Krig görs mellan två olika parter, men militära operationer görs inom en part, Ryssland, det som härbärgerar både det som kallas Ryssland och det som kallas Ukraina.
Den 25 mars råkade jag ha vägarna förbi Akademibokhandeln, och fann där boken ’Vad hände på vägen till Jerusalem’, av Lena Einhorn. Jag är ju mycket intresserad av religion och av totalitära fenomen, som t ex judendomen. Jag började läsa boken, och sträckläste den igår. Ty jag hade råkat köpa en bok som berättade om Putin och om hans historieskrivning. Det var en bok om hur de totalitära agerar.
Boken handlar om judarna och om hur deras religion utvecklats. Hon ställer frågan om israels folk verkligen var i Egypten och verkligen vandrade till sitt land under ledning av Moses. Ytterst ställs frågan om Moseböckerna återger historia, eller kanske blott är en berättelse.
Likt Putins historieskrivning, är moseböckerna en historisk framställningen eller en berättelse med en avsikt?
Hon slutar boken med följande slutsats: ”Gamla testamentet beskriver ett konsoliderande av tron, ett befästande av israeliternas förbund med den enda allsmäktiga guden, redan på Abrahams tid. Men i verkligheten tycks det ha varit tvärtom. I verkligheten tycks tron ha konsoliderats först i och med att Gamla testamentet skrevs” (s. 304).
Toran, dvs Moseböckerna, är en berättelse, en manifestation av en tro. Den har förvisso historiska inslag, men dessa är tillrättalagda för att passa berättelsen, om folket som enas under en gud. Men det fanns inget enande. Det är blott berättelsen som framställer enandet, i syfte att skapa det som berättelse handlar om, enandet.
Moseböckerna är inte en historisk beskrivning, utan ett instrument för att skapa en enig religion.
Detsamma gäller Putins historia. Det är inte en historisk beskrivning, utan en berättelse med avsikten att skapa en enighet. Den enighet som ukrainarna just nu strider mot.
Historia handlar inte om dåtiden, utan är ett instrument i nutiden. Historia är idag.
Den 28 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin