Historia är inte det förgångna, utan det är dagens beskrivning av det förgångna. Man brukar skämta om historia och den försiktighet som utmärks av de goda historikerna med följande historia: Man frågade en historieprofessor om betydelsen av franska revolutionen 1789. Han svarade: Det är för tidigt att bedöma.
Kanske han istället kunde ha sagt att betydelsen avgörs av dagens föreställningar, varför dess betydelse kommer att variera över tiden.
Den värsta avarten av historians tidsrelativism är de totalitära staternas ytterst medvetna omskrivning av historien, välkänd från Orwells sanningsministerium i boken 1984, men även från den sovjetiska historieskrivningen, där den ständiga revisionen av historien visas genom foton där en person suddas ut eller sätts in, allt efter behov i historieskrivningen.
Idag finns en ström hos de högerextrema som försöker framställa sig som kritisk, men som egentligen är ett liknande försök att skriva om historien, inte för kunskap skull, utan för att smutskasta den demokratiska socialismen genom att brunsmeta den. Överraskande ansluter nu sådana som man kunde beteckna som nyliberaler. Här finns ett aktuellt exempel på brunsmetning:
http://www.kristianstadsbladet.se/ledare/nils-eric-sandberg-nazism-och-fascism-tva-vansterrorelser/
Visst, det är en förvirrad text, utan grundläggande analyskategorier, vilket delvis kan förklaras med det begränsade utrymmet...som här. Men den är talande för ambitionen att brunsmeta ’vänstern’ och därmed den demokratiska socialismen.
Visst finns det likheter mellan nazism och socialism. Vi är bägge ateister, varför vi gärna gör om kyrkorna till sädesmagasin eller pubar, likt kommunisterna. Men medan nazisterna brände synagogorna, lämnar vi dem i fred, eftersom vi är demokrater och låter folk luras av sig själva. Högern, om vi därmed avser konservativa i Europa, är ju kristna och syns gärna tillsammans med präster och biskopar, dvs välfinansierade folkförtryckare.
Socialister och nazister är bägge förespråkare för en stark stat. Men det är också högern. De är dock inriktade på försvar av egendom, vilket är en inriktning de hjärtligt delar med nazisterna, medan socialisterna blott söker försvar av det sociala samhället genom staten, vilket de delar med nazisterna. Nazister är därför både höger, försvara egendom och land, och vänster, försvara socialt samhälle, i inställningen till staten.
Vi, de demokratiska socialisterna och nazisterna, skiljer sig däremot åt beträffande familjen, där vi, socialisterna, vill ge full frihet åt bägge könen, medan de konservativa och nazisterna samlar sig i att mer än gärna se kvinnan i hemmet. Det är sannerligen inte den hårda kampen från de konservativas sida som gett kvinnan rösträtt i Europa. Kvinnorna fick rösträtt trots de konservativa.
En sak har vi alla tre gemensamt, nämligen kampen mot kommunismen. Det var rädslan för kommunisterna och socialdemokraterna som gjorde att den konservative Rikspresidenten Hindenburg gav med sig och gjorde den österrikiske korpralen Hitler till kansler. Hitler var inte konservativ, men han kom till makten genom de konservativas politik, driven av rädslan för vänstern.
När väl Hitler kommit till makten var hans samhörighet med socialdemokraterna inte större än att socialdemokrater fick det tvivelaktiga nöjet att inviga de nybyggda koncentrationslägren. Men inte som fångvaktare, utan som fångar.
Debattören i Kristianstadsbladet måste också, för att lyckas i sin brunsmetning, undvika att skriva om en mycket grundläggande tanke hos de konservativa, som de starkt delar med nazisterna, nämligen nationalismen. Medan socialdemokrater, i tid och otid, på den tiden de var socialdemokrater, talade varmt och länge om internationell solidaritet, talade de konservativa och nazisterna om Riket.
Nazismen och fascismen tog idéer från höger och vänster och kokte ihop till en soppa som attraherade näringsliv, viss del av överklassen och folk. I dessa ideologier finns element från alla strömningar. Att ta ut vissa delar, som debattören gör, antingen de är höger eller vänster, görs inte för att förstå nazismen och fascismen, eller för att förstå konservatism eller socialism, utan för att smutsa ner andra genom dessa strömningars ohyggliga resultat.
Vi ger debattören ett rätt. Nazism och fascism är inte höger. Men vi förkastar han tes, ty de är inte heller vänster. De är, likt miljöpartiet är idag, aningen utanför den traditionella vänster-höger-dikotomin genom att kombinera idéer som den traditionella skalan sätter som motsatser.
För mig, som demokratisk socialist, är en sak viktig. Medan nazisterna och fascisterna, och numer även vissa gröna, var motståndare till demokrati, kan de konservativa, med viss ansträngning, och de liberala, med lätthet stå för politisk demokrati.
