Ett system där forskarna ständigt måste konkurrera om forskningsanslag innebär att man kommer bort från de gamla avsomnade professorerna, där man arbetade och stred för att få en professorstjänst, och sedan, när man nått målet, kunde man helt andas ut, ty sedan fanns inga prestationskrav.
Heltidsanställning kan således ha nackdelen att man inte behöver prestera. Det blir pengar i sjön. Men det fungerar ofta hjälpligt, då många har en acceptabel arbetsmoral. Det kan fungera alldeles utmärkt, vilket sker när en lysande prestationskultur etableras i en forskargrupp. Organisationen kan skapa ett styrsystem, där de presterande belönas och de som inte presterar sanktioneras, t ex genom att få de minst belönande arbetsuppgifterna.
Det är lätt att peka ut nackdelar med tillsvidareanställning. Men det är lika lätt att peka ut nackdelar med ansökningsdrivna anställningar.
Ansökningsdrivna forskare måste prestera, dvs leverera publikationer. Under stark konkurrenspress kommer incitament att ljuga och bedra. Kanske man lägger in en publikation från ett projekt i ett annat projekt, dvs man tar s a s betalt för en sak två gånger. Man hastar fram, och får fram resultat som, för att kunna publiceras, måste friseras, dvs resultaten blir mindre trovärdiga. Man manipulerar data så att man får de resultat som möjliggör publicering. Dåliga rapporter blir publicerade i journaler som blott är publiceringskanaler, utan spridningsambitioner. Lögner, fusk och fiffel är baksidan av ett ansökningsdrivet anställningssystem.
Den andra starka negativa delen av ansökningsdrivet system är att forskning etableras som måste accepteras av andra forskare, innan forskningen är utförd. Det innebär att det inte är forskarna som driver forskningen, utan granskarna. En ansökan skall därför skrivas så att den passar granskarna och kan gillas av dem. Risken är uppenbar att det blir allmänt accepterad dagskunskap som premieras, medan nyskapande kunskap har svårt att komma fram då den inte accepteras i sin linda, i sin ansökan. Skriv en ansökan med stark hållbarhetsinriktning, en ansökan med stark identitets- och nykolonialinriktning och en ansökan med stark klasskampsinriktning, och du skall bli varse att klasskampen inte är ett gillat begrepp i ansökningssvängen idag, medan de andra två är högt uppskattade, varför de två första är mer sannolika att få medel.
Ett ansökningsdrivet system är därför ett ständigt hot mot den akademiska friheten, där forskaren själv väljer sin fråga och sin metod, medan ett basanslagsdrivet system ständigt riskerar att bli den akademiska friheten att inte producera.
Det finns därför inte ett bästa system, utan blott dåliga system.
Den 19 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin