Jag och en kollega åkte till Malmö Universitet (MU) och föreslog att de skulle öppna ett ekonomprogram. Våra argument var att det finns många i Malmö som, när de inte kan komma in på Lunds ekonomprogram, får åka längre bort för att få ekonomutbildning. Malmö är en god plats för en mycket god ekonomutbildning. Närheten till Köpenhamns och Lunds ekonomutbildningar gör att det finns god akademisk arbetskraft tillgänglig. Närheten till Kastrup gör att det är lätt att flyga in kompetenta gäster. Organisationerna, och inte minst, företagen i Köpenhamn-Malmöregionen, gör det till en livlig plats för ekonomer.
MU avslog vår tanke, bl a med argumentet att de höll på att bygga upp en slagkraftig polisutbildning.
Vi hade ytterligare ett argument, som vi inte framförde. Och jag hade ett, ytterst personligt, som jag inte framförde.
Vi ansåg att universitet förvisso är akademier, och därmed har blott kunskapen som första ansvar. Men de är också organisationer som befinner sig i regioner, där de kan anses ha ansvar att förädla befolkningen och ge den en utbildning den efterfrågar och som regionen kan ha glädje av. Ekonomer behövs, de är efterfrågade, och det finns utbud av unga människor som vill ha en ekonomutbildning.
Ett sådant regionalt ansvar känner emellertid inte MU. I alla fall inte för ekonomer.
Kanske vi i Greta-tider, med hållbarhet och resenojan, hade kunnat anföra att det är rimligare att de idag resande ekonomerna, blott hade att ta stadsbussen till sin utbildning. Men inte ens Greta-argumentet kulle bita på MU.
Mitt argument, som jag inser är helt ur tiden, grundat i en annan tid, och så otidsenligt att jag är rädd för att personer inte förstår det idag.
Det är klassens argument.
Lunds universitet har en klassmässig snedsida, mot de högre klasserna. Det gäller även ekonomutbildningen, trots att den brukar attrahera mer av arbetarklassens ungdomar. Skälet att ekonomutbildning attraherar lägre ner i klasspyramiden kan vara att den är kortare än t ex läkarutbildningen, och därför inte ger så höga studielån, och att den ger en utbildning som man tror sig veta vad det är, en ekonom.
Många av de nu resande unga, som läser ekonomi på närliggande utbildningar, som Helsingborg, Halmstad och Kristianstad, kommer från arbetarklass, och många av dem kommer från de invandrartäta platserna i Malmö.
Denna ungdomsskara säger MU nej till. De känner inget ansvar att vara en rak vänster i klassamhället. De kanske inte ens tänker tanken. Trots att den person vi pratade med var en forna vänsterpartist, ja, kommunist.
När jag gick därifrån, besviken över att MU inte är ett radikalt universitet som vill ta sitt ansvar i klasskampen, drog det sedvanliga mörka molnet över mig. De som mest av allt sviker den sak vi kämpade för en gång i tiden, är de forna kommunisterna. Det är de som lättast har inordnat sig i det borgerliga samhället.
Jag stod inför honom, den forne kommunisten, och hörde inget av mitt argument. Han tänkte inte i de banorna. Inte minsta tillstymmelse till tanke på det rättvisa samhället, där vi ger människor möjligheter efter deras förmågor och inte efter deras sociala arv. Nu när han har kommit upp sig, visar han värdet av sin kamp. Det var kampen för honom själv. Klasskampen var ett instrument för hans kamp. Inte för saken.
Rosengårdens ungdomar, de som trots alla omständigheter, lyckas, får inget stöd av MU, utan får söka sig lägre bort. Ty MU vill varken vara en regional kraft eller en rak vänster i klassamhället.
Öllsjö den 26 juni 2019
MU avslog vår tanke, bl a med argumentet att de höll på att bygga upp en slagkraftig polisutbildning.
Vi hade ytterligare ett argument, som vi inte framförde. Och jag hade ett, ytterst personligt, som jag inte framförde.
Vi ansåg att universitet förvisso är akademier, och därmed har blott kunskapen som första ansvar. Men de är också organisationer som befinner sig i regioner, där de kan anses ha ansvar att förädla befolkningen och ge den en utbildning den efterfrågar och som regionen kan ha glädje av. Ekonomer behövs, de är efterfrågade, och det finns utbud av unga människor som vill ha en ekonomutbildning.
Ett sådant regionalt ansvar känner emellertid inte MU. I alla fall inte för ekonomer.
Kanske vi i Greta-tider, med hållbarhet och resenojan, hade kunnat anföra att det är rimligare att de idag resande ekonomerna, blott hade att ta stadsbussen till sin utbildning. Men inte ens Greta-argumentet kulle bita på MU.
Mitt argument, som jag inser är helt ur tiden, grundat i en annan tid, och så otidsenligt att jag är rädd för att personer inte förstår det idag.
Det är klassens argument.
Lunds universitet har en klassmässig snedsida, mot de högre klasserna. Det gäller även ekonomutbildningen, trots att den brukar attrahera mer av arbetarklassens ungdomar. Skälet att ekonomutbildning attraherar lägre ner i klasspyramiden kan vara att den är kortare än t ex läkarutbildningen, och därför inte ger så höga studielån, och att den ger en utbildning som man tror sig veta vad det är, en ekonom.
Många av de nu resande unga, som läser ekonomi på närliggande utbildningar, som Helsingborg, Halmstad och Kristianstad, kommer från arbetarklass, och många av dem kommer från de invandrartäta platserna i Malmö.
Denna ungdomsskara säger MU nej till. De känner inget ansvar att vara en rak vänster i klassamhället. De kanske inte ens tänker tanken. Trots att den person vi pratade med var en forna vänsterpartist, ja, kommunist.
När jag gick därifrån, besviken över att MU inte är ett radikalt universitet som vill ta sitt ansvar i klasskampen, drog det sedvanliga mörka molnet över mig. De som mest av allt sviker den sak vi kämpade för en gång i tiden, är de forna kommunisterna. Det är de som lättast har inordnat sig i det borgerliga samhället.
Jag stod inför honom, den forne kommunisten, och hörde inget av mitt argument. Han tänkte inte i de banorna. Inte minsta tillstymmelse till tanke på det rättvisa samhället, där vi ger människor möjligheter efter deras förmågor och inte efter deras sociala arv. Nu när han har kommit upp sig, visar han värdet av sin kamp. Det var kampen för honom själv. Klasskampen var ett instrument för hans kamp. Inte för saken.
Rosengårdens ungdomar, de som trots alla omständigheter, lyckas, får inget stöd av MU, utan får söka sig lägre bort. Ty MU vill varken vara en regional kraft eller en rak vänster i klassamhället.
Öllsjö den 26 juni 2019
RSS-flöde
