Jag gick en gång från en intervju med en ledande företrädare i svensk ekonomi. Jag hade pengar på banken. Jag hade kunnat ringa banken och be dem köpa en viss aktie. Jag hade nämligen fått värdefull information som gjorde mig till insider.
I intervjun hade vi bägge blivit oerhört engagerade i att rita och göra boxar och dra pilar och diskutera kring, låt oss kalla det företagsstruktur och möjliga ’affärshändelser’, för att därmed behålla maximal anonymitet. Det var oerhört lärorikt och stimulerande för mig. Personen jag intervjuade hade också blivit mycket engagerad, varför den kanske glömde bort att somt tiger man om. I diskussionerna fanns en kommande ’affärshändelse’ som, om man handlade aktier på informationen, skulle man ytterst sannolikt kunna göra sig en hacka. Diskussionen hade gjort mig till insider.
I slutet av intervjun, när vi bägge hade landat efter diskussionen, insåg personen att den egentligen hade pratat för mycket, och sade, ’ja, detta är insiderinformation, herregud’, och tittade på mig. Jag sade lugnt till hen att jag var forskare och inte aktiehandlare, så lita på min forskarintegritet. Vilket personen uppenbarligen gjorde.
När jag gick därifrån hade jag ingen tanke på att det skulle vara olagligt att handla på den information jag fått. Jag hade ingen tanke på att det skulle vara oetiskt. Jag blott tänkte, attan också att man är forskare. Ty en forskare äger inte den information den får vid intervjuer. Det gör respondenten. Vill man utnyttja informationen från en intervju måste man ha respondentens samtycke. Det är en del i forskarens forskningsetik
Således hindrades jag inte av det olagliga eller det allmänt oetiska, utan före dessa kom en definitiv spärr, forskaretiken.
Då var jag tämligen oerfaren, vilket kan förklara varför jag inte hindrade diskussionen. Jag förstod ju redan när vi var uppe i diskussionen att jag inte skulle kunna använda informationen i mitt forskningsprojekt, varför tiden som lades ner på diskussionen var spilld tid för projektet. Och kanske även för respondenten. Men det var sannerligen inte spilld tid för mig, som vann insikter som utvecklat mitt tänkande om företag och företagsstyrning.
Till saken hör att insidertipset var så meningslöst för mig, att jag inte följde upp det genom att se om ’affärshändelsen’ skedde, om den innebar ett kurslyft, och om jag därför, om jag frångått forskningsetiken, olagligheten och det allmänt oetiska, hade tjänat en hacka.
Jag kan därför principiellt moralisera över de giriga ICA-handlarna, men jag vet inte hur jag själv skulle ha agerat, eftersom min enda erfarenhet från möjligheten att tjäna pengar på att begå ett insiderbrott förhindrades av min forskaretik.
Dock är jag oerhört tacksam till respondenten, som gav mig en lektion i företagsekonomi, speciellt strategi och företagsstyrning, som jag aldrig fått, varken före eller efter.
Den 12 september 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/hor-ica-handlarens-mangmiljonkop-trots-bankmannens-varning
De flesta torde känna till att insiderhandel är olagligt. De flesta torde också vilja ha en aktiehandel där de själva inte säljer till någon som har information som innebär att aktiens värde kommer att gå upp. Det är oetiskt agerande på alla sätt och vis. De flesta vet om att börsen har övervakning i syfte att avslöja insiderhandel. Men, de flesta vet sannolikt också att risken att dras till fällande dom för insiderhandel är liten. Trots moraliteterna, men kanske p g a liten risk, var de 18 sugna att tjäna en hacka på en förmodat illegal handling. Detta trots att några av personerna, som man får veta den ekonomiska ställningen om, redan var förmögna.
Och nu till något helt annat (https://www.youtube.com/watch?v=0hYZaqYCZyQ )
Jag gick en gång från en intervju med en ledande företrädare i svensk ekonomi. Jag hade pengar på banken. Jag hade kunnat ringa banken och be dem köpa en viss aktie. Jag hade nämligen fått värdefull information som gjorde mig till insider.
I intervjun hade vi bägge blivit oerhört engagerade i att rita och göra boxar och dra pilar och diskutera kring, låt oss kalla det företagsstruktur och möjliga ’affärshändelser’, för att därmed behålla maximal anonymitet. Det var oerhört lärorikt och stimulerande för mig. Personen jag intervjuade hade också blivit mycket engagerad, varför den kanske glömde bort att somt tiger man om. I diskussionerna fanns en kommande ’affärshändelse’ som, om man handlade aktier på informationen, skulle man ytterst sannolikt kunna göra sig en hacka. Diskussionen hade gjort mig till insider.
I slutet av intervjun, när vi bägge hade landat efter diskussionen, insåg personen att den egentligen hade pratat för mycket, och sade, ’ja, detta är insiderinformation, herregud’, och tittade på mig. Jag sade lugnt till hen att jag var forskare och inte aktiehandlare, så lita på min forskarintegritet. Vilket personen uppenbarligen gjorde.
När jag gick därifrån hade jag ingen tanke på att det skulle vara olagligt att handla på den information jag fått. Jag hade ingen tanke på att det skulle vara oetiskt. Jag blott tänkte, attan också att man är forskare. Ty en forskare äger inte den information den får vid intervjuer. Det gör respondenten. Vill man utnyttja informationen från en intervju måste man ha respondentens samtycke. Det är en del i forskarens forskningsetik
Således hindrades jag inte av det olagliga eller det allmänt oetiska, utan före dessa kom en definitiv spärr, forskaretiken.
Då var jag tämligen oerfaren, vilket kan förklara varför jag inte hindrade diskussionen. Jag förstod ju redan när vi var uppe i diskussionen att jag inte skulle kunna använda informationen i mitt forskningsprojekt, varför tiden som lades ner på diskussionen var spilld tid för projektet. Och kanske även för respondenten. Men det var sannerligen inte spilld tid för mig, som vann insikter som utvecklat mitt tänkande om företag och företagsstyrning.
Till saken hör att insidertipset var så meningslöst för mig, att jag inte följde upp det genom att se om ’affärshändelsen’ skedde, om den innebar ett kurslyft, och om jag därför, om jag frångått forskningsetiken, olagligheten och det allmänt oetiska, hade tjänat en hacka.
Jag kan därför principiellt moralisera över de giriga ICA-handlarna, men jag vet inte hur jag själv skulle ha agerat, eftersom min enda erfarenhet från möjligheten att tjäna pengar på att begå ett insiderbrott förhindrades av min forskaretik.
Dock är jag oerhört tacksam till respondenten, som gav mig en lektion i företagsekonomi, speciellt strategi och företagsstyrning, som jag aldrig fått, varken före eller efter.
Den 12 september 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
