Digerdöden var en invasion som började på 1300-talet, och hade sedan sporadiska utbrott under några hundra år. Den påverkade samhället starkt. Men långt ifrån lika starkt som den betydligt mer förödande invasionen vi fick på 1000-talet.
Myten pekar speciellt ut Ansgar, en munk som kom med kristendomen på 800-talet. Men invasionen av kristendomen kom inte blott genom munkar och andra resande. Den togs hem av de resande vikingarna.
Den religion som kristendomen stötte på, Asa-tron, var en rik religion. Mängder av gudar levda runt och härjade, mycket likt den forna grekiska mytologin, där olika gudar bar olika egenskaper. Himmelriket var minsann inte en uppsättning heliga, vita personer och 72 oskulder. Nej, där slogs man och kopulerade och sov ruset av sig, för att börja med allt omigen, dagen efter, när Särimner hade återuppstått. Beroende på vem man var och vilket känslotillstånd man befann sig i, fanns det alltid en gud tillgänglig, att diskutera med, kanske tillbe, eller frukta.
I detta myller av gudar, kommer en ny, Jahve, vandrande. Vikingarna hade en öppen och tolerant religion, varför det inte var så svårt att bjuda in en gud till, till det eviga gästabudet bland gudar och fallna krigare. En polyteistisk religion är en mångfald, och tycks kunna vara en inbjudande religion.
Men den som bjöds in var en gud av enfald. Det var en monoteistisk gud som inte ville leva med andra gudar. Det första budordet, det första som kommer överst på tavlan, säger det klart ut: Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
Den monoteistiska guden knuffade ut de andra gudarna. Från tolerans och inkluderande, gick man till intolerans och exkluderande. Ett totalitärt förtryck. Som alla semitiska, monoteistiska religioner.
Denna förbannelse har vi levt under, fram till början av 1900-talet, då gudens förtryck började lätta. Under 50-talet utvecklades samhället så starkt att monoteistiska föreställningar förvisades till hemmet och kyrkorna på söndagarna. Den kristna ideologins dominans började erodera, även om de kristna påstod att vårt samhälle vilade på kristna värderingar. Shit no! Den semitiska kvinnosynen började erodera och kvinnan återfick den plats i samhället som hon hade innan kristendomens invasion. Moral började bli något man hade för att det var rätt, inte för att man fruktade monstret gud.
På 1980-talet kunde vi konstatera att 1000 år av kristet förtryck hade släppt. År 2000, så lång tid tog det ändå för allt att verka ut, skiljdes kyrkan från staten och Sverige var till stora delar befriade från det kristna förtrycket.
Men strax därefter kommer en ny invasion. Människor som flyr från krig, förtryck och fattigdom, kommer till oss. Vi är ett öppet och tolerant samhälle, likt vikingarnas religion. Vi öppnar dörrarna och våra hus för flyktingarna.
Men de bär med sig en liknande smitta som invaderade oss för mer än 1000 år sedan, och som det tagit 1000 år att bli av med. Exakt detsamma som då invaderade oss. En semitisk religion. En intoleransens och förtryckets religion. Speciellt tydligt synligt i dess ohämmade och monstruösa förtryck av kvinnan. I sin monoteism, och därav sin monumentala intolerans. I sitt ohämmade krav på underkastelse. Och i ett fullständigt förnekande av demokrati, dvs att det är vi som bestämmer. Att i vårt hus, bestämmer vi.
allahu akbar, gud är större, är mottot i denna intoleransens och underkastelsens religion. Det är inte demokrati, det är inte vi, utan det är den enväldige, intolerante guden som är större.
Den andra semitiska religionen, som sett sin makt erodera, nappar tag i invasionens valspråk och gör det till sig eget. Ärkebiskopen har numer som valspråk: Gud är större. En total förnekelse av fundamentet i vårt samhälle, demokratin. Hos oss demokrater är ju valspråket, Folket är större.
Frågan jag ställer mig är om vi nu skall erfara 1000 år av ett nytt semitiskt-ideologiskt förtryck? Skall vi nu lida under islam? Eller under en samverkan av de två totalitära religionerna, islam och kristendomen? Vilket fasansfullt samhälle.
Vi vet vad de semitiska religionerna innebär. 2000 år av bevis för den ena, 1400 år finns av den andra. Förtryck, kvinnoförakt, förakt för vetenskap och förnuft, intolerans. Stelnat blod.
Skall vi erfara hur vår tolerans 2015 belönas med intolerans och förtryck under 1000 år, så som skedde med vikingarnas samhälle?
