Högskolan, vari innefattas universitet, skall enligt högskolelagens andra paragraf, ge utbildning på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, och ge forskning samt utvecklingsarbete. Det ingår att högskolor skall samverka med omgivande samhälle och informera om verksamheten samt se till att forskning kommer till nytta. I paragraf fyra sägs att verksamheten sköts så att hög kvalité nås i utbildning och forskning.
Det är sannolikt svårt att skriva lagtext. Men det förefaller som om lagstiftarna ser att högskolor har en primär uppgift, vilken kan kallas den akademiska. Den består i att utbilda på vetenskaplig grund, samt att skapa kunskap (märkligt nog inte angivet att det skall ske på vetenskaplig grund). Andra paragrafen har det tydligt skrivet, och det upprepas i fjärde paragrafen, när man preciserar att det är de två första uppgifterna, utbildning och forskning som skall bedrivas med bästa kvalité.
Den akademiska uppgiften är således den viktigaste samhälleliga uppgift högskolan har.
Därutöver har den en andra samhällsuppgift, att samverka med samhället, och således inte verka som en avgränsad ö i samhället. Tanken är att högskolan inte skall begränsa sig till ett passivt agerande, att släppa ut sina studenter i samhället, och att lägga sina böcker utanför högskolan, för envar att läsa och påverkas av. Den skall aktivt lämna högskolan och påverka samhället genom sin vetenskapliga kunskap.
Idag har högskolor lagt sig till med ytterligare uppgifter. Den har antagit den aktivistiska uppgiften, dvs de deltar inte bara genom sin vetenskapliga kunskap i samhället, utan deltar också som politiker i politiska processer, så som t ex Linnéuniversitetet deltar i Prideparaderna, och andra högskolor har antagit hållbarhet som en mission. Därvid kan sägas att de har adderat till de två uppgifterna, den politiska uppgiften, att utifrån politiska värderingar, vilka de nu råkar vara för tillfället, påverka samhället.
Till dessa tre uppgifter, den akademiska, den samhällspåverkande, den politiska, kan läggas ytterligare en uppgift, den lokala uppgiften. En högskola är en arbetsplats, där det finns anställda, oftast mycket högt utbildade. I den mån dessa anställda bebor platsen för högskolan, kan tänkas att de ger en ekonomisk, kulturell och allmän samhällelig påverkan. En högskola har också många studenter som kommer till högskolan. De påverkar också den lokala platsen där högskolan är belägen.
I dagarna finns en lokal debatt i Kristianstad om ett innovativt förslag från Högskolans rektor. Högskolan är lokaliserad i gamla regementsbyggnader som ligger i utkanten från stadens centrum, vid studentbostäder och en forsknings- & utvecklings-by. Tanken är nu att högskolan skall flytta in till absoluta centrum i Kristianstad, med nästan direkt anslutning till järnvägen. Det tilltalande i flytten är att högskolan kommer in i staden, där dess studenter kan liva upp den numer aningen sömniga stadskärnan, samt några lärare kan ha direktkontakt med de administrationer som finns i centrum, företrädesvis kommunen.
Av de uppgifter som jag angett ovan, tycks det vara främst en lokal uppgift man ser som värdet av flytten. Mellan föreläsningarna ser man studenterna driva omkring på stan och upprätthålla en livlig cafékultur. Studenterna, och lärarna och andra som kommer via tåg, slipper omlastningen från tåget till stadsbussen, som på tio minuter tar dem ut till dagens campus.
Men om tiden för bussen skulle vara argument värdigt att beakta, då borde högskolan flytta till Hässleholm, som är en järnvägsknut, och som skulle bespara de som åker tåg till högskolan, tiden mellan Hässleholm och Kristianstad. Det är en resa som tar minst 21 minuter, om man inte behöver byta i Hässleholm, vilket då förlänger tiden, och det inte finns några kor på linjen, som stoppar trafiken, och man åker med de tåg som inte stannar på de två lokalstationerna mellan orterna. Det blir totalt en tidsvinst på minst 42 minuter för varje resande, att addera till de tjugo minuter ToR man slipper om man inte behöver åka till campusområdet.