Den demokratiska socialismen har däremot tanken att demokratins ideal skall genomsyra samhället, inkluderande social och ekonomisk demokrati. I det är vi starkt avvikande från de andra strömningarna, konservativa och nazister. Det är om det den grundläggande striden står.
https://www.youtube.com/watch?v=JWwR5XKu208
Öllsjö den 23 juli 2019
Kanske han istället kunde ha sagt att betydelsen avgörs av dagens föreställningar, varför dess betydelse kommer att variera över tiden.
Den värsta avarten av historians tidsrelativism är de totalitära staternas ytterst medvetna omskrivning av historien, välkänd från Orwells sanningsministerium i boken 1984, men även från den sovjetiska historieskrivningen, där den ständiga revisionen av historien visas genom foton där en person suddas ut eller sätts in, allt efter behov i historieskrivningen.
Idag finns en ström hos de högerextrema som försöker framställa sig som kritisk, men som egentligen är ett liknande försök att skriva om historien, inte för kunskap skull, utan för att smutskasta den demokratiska socialismen genom att brunsmeta den. Överraskande ansluter nu sådana som man kunde beteckna som nyliberaler. Här finns ett aktuellt exempel på brunsmetning:
http://www.kristianstadsbladet.se/ledare/nils-eric-sandberg-nazism-och-fascism-tva-vansterrorelser/
Visst, det är en förvirrad text, utan grundläggande analyskategorier, vilket delvis kan förklaras med det begränsade utrymmet...som här. Men den är talande för ambitionen att brunsmeta ’vänstern’ och därmed den demokratiska socialismen.
Visst finns det likheter mellan nazism och socialism. Vi är bägge ateister, varför vi gärna gör om kyrkorna till sädesmagasin eller pubar, likt kommunisterna. Men medan nazisterna brände synagogorna, lämnar vi dem i fred, eftersom vi är demokrater och låter folk luras av sig själva. Högern, om vi därmed avser konservativa i Europa, är ju kristna och syns gärna tillsammans med präster och biskopar, dvs välfinansierade folkförtryckare.
Socialister och nazister är bägge förespråkare för en stark stat. Men det är också högern. De är dock inriktade på försvar av egendom, vilket är en inriktning de hjärtligt delar med nazisterna, medan socialisterna blott söker försvar av det sociala samhället genom staten, vilket de delar med nazisterna. Nazister är därför både höger, försvara egendom och land, och vänster, försvara socialt samhälle, i inställningen till staten.
Vi, de demokratiska socialisterna och nazisterna, skiljer sig däremot åt beträffande familjen, där vi, socialisterna, vill ge full frihet åt bägge könen, medan de konservativa och nazisterna samlar sig i att mer än gärna se kvinnan i hemmet. Det är sannerligen inte den hårda kampen från de konservativas sida som gett kvinnan rösträtt i Europa. Kvinnorna fick rösträtt trots de konservativa.
En sak har vi alla tre gemensamt, nämligen kampen mot kommunismen. Det var rädslan för kommunisterna och socialdemokraterna som gjorde att den konservative Rikspresidenten Hindenburg gav med sig och gjorde den österrikiske korpralen Hitler till kansler. Hitler var inte konservativ, men han kom till makten genom de konservativas politik, driven av rädslan för vänstern.
När väl Hitler kommit till makten var hans samhörighet med socialdemokraterna inte större än att socialdemokrater fick det tvivelaktiga nöjet att inviga de nybyggda koncentrationslägren. Men inte som fångvaktare, utan som fångar.
Debattören i Kristianstadsbladet måste också, för att lyckas i sin brunsmetning, undvika att skriva om en mycket grundläggande tanke hos de konservativa, som de starkt delar med nazisterna, nämligen nationalismen. Medan socialdemokrater, i tid och otid, på den tiden de var socialdemokrater, talade varmt och länge om internationell solidaritet, talade de konservativa och nazisterna om Riket.
Nazismen och fascismen tog idéer från höger och vänster och kokte ihop till en soppa som attraherade näringsliv, viss del av överklassen och folk. I dessa ideologier finns element från alla strömningar. Att ta ut vissa delar, som debattören gör, antingen de är höger eller vänster, görs inte för att förstå nazismen och fascismen, eller för att förstå konservatism eller socialism, utan för att smutsa ner andra genom dessa strömningars ohyggliga resultat.
Vi ger debattören ett rätt. Nazism och fascism är inte höger. Men vi förkastar han tes, ty de är inte heller vänster. De är, likt miljöpartiet är idag, aningen utanför den traditionella vänster-höger-dikotomin genom att kombinera idéer som den traditionella skalan sätter som motsatser.
För mig, som demokratisk socialist, är en sak viktig. Medan nazisterna och fascisterna, och numer även vissa gröna, var motståndare till demokrati, kan de konservativa, med viss ansträngning, och de liberala, med lätthet stå för politisk demokrati.
Den demokratiska socialismen har däremot tanken att demokratins ideal skall genomsyra samhället, inkluderande social och ekonomisk demokrati. I det är vi starkt avvikande från de andra strömningarna, konservativa och nazister. Det är om det den grundläggande striden står.
https://www.youtube.com/watch?v=JWwR5XKu208
Öllsjö den 23 juli 2019
RSS-flöde
