Kapitalmarknadens avreglering på 80-talet, det fria skolvalet på 90-talet, privatisering av bilprovning och apotek på 2010-talet, och idag, universitet som tågar i politiska demonstrationer med sin universitetsflagga, SD:s angrepp på SvT, muslimernas angrepp på socialtjänsten som påstås ta deras barn för att de är muslimer, och den slutliga kröningen, så långt det kommit idag, Trumps twittrande 5 november ’Stop the count’ och därefter, stormningen av Capitol Hill, som gav svallvågor i Sverige, framför allt hos extremhögern, där SD:s partisekreterare, Jomshof sår misstankar om möjligt valfusk (https://tidningensyre.se/2022/5-september-2022/sds-partisekreterare-valsabotage-kan-avgora-valet/).
Så har den svenska framgångssagan eroderat. Den som till stor del bygger på en hög grad av tillit mellan personer och mellan personer och staten. Den tillit som ibland uttryckte ett nästan personligt förhållande mellan individen och staten, där man inte sade att man betalade skatt, utan man betalade till Sträng, den legendariske finansministern.
Sinnebilden i det personliga förhållandet till staten var den gemensamma kassan, som vi alla bidrog till, för det gemensamma bästa, som var vår, där Sträng var en snål kassör så att pengarna gick till det gemensamma och inte till slöseri.
De statliga organisationerna var drivna av professionella. Sjukhusen drevs av läkarna, skolorna av lärarna, universiteten av professorerna. Myndigheterna drevs av byråkrater som var oförvitliga i sin tjänsteutövning.
Högern reagerade på den statliga dominansen. Staten sades vara ineffektiv, genom att förslösa resurser, genom att inte ge det som efterfrågades och genom att inte vara flexibel. Angreppen på staten var först i form av retorik. Sedan i form av politisk handling, där strukturer och organisationer bröts upp.
Resultatet är att staten är svagare idag, både som utförare och som reglerare, och förtroendet för det som är kvar av staten, är så mycket svagare att dagens ungdomar inte kan föreställa sig att det fanns en tid då man kunde ägna sig åt att läsa böcker och diskutera världsproblem, istället för att granska ränteerbjudanden, elpriser och aktiepriser.
Denna delegitimering av staten har gått hand i hand med ett allmänt förtroendetapp, där tilliten i samhället eroderar. Så till den milda grad att det som jag aldrig kunde tro skulle kunna inträffa, misstankar om valfusk, har uppstått. Då har tilliten eroderat så mycket att själva fundamentet i vårt land, den starka tilltron till vår demokrati, är på väg att vika.
Då har högern fått det de ville, ett helt individualiserat samhälle, där var och en är utelämnad till sig själva, möjligen med tillit till familjen. Vi har blivit ett syditalien i norr. Där den mest hemska reaktionen kan bli återkomsten av ett starkt samhälle. Ett fascistiskt samhälle.
Den 13 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Så har den svenska framgångssagan eroderat. Den som till stor del bygger på en hög grad av tillit mellan personer och mellan personer och staten. Den tillit som ibland uttryckte ett nästan personligt förhållande mellan individen och staten, där man inte sade att man betalade skatt, utan man betalade till Sträng, den legendariske finansministern.
Sinnebilden i det personliga förhållandet till staten var den gemensamma kassan, som vi alla bidrog till, för det gemensamma bästa, som var vår, där Sträng var en snål kassör så att pengarna gick till det gemensamma och inte till slöseri.
De statliga organisationerna var drivna av professionella. Sjukhusen drevs av läkarna, skolorna av lärarna, universiteten av professorerna. Myndigheterna drevs av byråkrater som var oförvitliga i sin tjänsteutövning.
Högern reagerade på den statliga dominansen. Staten sades vara ineffektiv, genom att förslösa resurser, genom att inte ge det som efterfrågades och genom att inte vara flexibel. Angreppen på staten var först i form av retorik. Sedan i form av politisk handling, där strukturer och organisationer bröts upp.
Resultatet är att staten är svagare idag, både som utförare och som reglerare, och förtroendet för det som är kvar av staten, är så mycket svagare att dagens ungdomar inte kan föreställa sig att det fanns en tid då man kunde ägna sig åt att läsa böcker och diskutera världsproblem, istället för att granska ränteerbjudanden, elpriser och aktiepriser.
Denna delegitimering av staten har gått hand i hand med ett allmänt förtroendetapp, där tilliten i samhället eroderar. Så till den milda grad att det som jag aldrig kunde tro skulle kunna inträffa, misstankar om valfusk, har uppstått. Då har tilliten eroderat så mycket att själva fundamentet i vårt land, den starka tilltron till vår demokrati, är på väg att vika.
Då har högern fått det de ville, ett helt individualiserat samhälle, där var och en är utelämnad till sig själva, möjligen med tillit till familjen. Vi har blivit ett syditalien i norr. Där den mest hemska reaktionen kan bli återkomsten av ett starkt samhälle. Ett fascistiskt samhälle.
Den 13 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
