Maria Ludvigsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, undrar den 21 februari varför Socialdemokraterna skyddar antisemiterna. Hon undrar varför man utesluter de som älskar en sverigedemokrat, men inte utesluter de från sina demonstrationståg som ’…hetsar mot det judiska folket och uttrycker antisemitiska hållningar…” och avslutar med frågan: ”Varför får judehatarna vara kvar?”
https://www.svd.se/varfor-skyddar-s-antisemiterna/i/senaste/om/ledare
Jag anser att Maria är intellektuellt ohederlig och att hon piskar upp en obehaglig och ovärdig stämning.
Socialdemokrater, dvs demokratiska socialister, har länge varit antisionister och Israelkritiker. Antisionismen har sin grund i att socialister är antirasister, och israelkritiken har sin grund i den israeliska statens expansionism. Dessa attityder har inte med judar att göra. Det finns inget judehat i dessa.
Sionism är tanken att alla judar skall återvända till ett av dem definierad landmassa. Det fanns/finns en variant av sionism som vi demokratiska socialister beundrade. Det är den socialistiska sionismen, där landet som skulle byggas var socialdemokratiskt, och ingen skillnad fanns mellan någon, dvs det fanns ingen ideologisk eller rasistisk uppdelning mellan judar och andra.
Vi har ju också imponerats av kibbutzerna, dessa byggare av den socialistiska visionen. Mången socialdemokrat har åkt till kibbutzer för volontärarbete. Vi har därför beundrat och känt ideologisk gemenskap med de socialistiska sionisterna.
Men den sionism som överlevde, som vi socialister stormar mot, var den som bars av Lehi och som innebar mordet på Bernadotte och Deir Yassin massakern. När du hör en ung SSU:are gapa ’Ned med sionismen’, är det den sionismen som åsyftas. Inte den som byggde kibbutzerna.
Antisionism har varit att ta avstånd från tanken att israel skall vara en jude-ren stat, dvs en stat som endast har judar.
Israelkritiken är enklare och mer entydig. Allt sedan sexdagarskriget 1967, har socialisterna sett Israel, inte som en stat som försvarar sig, utan en som är expansionistisk. Likt Ryssland med sitt Krim, och Kina med sitt Tibet. En socialist tror ju på staters oberoende, inte på att en stat har någon sorts märklig nedärvd rätt till expansion, eller att expansion är en accepterad försvarsmetod
Det finns inget alls i kritiken mot Israels expansionism som rör judar.
Judehat är främmande för demokratiska socialister. Vi har stridit mot nazisterna, bland annat för deras antisemitism. Vi har Karl Marx som stor analytiker och som ideolog. Marx var sprungen från en stor judisk släkt, och vår beundran och hängivenhet gentemot honom har kostat många socialdemokrater deras liv och svåra umbäranden i nazisters koncentrationsläger. Det var ju först socialister som fick det tvivelaktiga nöjet att inviga nazisternas koncentrationsläger, för att sedan följas av judar och zigenare.
Det är helt enkelt okunnigt, historielöst och, ja, det är oförskämt att kalla socialdemokrater för judehatare.
Däremot har de senaste åren inneburit att speciellt SSU har fått många muslimer i sina led. Medan de gamla SSU:arna kom fram till antisionism och Israelkritik genom sin antirasism och motstånd mot expansionistiska stater, kommer muslimerna till samma ståndpunkt, men utifrån islams inneboende antisemitism.
Där har debattören rätt, att en del SSU:are bär antisemitism som grund för sitt ställningstagande. Där har debattören rätt, att socialdemokraterna borde vara tydliga i att ange att grunden är i antirasism och motstånd mot expansionism, och att antisemitism inte är grund, utan tvärtom, att SSU, som demokratiska socialister, står mot antisemitism.
Men att dessa spillror skall ge en debattör rätten att smeta ner den demokratiska socialismens företrädare med en så fruktansvärt ord som judehat, är att djupt förringa socialismens idégrund och dess kamp mot rasism. Det är också att på ett mycket obehagligt sätt normalisera judehat som begrepp.
Däremot tvingas jag medge en sak, som innebär att vi demokratiska socialister egentligen är diskriminerande. Vi har anklagats för att väga Israel och de islamitiskt orienterade arabiska staterna med olika vikter. Det tror jag vi har att medge att vi gör. Ty vi har den ursprungliga sionismen, de socialistiska sionisterna och deras vision om det demokratiska Israel i minne. Vi är imponerade av den judiska kulturen. Tillsammans ger det en sorts besvikelse över att Israel agerar som det gör. Vi förväntar oss inte att den muslimska världens stater skall ha den grad av civilisatorisk utveckling och agerande som vi förväntar oss att en judiskt orienterad stat, ledd av de ursprungliga socialistiska idéerna.
Vi är diskriminerande genom att vi förväntar oss bättre civilisatorisk agerande av juden än den islamitiskt orienterade muslimen. Det är vår rasism. Men det är sannerligen inte judehat, utan kanske mer bör kallas judebeundran. Även om vi tar fullt avstånd från judendomen, som varande en totalitär abrahamitisk vidskepelse.
Om du gittat läsa hit, ser du att det krävs en hel del förklaring och kunskap för att egentligen hävda det rakt motsatta som debattören hävdar. I en kort spalt på en ledarsida finns inte det utrymmet. Men det rättfärdigar inte en debattör att hävda det fruktansvärda, att socialdemokrater är judehatare. Med tanke på vad judehat skapat i vår värld, måste det epitet sparas och användas med omsorg. En omsorg som ledarskribenten på Svenska Dagbladet saknar.
