Pierre Bourdieu skrev sin bok, Homo Academicus 1984, där han, på franskt maner, med tung termonologi, beskrev det vi alla känner till, att den akademiska världen är en värld av socialisering, där man erhåller prestige och position i den mån man låter sig socialiseras. Det leder förvisso till en viss form av konformism, vilket delvis är det som försäkrar vetenskapligheten i arbetet, men som också fungerar som ett sätt att hålla andra makter borta, genom den legitimitet som konformismen ger.
Jag ser förvisso baksidor i konformismen som finns i Homo Academicus, men jag ser i första hand ljuset i Homo Academicus, dvs den akademiska friheten, men med sin konformism som, måste understrykas, är skapat av akademierna själva och inte av politiker eller universitetens administration.
Hans analys avser emellertid 60-talet. Inte nutiden, då administrationen tagit makten över högskolorna.
Det är därför dags att addera nya inslag till Homo Academicus, som vi kan kalla Homo Academicus II. Även om det finns högskoleanställda som riktar sin konformism mot administrationen, och därför inte kan benämnas Homo Academicus, finns arten Homo Academicus kvar. Den finns kvar p g a att den anpassat sig till och adderat en del egenskaper och processagerande till sin tidigare repertoar.
Zinovyev skrev sin bok, Homo Sovieticus, där han tog fram egenskaper den sovjetiska människan utrustade sig med, för att överleva i det sovjetiska systemet. Hans beskrivning av Homo Sovieticus passar delvis in på den nutida Homo Academicus, dvs Homo Academicus II.
Ett uttryck från Zinovyev är skämtet ”De låtsas betala oss, vi låtsas arbeta”. Man sätter således upp en bild, en ridå, ett spel, där man spelar med, men utan innehåll och blott som en falsk föreställning. Det är falskhetens lismande och smilande. Det finns två skäl till falskheten. Det ena är att den falske, den lismande och smilande, inte blir synad i sin verksamhet så länge den lismar. Den lismande kan därför behålla en grad av frihet bakom ridån. Det andra skälet till lismande är att den lismande undkommer risk för sanktioner, dvs bestraffning, om den ser ut att agera på ett för makten passande sätt.
En annan egenskap är undvikandet av initiativ och ansvar för organisationen. Man gör så lite som möjligt i organisationen. Det lilla man gör, gör man för att skydda sig enligt ovan. Man undviker annat görande i organisationen, ty då dras man med in i deras cirklar och blir en del av dem. Man riskerar också göra något som kanske stämmer med egna värderingar, t ex att inte undervisa i Hållbarhet, men väl om Hållbarhet. Men då kan man bli hårt sanktionerad av makten som vill bedriva ideologisk skolning, dvs undervisning i Hållbarhet.
En annan egenskap är att behandla organisationen som en resurs för egen vinning. Den är en källa att ösa ur, för den egna vinningens skull, intet annat. Finns det anslag att vinna, resor att göra, då spelar man upp ett falskt spel, får resurserna, och försvinner. Organisationen exploateras.
Eftersom organisationen inser att den inte kan vinna energi från andra genom t ex lojalitet, skapar den incitament och sanktioner för att förmå Homo Academicus II att bidra. Den levande organisationens förmåga att skapa bidrag, genom visioner och gemenskap, finns inte i den administrerade högskolan. Ja, där förekommer det t o m att man betalar Homo Academicus II två gånger, först lön, sedan bonus för publicering av artikel.
En tredje egenskap, som dock Zinovyev, enligt min vetskap, inte fann i Sovjet, som Homo Academicus II har, är viljan och förmågan att skapa en bubbla, en nästan hemlig organisation i organisationen, som utgör ett fredat område i organisationen dit maktens tentakler inte når. Den bubblan underhålls av de andra egenskaperna, att lisma, att dölja vad man gör, att undvika görande i organisationen, och att försöka dra resurser från organisationen till sin bubbla, där man frigör sin sparade energi,till bubblans gagn..
I bubblan lever Homo Academicus II sitt liv. Där finns den akademiska friheten, där finns arbetsglädjen, där finns livsglädjen, där spirar engagemang och lojalitet, det som högskolans organisation saknar.
Existensen av Homo Academicus II nyförvärvade egenskaper är emellertid en oerhörd förlust för den akademiska världen. Falskheten tär på akademikerns moraliska själv, då opportunism sannerligen inte ligger för Homo Academicus II - förutom några speciella gånger då man försöker besegra en reviewer.
Det inställsamma agerandet och agerandet för att reproducera bubblan, konsumerar energi, vilket hade kunnat användas till gagn för organisationen. Istället för en god organisation, som hade kunnat vara en hävstångsmekanism, så som bubblan är, som kan utvidga energin, är organisationen en förbrukare av energi. Den energi som används för att försvara och bevara Homo Academicus II.
