En kommun i Sverige använder en robot för att intervjua jobbsökande. Roboten ställer frågor till sökande. Rösten är inte artificiell utan är baserad på den kvinnas röst vi hör när vi kontaktar Fröken Ur.
I en artikel, skriven av Helen Preutz, beskrivs detta nya fenomen. Där skriver författaren t ex på frågan om roboten är fördomsfri ”Nja – Tengai [namnet på roboten] blir precis så fördomsfull som hen programmeras att bli. (https://www.svd.se/har-sallar-roboten-de-jobbsokande)
Det är en förbryllande mening som blott leder till att vi får mer förakt för ordet hen, än acceptans för denna goda språkliga innovation.
Hen är en god innovation, som kan användas där den är relevant. I min metodundervisning förklarar jag att revisor är en individ, som likt alla individer har ett kön (om vi nu bortser från det fåtal som glider mellan kategoriseringarna). När man träffar en revisor, då träffar man antingen en han eller en hon. Om den individuella revisor som man träffar, kan man inte använda ordet hen, ty den är antingen hon eller han.
Däremot, om man skall beskriva en revisor, vilken som, och tvingas genom språket att ge ett personligt pronomen i tredje person, då är han eller hon inte korrekt, ty revisor som sådan saknar kön. Då är hen ett gott val.
Hen skall således användas när kön inte finns, men det rör individer.
I fallet med roboten är det märkligt att kalla den hen, ty det är en maskin och inte en individ, varför individuella pronomen, som hen, inte är tillämpliga. Hur mycket man än stirrar på roboten, kommer den inte att få ett kön, likt revisorn, när den verkligen dyker upp, visar sig vara en individ med kön. Robotar har inga kön, varför det könsoberoende uttrycket hen är fel.
Men så var ju inte fallet, ty just denna robot hade ett kön. Den hade rösten av en kvinna. Den var inte könslös.
Men om den har rösten av en kvinna, då är det ju ytterligare tokigt att benämna den hen eftersom den rimliga beteckningen måste var hon, eftersom maskinen har en kvinnlig röst.
Många skrattar, och några anser att det är en del i den hegemoniska nyspråksrörelsen, där förnekelse dominerar, där han och hon blir hen, och där problem blir utmaning. De ser hen som ett uttryck för dagens identitetsförvirring. Med all rätt. Helen Preutz är en verksam del i att dra undan hens legitimitet, genom att sätta hen istället för den eller hon.
Hen är en god innovation, som är värd att behandlas med den respekt sådana innovationer skall behandlas. Hen skall inte förlöjligas, som görs av hens motståndare eller hens dödgrävare. Likt hen, Helen Preutz.
Öllsjö den 27 juni 2019
I en artikel, skriven av Helen Preutz, beskrivs detta nya fenomen. Där skriver författaren t ex på frågan om roboten är fördomsfri ”Nja – Tengai [namnet på roboten] blir precis så fördomsfull som hen programmeras att bli. (https://www.svd.se/har-sallar-roboten-de-jobbsokande)
Det är en förbryllande mening som blott leder till att vi får mer förakt för ordet hen, än acceptans för denna goda språkliga innovation.
Hen är en god innovation, som kan användas där den är relevant. I min metodundervisning förklarar jag att revisor är en individ, som likt alla individer har ett kön (om vi nu bortser från det fåtal som glider mellan kategoriseringarna). När man träffar en revisor, då träffar man antingen en han eller en hon. Om den individuella revisor som man träffar, kan man inte använda ordet hen, ty den är antingen hon eller han.
Däremot, om man skall beskriva en revisor, vilken som, och tvingas genom språket att ge ett personligt pronomen i tredje person, då är han eller hon inte korrekt, ty revisor som sådan saknar kön. Då är hen ett gott val.
Hen skall således användas när kön inte finns, men det rör individer.
I fallet med roboten är det märkligt att kalla den hen, ty det är en maskin och inte en individ, varför individuella pronomen, som hen, inte är tillämpliga. Hur mycket man än stirrar på roboten, kommer den inte att få ett kön, likt revisorn, när den verkligen dyker upp, visar sig vara en individ med kön. Robotar har inga kön, varför det könsoberoende uttrycket hen är fel.
Men så var ju inte fallet, ty just denna robot hade ett kön. Den hade rösten av en kvinna. Den var inte könslös.
Men om den har rösten av en kvinna, då är det ju ytterligare tokigt att benämna den hen eftersom den rimliga beteckningen måste var hon, eftersom maskinen har en kvinnlig röst.
Många skrattar, och några anser att det är en del i den hegemoniska nyspråksrörelsen, där förnekelse dominerar, där han och hon blir hen, och där problem blir utmaning. De ser hen som ett uttryck för dagens identitetsförvirring. Med all rätt. Helen Preutz är en verksam del i att dra undan hens legitimitet, genom att sätta hen istället för den eller hon.
Hen är en god innovation, som är värd att behandlas med den respekt sådana innovationer skall behandlas. Hen skall inte förlöjligas, som görs av hens motståndare eller hens dödgrävare. Likt hen, Helen Preutz.
Öllsjö den 27 juni 2019
RSS-flöde
