Svenska kyrkan bad samerna om ursäkt, för att kyrkan inte hade respekterat samernas kultur, utan försökt införa majoritetskulturen hos dem, med majoritetskulturen språk och seder. Majoritetskulturen satte sig på minoritetskulturen och brast i respekt mot den.
Ett år tidigare hängdes Sverigedemokrater ut som rasister, ty de hävdade att samer inte var svenskar. De tycks ha hävdat exakt det som var grunden för Svenska kyrkans ursäkt, att samer inte hade majoritetssamhällets kultur, dvs den svenska kulturen och dess språk.
Hur skall de ha det? Är samer svenskar, så som t ex skåningar är svenskar, och därför får finna sig i att undervisas, inte i minoritetskulturens språk, skånska, utan i svenska? Vill man vara del i det svenska samhället, då får man acceptera att lära sig vad det är att vara svensk.
I skolan stred jag för mitt språk. När läraren hävdade att det hette honom och inte han, hävdade jag att vi säger han och inte honom. I mitt språk gäller han och inte honom. I ditt språk, kära lärare, gäller honom. Men det gäller inte mig. Ty ditt språk är inte mitt.
Jag kämpade för min kultur, mot majoritetskulturen. Jag var skåning från Mannarp, inte svensk.
I gymnasiet blev min kamp för mig och min kultur mer avancerad. Jag gick igenom Svenska Akademins Ordlista, och markerade alla ord som var mina, dvs de skånska ord som var accepterade av majoritetssamhället, och använde dem medvetet och mycket flitigt, fullt medveten om att svenskläraren skulle kunna anmärka mot dem. När jag fick ut min uppsats med rödmarkering, gick jag i triumf fram till katedern, med SAOL i min hand, och påpekade att påg var ett svenskt ord, ty påg finns i SAOL.
Men striden förlorades och idag skriver jag pojke. Ty majoritetssamhället kräver denna tribut. För att jag skall vara svensk.
När nu samerna har getts rätt till sin kultur, att vara same, då har de också avförts från listan av svenskar, dvs de som bär majoritetssamhällets, det svenska samhällets kultur. Det är sannerligen inte rasism, utan att erkänna mångkultur, att vi är många i Sverige, där vi inte delar samma kultur, men vi delar landet.
Vi är svenskar som medborgare, men inte som kulturvarelser. Sverige är både ett land med medborgare och med kulturer, varav en är majoritetens kultur. Svenska kyrkan och Sverigedemokraterna är inte rasister när de erkänner samernas kultur som skild från svenskarnas kultur. Kyrkan och Sverigedemokraterna är mångkulturens förkämpar.
Den 9 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Ett år tidigare hängdes Sverigedemokrater ut som rasister, ty de hävdade att samer inte var svenskar. De tycks ha hävdat exakt det som var grunden för Svenska kyrkans ursäkt, att samer inte hade majoritetssamhällets kultur, dvs den svenska kulturen och dess språk.
Hur skall de ha det? Är samer svenskar, så som t ex skåningar är svenskar, och därför får finna sig i att undervisas, inte i minoritetskulturens språk, skånska, utan i svenska? Vill man vara del i det svenska samhället, då får man acceptera att lära sig vad det är att vara svensk.
I skolan stred jag för mitt språk. När läraren hävdade att det hette honom och inte han, hävdade jag att vi säger han och inte honom. I mitt språk gäller han och inte honom. I ditt språk, kära lärare, gäller honom. Men det gäller inte mig. Ty ditt språk är inte mitt.
Jag kämpade för min kultur, mot majoritetskulturen. Jag var skåning från Mannarp, inte svensk.
I gymnasiet blev min kamp för mig och min kultur mer avancerad. Jag gick igenom Svenska Akademins Ordlista, och markerade alla ord som var mina, dvs de skånska ord som var accepterade av majoritetssamhället, och använde dem medvetet och mycket flitigt, fullt medveten om att svenskläraren skulle kunna anmärka mot dem. När jag fick ut min uppsats med rödmarkering, gick jag i triumf fram till katedern, med SAOL i min hand, och påpekade att påg var ett svenskt ord, ty påg finns i SAOL.
Men striden förlorades och idag skriver jag pojke. Ty majoritetssamhället kräver denna tribut. För att jag skall vara svensk.
När nu samerna har getts rätt till sin kultur, att vara same, då har de också avförts från listan av svenskar, dvs de som bär majoritetssamhällets, det svenska samhällets kultur. Det är sannerligen inte rasism, utan att erkänna mångkultur, att vi är många i Sverige, där vi inte delar samma kultur, men vi delar landet.
Vi är svenskar som medborgare, men inte som kulturvarelser. Sverige är både ett land med medborgare och med kulturer, varav en är majoritetens kultur. Svenska kyrkan och Sverigedemokraterna är inte rasister när de erkänner samernas kultur som skild från svenskarnas kultur. Kyrkan och Sverigedemokraterna är mångkulturens förkämpar.
Den 9 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