Öllsjö den 22 februari 2020
https://www.svd.se/varfor-skyddar-s-antisemiterna/i/senaste/om/ledare
Jag anser att Maria är intellektuellt ohederlig och att hon piskar upp en obehaglig och ovärdig stämning.
Socialdemokrater, dvs demokratiska socialister, har länge varit antisionister och Israelkritiker. Antisionismen har sin grund i att socialister är antirasister, och israelkritiken har sin grund i den israeliska statens expansionism. Dessa attityder har inte med judar att göra. Det finns inget judehat i dessa.
Sionism är tanken att alla judar skall återvända till ett av dem definierad landmassa. Det fanns/finns en variant av sionism som vi demokratiska socialister beundrade. Det är den socialistiska sionismen, där landet som skulle byggas var socialdemokratiskt, och ingen skillnad fanns mellan någon, dvs det fanns ingen ideologisk eller rasistisk uppdelning mellan judar och andra.
Vi har ju också imponerats av kibbutzerna, dessa byggare av den socialistiska visionen. Mången socialdemokrat har åkt till kibbutzer för volontärarbete. Vi har därför beundrat och känt ideologisk gemenskap med de socialistiska sionisterna.
Men den sionism som överlevde, som vi socialister stormar mot, var den som bars av Lehi och som innebar mordet på Bernadotte och Deir Yassin massakern. När du hör en ung SSU:are gapa ’Ned med sionismen’, är det den sionismen som åsyftas. Inte den som byggde kibbutzerna.
Antisionism har varit att ta avstånd från tanken att israel skall vara en jude-ren stat, dvs en stat som endast har judar.
Israelkritiken är enklare och mer entydig. Allt sedan sexdagarskriget 1967, har socialisterna sett Israel, inte som en stat som försvarar sig, utan en som är expansionistisk. Likt Ryssland med sitt Krim, och Kina med sitt Tibet. En socialist tror ju på staters oberoende, inte på att en stat har någon sorts märklig nedärvd rätt till expansion, eller att expansion är en accepterad försvarsmetod
Det finns inget alls i kritiken mot Israels expansionism som rör judar.
Judehat är främmande för demokratiska socialister. Vi har stridit mot nazisterna, bland annat för deras antisemitism. Vi har Karl Marx som stor analytiker och som ideolog. Marx var sprungen från en stor judisk släkt, och vår beundran och hängivenhet gentemot honom har kostat många socialdemokrater deras liv och svåra umbäranden i nazisters koncentrationsläger. Det var ju först socialister som fick det tvivelaktiga nöjet att inviga nazisternas koncentrationsläger, för att sedan följas av judar och zigenare.
Det är helt enkelt okunnigt, historielöst och, ja, det är oförskämt att kalla socialdemokrater för judehatare.
Däremot har de senaste åren inneburit att speciellt SSU har fått många muslimer i sina led. Medan de gamla SSU:arna kom fram till antisionism och Israelkritik genom sin antirasism och motstånd mot expansionistiska stater, kommer muslimerna till samma ståndpunkt, men utifrån islams inneboende antisemitism.
Där har debattören rätt, att en del SSU:are bär antisemitism som grund för sitt ställningstagande. Där har debattören rätt, att socialdemokraterna borde vara tydliga i att ange att grunden är i antirasism och motstånd mot expansionism, och att antisemitism inte är grund, utan tvärtom, att SSU, som demokratiska socialister, står mot antisemitism.
Men att dessa spillror skall ge en debattör rätten att smeta ner den demokratiska socialismens företrädare med en så fruktansvärt ord som judehat, är att djupt förringa socialismens idégrund och dess kamp mot rasism. Det är också att på ett mycket obehagligt sätt normalisera judehat som begrepp.
Däremot tvingas jag medge en sak, som innebär att vi demokratiska socialister egentligen är diskriminerande. Vi har anklagats för att väga Israel och de islamitiskt orienterade arabiska staterna med olika vikter. Det tror jag vi har att medge att vi gör. Ty vi har den ursprungliga sionismen, de socialistiska sionisterna och deras vision om det demokratiska Israel i minne. Vi är imponerade av den judiska kulturen. Tillsammans ger det en sorts besvikelse över att Israel agerar som det gör. Vi förväntar oss inte att den muslimska världens stater skall ha den grad av civilisatorisk utveckling och agerande som vi förväntar oss att en judiskt orienterad stat, ledd av de ursprungliga socialistiska idéerna.
Vi är diskriminerande genom att vi förväntar oss bättre civilisatorisk agerande av juden än den islamitiskt orienterade muslimen. Det är vår rasism. Men det är sannerligen inte judehat, utan kanske mer bör kallas judebeundran. Även om vi tar fullt avstånd från judendomen, som varande en totalitär abrahamitisk vidskepelse.
Om du gittat läsa hit, ser du att det krävs en hel del förklaring och kunskap för att egentligen hävda det rakt motsatta som debattören hävdar. I en kort spalt på en ledarsida finns inte det utrymmet. Men det rättfärdigar inte en debattör att hävda det fruktansvärda, att socialdemokrater är judehatare. Med tanke på vad judehat skapat i vår värld, måste det epitet sparas och användas med omsorg. En omsorg som ledarskribenten på Svenska Dagbladet saknar.
Öllsjö den 22 februari 2020
RSS-flöde