Öllsjö den 12 oktober 2018
Myten pekar speciellt ut Ansgar, en munk som kom med kristendomen på 800-talet. Men invasionen av kristendomen kom inte blott genom munkar och andra resande. Den togs hem av de resande vikingarna.
Den religion som kristendomen stötte på, Asa-tron, var en rik religion. Mängder av gudar levda runt och härjade, mycket likt den forna grekiska mytologin, där olika gudar bar olika egenskaper. Himmelriket var minsann inte en uppsättning heliga, vita personer och 72 oskulder. Nej, där slogs man och kopulerade och sov ruset av sig, för att börja med allt omigen, dagen efter, när Särimner hade återuppstått. Beroende på vem man var och vilket känslotillstånd man befann sig i, fanns det alltid en gud tillgänglig, att diskutera med, kanske tillbe, eller frukta.
I detta myller av gudar, kommer en ny, Jahve, vandrande. Vikingarna hade en öppen och tolerant religion, varför det inte var så svårt att bjuda in en gud till, till det eviga gästabudet bland gudar och fallna krigare. En polyteistisk religion är en mångfald, och tycks kunna vara en inbjudande religion.
Men den som bjöds in var en gud av enfald. Det var en monoteistisk gud som inte ville leva med andra gudar. Det första budordet, det första som kommer överst på tavlan, säger det klart ut: Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
Den monoteistiska guden knuffade ut de andra gudarna. Från tolerans och inkluderande, gick man till intolerans och exkluderande. Ett totalitärt förtryck. Som alla semitiska, monoteistiska religioner.
Denna förbannelse har vi levt under, fram till början av 1900-talet, då gudens förtryck började lätta. Under 50-talet utvecklades samhället så starkt att monoteistiska föreställningar förvisades till hemmet och kyrkorna på söndagarna. Den kristna ideologins dominans började erodera, även om de kristna påstod att vårt samhälle vilade på kristna värderingar. Shit no! Den semitiska kvinnosynen började erodera och kvinnan återfick den plats i samhället som hon hade innan kristendomens invasion. Moral började bli något man hade för att det var rätt, inte för att man fruktade monstret gud.
På 1980-talet kunde vi konstatera att 1000 år av kristet förtryck hade släppt. År 2000, så lång tid tog det ändå för allt att verka ut, skiljdes kyrkan från staten och Sverige var till stora delar befriade från det kristna förtrycket.
Men strax därefter kommer en ny invasion. Människor som flyr från krig, förtryck och fattigdom, kommer till oss. Vi är ett öppet och tolerant samhälle, likt vikingarnas religion. Vi öppnar dörrarna och våra hus för flyktingarna.
Men de bär med sig en liknande smitta som invaderade oss för mer än 1000 år sedan, och som det tagit 1000 år att bli av med. Exakt detsamma som då invaderade oss. En semitisk religion. En intoleransens och förtryckets religion. Speciellt tydligt synligt i dess ohämmade och monstruösa förtryck av kvinnan. I sin monoteism, och därav sin monumentala intolerans. I sitt ohämmade krav på underkastelse. Och i ett fullständigt förnekande av demokrati, dvs att det är vi som bestämmer. Att i vårt hus, bestämmer vi.
allahu akbar, gud är större, är mottot i denna intoleransens och underkastelsens religion. Det är inte demokrati, det är inte vi, utan det är den enväldige, intolerante guden som är större.
Den andra semitiska religionen, som sett sin makt erodera, nappar tag i invasionens valspråk och gör det till sig eget. Ärkebiskopen har numer som valspråk: Gud är större. En total förnekelse av fundamentet i vårt samhälle, demokratin. Hos oss demokrater är ju valspråket, Folket är större.
Frågan jag ställer mig är om vi nu skall erfara 1000 år av ett nytt semitiskt-ideologiskt förtryck? Skall vi nu lida under islam? Eller under en samverkan av de två totalitära religionerna, islam och kristendomen? Vilket fasansfullt samhälle.
Vi vet vad de semitiska religionerna innebär. 2000 år av bevis för den ena, 1400 år finns av den andra. Förtryck, kvinnoförakt, förakt för vetenskap och förnuft, intolerans. Stelnat blod.
Skall vi erfara hur vår tolerans 2015 belönas med intolerans och förtryck under 1000 år, så som skedde med vikingarnas samhälle?
Öllsjö den 12 oktober 2018
RSS-flöde
