Däremot drog opinionisterna igång. I högen av de som var snara att fördöma det påstådda hatbrottet fanns Aftonbladets politiska chefredaktör, Anders Lindberg.
För några år sedan brann en moské i Sverige. Morgan Johansson var snar att fördöma det som han uppfattade var skälet till elden, ett hatbrott, skapat av islamofober. Det visade sig, återigen genom polisens försorg, att branden startat i moskéns kök, där barn hade lekt på ett sådant sätt så att eld uppstod. Det var inget hatbrott. Det var en olycka.
Nu kan man ju tycka att berusade skrothandlare från Stabbarp kan få vara fördomsfulla och utgjuta sitt fördomsfulla hat och fördomsfullt påstå att elden uppstod p g a hat mot muslimer.
Men Morgan Johansson var inte en skrothandlare från Stabbarp. Om han var berusad när han fördömde branden vet jag inte. Vad jag vet var han då justitieminister i Sverige, dvs högst politisk ansvarig för det juridiska systemet.
Det borde vara otänkbart i ett förnuftigt samhälle, med någorlunda demokratiska värdigheter, att en justitieminister har, eller i alla fall, låter ventilera fördomar. En justitieminister måste vara en värdig deltagare i det värdiga samhälleliga samtalet. Inte någon som eldar hat genom fördomsfulla uttalanden.
Men Morgan Johansson eldade brasan med sina vedklabbar av fördomar.
Likaså borde en politisk chefredaktör för en av Sveriges största tidningar, Aftonbladet, stå upp för det fria ordet. Det innebär att man deltar i den samhälleliga debatten med värdighet och kunskap, och absolut inte eldar på fördomar. Det är svårt att inse värdet av det fria ordet om de främsta företrädarna för det Fria ordet är djupt fördomsfulla och far med osanningar och lögner.
Dessa två, som far med fördomar och eldar fördomar, är de främsta företrädarna för det Juridiska systemet och för det Fria ordet. De borde inte vara företrädare, om samhället hade varit djupt och värdigt demokratiskt.
Att de finns och får fortsätta att finnas i sina positioner, antyder ett problem i vår demokrati. Men det skapar också ett problem för demokratin. Ty om de främsta företrädarna kan vara fördomsfulla, finns det inget hinder för fördomsfullheten. Om de inte odlar det förnuftiga samtalet baserat på kunskap, utan tvärtom, står för hatets sammanhang, där fördomarna dväljes, då legitimeras andra hatare. Då legitimeras fördomsfullheten.
Demokratin är onekligen svag om den ytterst, och kanske enbart, får förlita sig på att Polisen står för sanningen.
Öllsjö den 21 februari 2020