Men all den energi som förbrukas, är nödvändig för att inte Homo Academicus II skall gå under.
Den 23 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Jag ser förvisso baksidor i konformismen som finns i Homo Academicus, men jag ser i första hand ljuset i Homo Academicus, dvs den akademiska friheten, men med sin konformism som, måste understrykas, är skapat av akademierna själva och inte av politiker eller universitetens administration.
Hans analys avser emellertid 60-talet. Inte nutiden, då administrationen tagit makten över högskolorna.
Det är därför dags att addera nya inslag till Homo Academicus, som vi kan kalla Homo Academicus II. Även om det finns högskoleanställda som riktar sin konformism mot administrationen, och därför inte kan benämnas Homo Academicus, finns arten Homo Academicus kvar. Den finns kvar p g a att den anpassat sig till och adderat en del egenskaper och processagerande till sin tidigare repertoar.
Zinovyev skrev sin bok, Homo Sovieticus, där han tog fram egenskaper den sovjetiska människan utrustade sig med, för att överleva i det sovjetiska systemet. Hans beskrivning av Homo Sovieticus passar delvis in på den nutida Homo Academicus, dvs Homo Academicus II.
Ett uttryck från Zinovyev är skämtet ”De låtsas betala oss, vi låtsas arbeta”. Man sätter således upp en bild, en ridå, ett spel, där man spelar med, men utan innehåll och blott som en falsk föreställning. Det är falskhetens lismande och smilande. Det finns två skäl till falskheten. Det ena är att den falske, den lismande och smilande, inte blir synad i sin verksamhet så länge den lismar. Den lismande kan därför behålla en grad av frihet bakom ridån. Det andra skälet till lismande är att den lismande undkommer risk för sanktioner, dvs bestraffning, om den ser ut att agera på ett för makten passande sätt.
En annan egenskap är undvikandet av initiativ och ansvar för organisationen. Man gör så lite som möjligt i organisationen. Det lilla man gör, gör man för att skydda sig enligt ovan. Man undviker annat görande i organisationen, ty då dras man med in i deras cirklar och blir en del av dem. Man riskerar också göra något som kanske stämmer med egna värderingar, t ex att inte undervisa i Hållbarhet, men väl om Hållbarhet. Men då kan man bli hårt sanktionerad av makten som vill bedriva ideologisk skolning, dvs undervisning i Hållbarhet.
En annan egenskap är att behandla organisationen som en resurs för egen vinning. Den är en källa att ösa ur, för den egna vinningens skull, intet annat. Finns det anslag att vinna, resor att göra, då spelar man upp ett falskt spel, får resurserna, och försvinner. Organisationen exploateras.
Eftersom organisationen inser att den inte kan vinna energi från andra genom t ex lojalitet, skapar den incitament och sanktioner för att förmå Homo Academicus II att bidra. Den levande organisationens förmåga att skapa bidrag, genom visioner och gemenskap, finns inte i den administrerade högskolan. Ja, där förekommer det t o m att man betalar Homo Academicus II två gånger, först lön, sedan bonus för publicering av artikel.
En tredje egenskap, som dock Zinovyev, enligt min vetskap, inte fann i Sovjet, som Homo Academicus II har, är viljan och förmågan att skapa en bubbla, en nästan hemlig organisation i organisationen, som utgör ett fredat område i organisationen dit maktens tentakler inte når. Den bubblan underhålls av de andra egenskaperna, att lisma, att dölja vad man gör, att undvika görande i organisationen, och att försöka dra resurser från organisationen till sin bubbla, där man frigör sin sparade energi,till bubblans gagn..
I bubblan lever Homo Academicus II sitt liv. Där finns den akademiska friheten, där finns arbetsglädjen, där finns livsglädjen, där spirar engagemang och lojalitet, det som högskolans organisation saknar.
Existensen av Homo Academicus II nyförvärvade egenskaper är emellertid en oerhörd förlust för den akademiska världen. Falskheten tär på akademikerns moraliska själv, då opportunism sannerligen inte ligger för Homo Academicus II - förutom några speciella gånger då man försöker besegra en reviewer.
Det inställsamma agerandet och agerandet för att reproducera bubblan, konsumerar energi, vilket hade kunnat användas till gagn för organisationen. Istället för en god organisation, som hade kunnat vara en hävstångsmekanism, så som bubblan är, som kan utvidga energin, är organisationen en förbrukare av energi. Den energi som används för att försvara och bevara Homo Academicus II.
Men all den energi som förbrukas, är nödvändig för att inte Homo Academicus II skall gå under.
Den 23 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
