https://www.expressen.se/kvallsposten/efter-kritiken-mot-hastbranschen-tuffa-jobb-som-kraver-tuffa-tjejer-/
Ridskolor är kända för att betala dåligt och kräva hårt arbete och mycket ansvar. Ja, näringen är känd för det hårda arbetet, det stora ansvaret och inte sällan, svarta pengar.
Ridning är en folksport bland kvinnor, främst unga kvinnor och flickor. Det är också en livsstil, där många känner sig kallade att ha stall med ridning för andra och hästuppfödning. Denna kombination sätter priset för produkten, ridning, hästar och stalluppställning under hård press. Med låga priser följer krav på låga kostnader. Hästen är inte sällan en given kostnad och skall ha sin omvårdnad. Där kan förvisso kostnader kapas, men inte så att det går ut över hästens välbefinnande. Därmed blir det de andra kostnaderna som får tryckas tillbaka. Där finns lönen för de anställda. Antingen som mycket låg vit lön eller svart lön.
Denna kostnadspress har motiverats, eller i alla fall tolererats utifrån jämlikhet, att hästsporten inte skall, som i så många andra länder, vara en rikemanssport, utan en sport för alla. Man pekar på alla flickor som fått mycket goda erfarenheter av sitt ridande. Både för glädjen med en så behagligt djur som hästen, men också för gemenskapen i stallet. Men även för dess förmåga att skapa kraftfulla individer, med tålighet för hårt arbete, och, inte minst, initiativförmåga och ansvarstagande. Jag känner en företagare, i en helt annan bransch, som föredrar att anställa ryttare, just med hänvisning till förmåga till hårt arbete, initiativförmåga och ledarskap.
En aspekt av ridsporten är det hårda arbetet, då man måste sköta hästen, vilket innebär att mocka ut skit, bära hö- och halm-balar, utfordra hästen, vilket innebär tunga lyft av foder, samt att sköta stallet. Det är ett ansträngande arbete.
Till detta kommer ansvaret över hästen. Hästen är ett flockdjur som är van att anpassa sig till en ledare, men som kan strunta i den som inte beter sig som en ledare. Därför är ryttarlivet fyllt av ett ansvar som ledare. Forskning har påvisat att mången flicka vunnit ledarförmågor som den senare i livet kunnat utnyttja i andra sammanhang.
Det som nu sker, med protesterande ridledare och med kritik mot arbetsmiljön, kan sägas vara en förändring driven av samhället. Mängden flickor (sällan pojkar) som uppoffrar sig för en livsstil, genom arbete, ansvar och ekonomisk uppoffring, blir troligen färre. Samtidigt tycks det finnas flickor som vill ta del av livsstilen, men inte till den kostnad man tidigare accepterade.
Den effekt jag kan se av flickornas agerande och samhällets krav på ryttarsporten är ökade kostnader. Kostnaderna innebär högre priser för ryttarsporten, vilket innebär att färre kommer att ha råd med ryttarsporten, och färre ryttarstall kommer att kunna finnas. Hästarna kanske kommer att må aningen bättre, och de anställda kommer att må som andra anställda, men till priset av färre, rikare utövare och till priset av svagare upplärning av kraftfulla flickor med tydliga ledaregenskaper.
Det är lätt att se konsekvenser av dagens livsstilssport. Det är svårare att se konsekvenserna när livsstilssporten övergår till att bli ett vanligt företag, med anställda som gör sina timmar och kräver sin arbetsmiljö. Då står mycket tydligt anställdas krav mot livsstilen. Och mot träningen av mycket goda samhällsmedborgare.
San Bernardo den 9 augusti 2020