Först reformerade socialdemokratin inom kapitalismens ram genom att hävda att förvisso bidrar kapitalisten genom sitt kapital, men arbetaren bidrar med sitt arbete, och skall därför ha del i makten. Det blev Medbestämmandelagen (MBL).
Sedan fann man att man kunde öka arbetarens makt över produktionsmedlen genom löntagarfonder, att via aktieägande, få inflytande. Det skulle ske genom att företagen fick betala en sorts skatt på det som kallades övervinster, som lades i fonderna, som köpte aktier i bolagen för pengarna. Fonderna skulle styras socialdemokratiskt demokratiskt, genom att fackföreningar inom sig företog val till bolagens styrelser. Det var en styrmodell med en sorts representativ demokrati.
Detta skulle innebära ett kollektiviserande av ägande, dvs ägandet samlas i fonder, som, vilket var Socialdemokraternas förhoppning, skulle medföra att folket fick både inflytande och avkastning av produktionsmedlen.
Borgerskapet hade dock vid denna tid, vi tecknar nu 80-tal, med början på marknadifieringen och finansialiseringen av samhället, blivit så sturska att de organiserade sig och lyckades först reducera löntagarfondernas omfattning, för att sedan avskaffa dem.
Istället kom en annan kollektivisering av ägandet. Nu skedde det genom kapitalfonder, där individer placerade sitt sparkapital i fonder som hanterades och styrdes av banker och andra finansinstitut. Denna kollektivisering var emellertid inte inriktad på inflytande, såsom i Socialdemokraternas förslag, utan blott på avkastning av produktionsmedlen. Inflytandet placerades i fonderna, där fondmedlemmarna inte hade inflytande.
Det blev således en kollektivisering där en annan typ av organisation än fackföreningarna fick inflytandet. Istället för valda representanter genom fackföreningar, blev det de anställda manschettarbetarna i de finansiella organisationerna som fick inflytande över produktionsmedlen.
Historien slutar således med ett gapskratt. Det blev en kollektivisering av ägandet. Men där de egendomslösa manschettarbetarna i fonderna fick makten, medan fondandelsinnehavarna fick avkastningen. En sorts kapitalistisk socialism, där de med ägande, fondandelsinnehavarna, inte fick inflytande, och de egendomslösa manschettarbetarna, fick inflytande men inte ägande.
Så lurade historien både Socialdemokraterna, som inte fick sin socialism, och borgarna, som inte fick sin kapitalism med enskild egendom. Däremot fick samhället en kollektivisering av ägandet och ett inflytande genom organisationers egendomslösa manschettarbetare.
Den 8 januari 2021
Sven-Olof Collin