Vad som tycks vara belagt om honom är att:
- Han har dubbla medborgarskap, svenskt och turkiskt.
- Han är muslim, och medlem i Svenska kyrkan.
- Han har två misshandelsdomar i sin levnadshistoria, då han var 20 år.
- Domen innebar att han skulle göra samhällstjänst. Han började med att inte komma första dagen.
- Han är synnerligen aktiv i den intellektuella rännstenen, Twitter, där han skrivit några inlägg:
Han har skrivit: ”Vet ni vad jag är riktigt j.vla trött på? Äldre, priviligerade och, dare I say it, vita män. De slänger ur sig påståenden, gissningar och rena osanningar som de hävdar är fakta, sen blir de kränkta när man ifrågasätter eller rent av motbevisar deras ’perfekta’ tes”
Därefter har han skrivit, angående det inlägget: ”För att inlägget handlar om vad jag är trött på, utifrån vad jag råkar ut för. Under alla mina år är det en påfallande stor andel vita, medelålders män som ansett sig ha rätten att säga och påstå nästan vad som helst om mig. Därför är det relevant”
År 2011 skrev han: “Vi börjar med bussarna. Sen ska gator, torg å byggnader islamiseras. Välkommen till nya Linköping”
Han påstås ha skrivit ett liknande twitterinlägg: ”Så, en höjdare i SD har öppet sagt vad de alltid tyckt. Well, ni får bry er. Vi muslimer är upptagna med att fira Eid. Och ta över Europa.”
Vad betyder det att en man kan bli partiledare som inte blivit lagförd för misshandel en gång, dvs gjort ett misstag, utan två gånger? Som är en kameleont genom dubbla medborgarskap och dubbla religiösa tillhörigheter. Som, kanske för att väcka aggression, tycks se islams framtida segertåg i Sverige, och som uttalar så hårda synpunkter mot en kategori vita män, som idag kallas för hat.
Han kan vara ett uttryck för den sk Södergrupperingen, som mestadels består av opinionsbildare, företrädesvis boende på Södermalm, men som också har visst väljarstöd. T ex fick Centerpartiet 12,17% i det senaste Riksdagsvalet i Mosebacke valkrets, medan det nationellt fick 8,61%. Det är mångfaldsivrare, feminister, med förståelse för islam och med en rasistisk syn på samhället. Muharrem passar väl för dem.
Även om han genom sina misshandelsdomar, visar sig vara en kara-kar, så förlorar nog partiet röster i sina traditionella lantbruksområden, där just de hatade vita männen har en betydelsefull närvaro.
Kanske han, med sin kameleontiska religiösa framtoning, men med, vad jag uppfattar som, mer skämtsamma inlägg om muslimer, attraherar muslimer, de som idag tycks främst rösta på Socialdemokraterna.
Kanske högern har rätt, när de i sin syn på samhället klumpar samman muslimer och vänsterfolk? Den del av de som högern klumpigt kallar vänster, men som är de nyliberala söder-centerpartisterna, och därför tillhör den fräna liberalismen, som inte kommit in i det liberala partiet, kan vara en stödtrupp, medan muslimer, speciellt de som känner sig förfördelade när Socialdemokraterna svänger en aning i invandrarfrågan, ansluter sig till Centerpartiet.
Centern kommer att bli ett parti som får viss religiös anstrykning, laddad med nyrasism och med en urban inriktning. På så sätt ansluter partiet väl till några dominerande strömningar idag. Eftersom SD är dess motsats i allt, kommer centern att fortsätta den polarisering i politiken, som sannolikt även finns representerad i folket.
Muharrem förefaller vid första anblicken att vara en extrem. Och det är han. Men även landet är extremt.
Denna polarisering har vi upplevt tidigare. Vid kärnkraftsomröstningen. Då trodde vi att det fanns två alternativ, nedläggning eller utbyggnad. Men då kom socialdemokratin, sin pragmatiska vana trogen, och skapade ett tredje alternativ, en utbyggnad med följande nedläggning. Det återstår att se om Muharrem blir en småspelare när eller om socialdemokratin hittar en tredje väg, en utväg ur denna polarisering.
Den 24 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin