He who is silent and bows his head dies every time he does so.

He who speaks aloud and walks with his head held high dies only once     [Giovanni Falcone]
Sven-Olof Yrjö Collin
  • Blogg
  • About
  • Contact
  • Ny sida

Har den blinde rätt i sin blindhet?

17/10/2020

0 Comments

 
Black Lives Matter och dess förgreningar, initierades av polismannens agerande som ledde till en svart mans död. Det sprider sig nu som en kamp mot rasism, speciellt den som visas mot svarta. Judarna har inte erfarit samma stöd, om de ens är inkluderade.

Hbtq driver fortfarande fram och det finns idag t o m bibliotek som är hbtq-certifierade, dvs har lärt sig att hantera människor utifrån just dessa specifika förutsättningar (inte andra, vilket således är öppen och accepterad diskriminering).

Ibland säger man att det är lättare med engagemang för något som ligger långt borta. BLM och hbtq visar att både långt borta och nära kan skapa engagemang. Men det finns något annat i dem som förklarar engagemanget. Man kan jämföra det med andra, liknande fenomen, som också handlar om ett ohyggligt förtryck, men som inte får samma gensvar.

Idag finns det inte samma storm mot hedersförtryck, trots att det drabbar de som sannolikt är de svagaste i samhället, invandrarnas unga flickor. Detta trots att de finns ohyggligt nära. Det finns, vad jag vet, inga demonstrationer som kräver hedersvåldets bortgång. Det finns, vad jag vet, ingen skola eller bibliotek som är hedersvålds-certifierad, dvs har förmåga att upptäcka och att strängt och hårt slå till mot hedersvåld.

Kvinnornas situation i Iran, och överhuvudtaget, i alla islamitiska länder, väcker inget starkt engagemang. De misshandlas och fängslas för rätten att själv välja huvudbonad. Men ingen skanderar: Muslim women matters.

Vad beror det på att så likartade saker, som borde ge kraft till demonstrationer hos människor som kämpar för människors lika rätt och för demokrati, inte ger samma engagemang?  Uppenbarligen finns det en sil som släpper igenom somt, och hindrar somt. Hur ser denna sil ut?

Vänstern, speciellt extremvänstern och den obildade vänstern, har haft en acceptans för det totalitära, om det kunde verka som att det totalitära tog hand om eller omfattades av förtryckta grupper. Därför har de kunnat storma mot Israel, den enda demokratin i havet av arabiska, islamitiska diktaturer, medan de har stött palestinierna, ett bortryckt folk förvisso, men underkastat ett stort inflytande från totalitära islamitiska rörelser, som hamas.

Deras vurm för islam är monumental. Trots att islam är en totalitär ideologi, som skapar floder av blod och som är framstående sexister, finns det en tolerans för islam som gör att t ex hedersförtryck och kvinnoförtryck i allmänhet, inte uppmärksammas, och inte ges den betydelse det bör ha. Absurt nog är islamofob ett skällsord, inte ett uppskattande ord som visar att individen håller rent mot totalitära, kvävande krafter.

Deras absurda logik tycks vara att förvisso är islam en gudabenådad förtryckare, men de som omfattas av islam, muslimerna, är folk i utkanten av Sverige, dvs förtryckta och därför skall deras agerande inte kritiseras. Inte ens när det sker i moskén, med dess fanatiska kvinnoförakt. Det är som om de som är förfördelade får bete sig hur som helst. Det finns, återigen, de låga förväntningarnas rasism.

Mot detta klagomål och de engagerades blindhet kan ställas synpunkten att det anstår var och en att engagera sig och skapa en rörelse för eller emot någonting. Misstanken som kan riktas mot de som säger det jag nyss sagt, är att hjärtat i kritiken gäller inte de som inte ses, kvinnorna, flickorna, de som förtrycks av totalitära regimer, utan är blott riktat mot den engagerade, totalitära nyrasistiska vänstern, där de förtryckta blott är ett medel för att komma åt vänstern.

Men oaktat intentionerna, är det viktigt att notera blindheten. När det väl är gjort, kan de blinda läggas åt sidan och det viktiga arbetet för demokrati, och mot all form av förtryck, tas upp.

​San Bernardo den  17 oktober 2020
0 Comments



Leave a Reply.

    Don Collin

    Är en Kantian, socialist, avsutten ryttare. Med Don Quijote som förebild.  Är professor i företagsstyrning, numer vid mitt eget universitet, Free University of Scania, stolt hedersprofessor vid två universitet i Ukraina. Förblindad av visionen att akademisk utbildning skall vara utvecklande för de begåvade. Och dessa kommer från alla hörn av samhället. Upplysningen är idealet, att Förnuftet, det fria, som inte tyglas av makter, vare sig världsliga eller himmelska eller underjordiska. Våga tänk själv, uppmanar Upplysningen. Det är din Plikt, säger Kant. 
    Född utan annan egendom än Ordet, i ett land där tankefriheten och yttrandefriheten finns, i viss utsträckning. 

    Arkiv

    Mars 2024
    Februari 2024
    Januari 2024
    December 2023
    November 2023
    Oktober 2023
    September 2023
    Augusti 2023
    Juli 2023
    Juni 2023
    Maj 2023
    April 2023
    Mars 2023
    Februari 2023
    Januari 2023
    December 2022
    November 2022
    Oktober 2022
    September 2022
    Augusti 2022
    Juli 2022
    Juni 2022
    Maj 2022
    April 2022
    Mars 2022
    Februari 2022
    Januari 2022
    December 2021
    November 2021
    Oktober 2021
    September 2021
    Augusti 2021
    Juli 2021
    Juni 2021
    Maj 2021
    April 2021
    Mars 2021
    Februari 2021
    Januari 2021
    December 2020
    November 2020
    Oktober 2020
    September 2020
    Augusti 2020
    Juli 2020
    Juni 2020
    Maj 2020
    April 2020
    Mars 2020
    Februari 2020
    Januari 2020
    December 2019
    November 2019
    Oktober 2019
    September 2019
    Augusti 2019
    Juli 2019
    Juni 2019
    Maj 2019
    April 2019
    Mars 2019
    Februari 2019
    Januari 2019
    December 2018
    November 2018
    Oktober 2018
    September 2018
    Augusti 2018
    Juli 2018
    Juni 2018
    Maj 2018
    April 2018
    Mars 2018

    Kategorier

    Alla
    Akademi
    Människan
    Människan
    Politik

    RSS-flöde

Powered by Create your own unique website with customizable templates.