Nej, det kan inte vara omtanken om studenternas tid som föranleder flyttankarna. Det kan inte heller vara omtanke om utbildningssituationen, ty den kan jag inte se vara knuten till en stadskärna. Möjligen fler lärare som kommer försent, p g a svårigheten att hitta parkeringsplats i stadskärnan relativt dagens fria och rymliga campus-parkeringar.
Men flytten skulle innebära ett nybyggt hus, vilket har fördelar för verksamheten, då huset kan anpassas till framtidens högskola. Den kommer sannolikt att innehålla någon enskild stor föreläsningssal, men framför allt, mindre lokaler med internetaccess, där lärare och studenter träffas via internet. Kontorsutrymmen krävs mest för den administrativa personalen, ty lärarna, speciellt på mindre högskolor, är oftast inresande och har därför en låg närvaro. utanför undervisningstillfällena. Man kan då använda de öppna lokaltyper som numer finns, där egna utrymmen är begränsade. Förvisso sägs det vara dåliga miljöer som snarare minskar personalens villighet att vara närvarande. Men jag tror att den fysiska närvaron blir än mindre än idag, oaktat om lärarna har personliga rum eller ej. Kanske det blir så att högskolans lokaler används av administratörer, av studenter på grundläggande kurser, som behöver få den fysiska närvaron av lärare och studenter, samt av forskare och konsulter som behöver sammanträdeslokaler för möten där den fysiska närvaron av deltagarna anses vara viktig.
En misstanke hos mig är att lokaliseringen av högskolan i centrum framför allt handlar om staden Kristianstad, dvs den lokala uppgiften, där studenterna, och den verksamhet de ger upphov till, inte är målet, utan medlet. Studenter ger liv i staden. De många inresande studenterna ger skäl att upprätthålla goda järnvägsförbindelser. Det är dessa som är målsättningarna. Inte den akademiska uppgiften.
Det tycks som om den akademiska uppgiften, som måste vara en högskolan främsta mål, inte ligger så starkt för ögonen hos förslagsställarna, som de övriga uppgifterna.
Detta fenomen är känt i företagsekonomin, där organisationer avviker från sin primära målsättning, och börjar ägna sig åt sekundära uppgifter. Mycket av min forskning under mitt arbetsliv har ägnats åt denna avdrift, fast då i aktiebolag.
Avvikelsen från den främsta målsättningen möjliggörs genom svag styrning från huvudmannen och genom avsaknad av ett samhälleligt tryck till förmån för den primära uppgiften. En stark huvudman hade begärt en utredning som i huvudsak visade på om den akademiska uppgiftens möjligheter till god kvalité förstärks genom flytten, och just genom den föreslagna flytten och inte, t ex genom en flytt till Hässleholm. Då krävs det att man kan visa på att studenterna når högre lärandemål, att forskningen blir än mer internationellt gångbar och får starkare samhällseffekter, genom att flyttas, och genom att flyttas till Kristianstads centrum och inte till, t ex Hässleholm.
Dess effekter i politiken och dess lokala effekter är däremot relativt sett likgiltiga, i alla fall om huvudmannen följer lagstiftningen.
Men högskolor och universitet har inte starka huvudmän, vägledda av lagstiftningens intentioner. Idag är rektorer och rektors stab oerhört starka. Därför är det inte förvånande med avvikelser från organisationens målsättning.
Om jag har rätt i min misstanke, att det är de andra målsättningarna som är dominerande vid en flytt av högskolan, då vinner staden och studenterna som föredrar en vällagad cappuccino av en skicklig barista. Däremot är det oklart om studenterna vinner en fantastisk utbildning eller forskarna vinner en starkare forskningsmiljö.
Ytterst är frågan om en lokal högskola är ett medel för platsen, eller ett medel för akademin. Den lyckliga stunden är när man kan undkomma polariseringen genom att de två kan berika varandra.
...och därmed är vi tillbaka till Hegels dialektik, där motsatsernas spel ger en upphöjelse till en ny kvalité, det som kallats det rationella teologin....
Öllsjö den 24 juni 2019