Tidigare hade det funnits profeter, sådana som hade en exklusiv tillgång till guden. Efter Jesus kom den sista religionen, islam, och då återgick man till att blott ha profeter, även om nu muhammed var den siste profeten. (så att du inte tror att jag inte kan stavningsregler. Jag skriver namn med stor bokstav i den mån jag vill uttrycka respekt. I den ån jag anser de inte vara värdiga någon form av respekt, får de liten bokstav, t o m om de inleder en mening. Därför får gud, mohammed, islam, kristendom, nazism alltid liten bokstav. De förtjänar blott förakt och avståndstagande, aldrig en stor bokstav)
Men bland alla profeter kom guds son.
Olikt mannen, som var skapad av gud, och olikt kvinnan, som var skapad av mannens revben, skapades Jesus genom att den helige ande utgöt sig över Maria och gjorde henne gravid. Här finns några saker som förbryllar.
Vad man kan förstå hade Maria en vanlig graviditet. Tidigare hade gud skapat omedelbart. Revbenet låg inte och fick växa till sig, för att bli en kvinna, utan det förefaller ha skett omedelbart. Varför denna långa tid av tillblivelse?
Kanske det var för att gud ville att hans son verkligen skulle vara av verklighetens materia. Att sonen förvisso skulle vara guden, men likt namnet på honom som gamla testamentet gav, Immanuel, gud bland oss, att guden på ett trovärdigt sätt kom till oss, ja, till hälften av oss genom Maria och hennes konceptionstid. Detta, att vara med oss, blir då mer trovärdigt om sonen värks fram, så som alla vi andra Oss har värkts fram, genom kvinnans graviditet.
Det måste ha varit nesligt för guden att behöva använda en kvinna för att, s a s få guden till människorna. Kvinnan är ju den som med sin list fick Adam att bita av äpplet, och därmed skapade alla nödvändiga förutsättningar för synden, varför de fördrevs från Paradiset.
Kvinnan är ju också den som menstruerar, vilket gör henne oren. En till synes märklig föreställning, eftersom processen som föregår menstruationen är förutsättning för att människan skall kunna lyda gudens kommando, att uppfylla jorden med sin avkomma. Men menstruationen innebär att kvinnan inte har lyckats lyda guden genom att se till att hon blev gravid. Varje menstruation är ju ett potentiellt barn som förloras. Guden har tidigare visat sin ilska mot dem som undviker att föröka sig. Onan, han som spillde sin säd på marken för att inte göra sin brors änka gravid, straffades med döden för sitt tilltag, att undvika befruktning.
Men varför slår man då inte ihjäl en menstruerande kvinna? Hon visar ju genom menstruationen att hon inte underkastar sig gud och tillgriper varje tillfälle till fortplantning. Kanske det beror på att kvinnan är mindre värd i de abrahamitiska religionerna, varför hon inte är värd att dödas för sitt misslyckande att bli gravid. Hon blir inte dödad, men hon får finna sig i att vara oren.
Det märkliga är ändock att guden använde sig av en kvinna för att göra Jesus en av oss. Nog kunde guden ansträngt sig och istället för miraklet med jungfrufödsel, kunde guden arrangera en födelse utförd av en man. Mannen är ju, trots allt, högre stående, han kom först och det var inte han som initierade syndafallet. Nog skulle det vara ett mirakel om Jesus föddes av en man, t ex Josef, men guden var ju ändå i mirakeltagen när han arrangerade jungfrufödseln. En liten ansträngning till i miraklandet akulle inte kosta särdeles mycket.
Men nej, han valde att låta miraklet ske genom kvinnan. Som om han var beroende av kvinnan. Denna syndiga, lösaktiga, pladdrande varelse som de vidskepliga sedan noga markerade mot, att hon minsann skall tiga i församlingen. Inte förrän 1960 kunde den varelsen bli en präst i svenska kyrkan. Hon som födde guds son, kunde inte vara präst. I katolska och ortodoxa kyrkor är hon fortfarande inte värdig att bli präst. Hon skall tiga, men hon kunde anförtros ansvaret att bära på guds foster och framföda hans son. Genom kvinnan kom guden till oss människor. Ett arbete som gäldas med årtusendes tystnad.
I Sverige är det idag 52% sannolikhet att ett foster utvecklas till pojke. Det är en liten högre sannolikhet för son än dotter, med betoning på liten. Ändock blev det en son. Man kan undra om guden skickade ut den helige ande med uppgift att göra Maria gravid med ett pojkfoster, eller om det blott var den 2% sannolikheten som gav oss Jesus och inte Jesusa.
Jungfrufödsel är emellertid inget okänt. guden har skapat många djur som kan göra detta mirakel. Det kallas partenogenes, och enligt mitt uppslagsverk (NE) finns miraklet bl a hos bladlöss, ormar och fiskar. Något överraskande att miraklet kan utföras av den som var förutsättningen för syndafallet, ormen. Vi människor, med vår ofullkomliga vetenskap, har aldrig observerat fenomenet hos de högre djurarterna, t ex hos de som vi tillhör, däggdjuren. Maria är det enda däggdjuret som vi känner till som genomfört en jungfrufödelse. Men det är en förmåga som Maria delar med ormen!
Här måste min reflektion stanna, ty nu har den kommit till punkten där det förefaller som om Jesus delar mirakel med den varelse som skapade syndafallet. Onekligen en så skarp paradox att mänskligt förnuft inte kan behålla tanken.
De vidskepliga brukar ta sig ur den förnuftsmässiga fällan genom att resignera och säga att guds vägar är outgrundliga. Det de brukar ta till när de skall stå ut med världens grymheter, t ex existensen av alla barn som dör av hunger. Dessa barns död är en del av guds outgrundliga vägar.
Vi andra kan nöja oss med att framkasta det mer rimliga, att Josef och Maria hade provsmakat äktenskapets honung, eller att i alla fall Maria hade njutit samlaget med en befruktande man, och att Josef kom som en räddande man, och tog henne till sig. Enligt oss kan därför Jesus kallas bastard, dvs född utanför äktenskapet. Mycket av det som Jesus sedan gjorde, innebar att han fortsatte på den vägen, att vara utanför, och han slutade också som utanför, som utkastad av både romare och judar, hans eget folk, och t o m förnekad av sin närmaste man, Petrus.
Jesus var en person som var utanför, som sade och gav oss många insikter, och som framför allt gav oss Bergspredikan och den mest insiktsfulla visdomen en människa kan och bör bära, att den som är utan synd, kaste förste stenen.
Vi kan skratta åt alla påhitt de vidskepliga har. Vi kan skratta åt påhittet att Jesus var guds son. Vi gapskrattar med all rätt åt påhittet med jungfrufödsel och vi förfäras av det människoförakt som ligger i dess tanke om kvinnan som syndig och den fysiska kärleken som synd, i den mån den inte leder till befruktning, och då än mer syndigt om den fysiska kärleken sker utanför äktenskapet.
Men vad vi inte bör skratta åt, är det kärleksbudskap, som om man rensar bort all vidskeplighet, bör vara i och hos oss, att kärleken är människans främsta medel för att vara mänsklig.
God Jul! Vilket betyder, varen kärleksfulla.
Öllsjö den 25 december 2019