”…straffvärdet av krigsförbrytelserna sammantaget uppgår till drygt tre månaders fängelse. När det gäller det hot mot tjänsteman och de grova förtal som Fatosh Ibrahim också döms för anser tingsrätten att de sammantagna uppgår till en månads fängelse.” (s.21). Medan detta blir fyra månader, skriver Tingsrätten på samma sida:” Påföljden för [namnet på brottslingen] ska därför bestämmas till tre månaders fängelse.” Jag antar att det betyder att krigsbrotten ger 2 månader och hot och förtal ger 1 månad.
Att förödmjuka döda kroppar, genom att stå sidan om dem och bli fotograferad, är, enligt domstolen, ett dubbelt så allvarligt brott, mätt i fängelsetid, som att förödmjuka och hota en statlig tjänsteman.
Att stå sidan om kroppar är en symbolisk gest, medan hot mot levande personer som utför en statlig gärning är ett aktivt hot mot en individ och ett aktivt hot mot staten. De döda är döda, medan tjänstemannen och staten är levande. Att inte bara förödmjuka utan t o m hota de levande, både personen och staten, är värt hälften av att förödmjuka de döda. Det är inte rimligt.
Om vi bortser från jämförelsen av de två brotten, och blott ser på det mest brännande, förödmjukelsen och hotet mot tjänstemannen, är det rimligt med en månads fängelse?
Det förefaller för mig som om en månads fängelse är kort, både som straff för personen och som förebyggande straff.
Egentligen är tre brott begångna. Två brott är att socialsekreteraren har personligt blivit förödmjukad och blivit hotad.
Hon får motta förödmjukande beskrivningar av henne som ’hora’ och som ’slyna’. Det är allvarligt, men inte gravt, ty i stridens hetta kan ord flöda.
Betydligt mer allvarligt är att hon hotas. Hon får anledning att se sig om när hon är ute i samhället. Hon får anledning att se över sin ytterdörr, om låset är bra, och kanske alltid låsa dörren, vare sig hon är ute eller inne i sitt hem. Har hon barn, får hon anledning att tänka på om hotet kan gälla dem. Allt detta är en ohygglig situation för en människa. Ett oerhört brott mot hennes rätt till frid i sitt liv.
Hur bedömer och upplever socialsekreteraren hotet? Om hon är som jag, hade den hotade kvinnans etnicitet spelat roll för upplevelsen. Den som hotar är muslim, vilket är en folkgrupp som har ett rykte om sig att rymma personer med signifikant våldskapital. Vi har sett dem kasta sten på poliser. Vi har sett dem jaga livet av konstnärer och tecknare. Och, om socialsekreteraren hade information om kvinnans förehavande i Syrien, de krigsbrotten hon dömdes för, hade hon all anledning att tro att kvinnan själv hade, eller att hon hade tillgänglighet till personer med signifikant våldskapital. Enligt domen kan det ha varit hon som, under pseudonym, skrivit följande text ” Ya Allah må dessa kuffar komma i mina händer så jag kan skära huvudena utav dem!!!!” (s. 17).
Jag hade blivit oerhört mycket mer rädd för hennes hot än om hon t ex hade haft etniciteten same. Samer är en folkgrupp som saknar rykte om sig att vara våldsamma. Du kan nu hävda att jag är rasist och bär på fördomar. Må så vara. Men de finns, hos sig, och kanske även hos socialsekreteraren. Trots allt är hot inte en objektiv bedömning, utan en upplevelse hos mottagaren, där domstolen rimligen får bedöma både det objektiva och det subjektiva hotet.
Det tredje brottet, som uppenbarligen inte är ett brott i Sveriges Rikes lag, är brottet mot staten. Hotet mot socialsekreteraren är ämnat att påverka henne i sitt beslutsfattande, dvs i hennes agerande som stat. Hotet innebär ett ingrepp i staten och dess regleringar. Det är ett angrepp på staten och dess reglering. Hennes hot är en fascistisk handling som syftar till att inte enbart påverka en individs handling, utan som innebär att försöka påverka staten genom våld eller hot om våld.
Förvisso räknar inte jurister som jag, men kanske man kan säga så här: 1.) förödmjukelse av individ i sin tjänst = 10 dagars fängelse; 2.) hot mot individ i sin tjänst = 10 dagars fängelse; 3.) hot mot staten = 10 dagars fängelse. Om detta kan jag inte skriva vad jag skrev ovan, att det inte är rimligt. Det är direkt löjeväckande.
Jämför den fascistiska handlingen med de fascistiska handlingar som utfördes under korankravallerna. Där har individer fått fängelse på upp emot fem år. Olikt kvinnan, som blott hotade, utförde de fascistiska handlingarna mot polisen, den repressiva delen av staten. Det är synnerligen anmärkningsvärt att ett faktiskt fascistiskt angrepp på den repressiva delen av staten ger så oerhört mycket mer straff än hot om angrepp på den ombesörjande delen av staten. Det är inte rimligt. Det är löjeväckande.
Tänk också på att straff inte bara finns till för att bestraffa en individ, utan också för att förebygga brott. Det är svårt att se att en månads fängelse är övertygande förebyggande mot brott mot enskilda individer i statens omsorgstjänst.
Därtill kommer en synpunkt, som kanske inte domstolar skall ta hänsyn till, men väl Riksdagen, som beslutar om straff. Icke respektingivande straff för de som hotar socialsekreterare, direkt löjeväckande straff, minskar sannolikt dramatiskt individers vilja till att arbeta som socialsekreterare. Vem vill vara socialsekreterare när hon eller han vet att den alltid skall ha uppsyn på sin ytterdörr och sina barn, p g a det yrke den valt? Idag har socialtjänsten svårt att rekrytera socialsekreterare. Det är de som fullgör en nödvändig och mycket viktig funktion i den svenska välfärden. Domstolens löjeväckande straffutmätning försvårar därmed den svenska statens förmåga att upprätthålla det som är vår stolthet, den svenska välfärden.
Den 5 april 2023
Sven-Olof Yrjö Collin