Guden var skapare av världen. Den var den första orsaken, men saknar själv, då den är allsmäktig, en orsak. Den är den fullständiga autonomin, den som agerar utan orsak.
Gud har en plan för världen. Det som sker, sker p g a gud. Gud är allts orsak. Skeendet har en avsikt, buren av gud, men okänd för oss.
Gud är moralen, det absolut goda, som vi kan ta del av, t ex genom guds böcker, toran, nya testamentet och koranen.
De två första ingredienserna kan man skratta åt. Hur vet människan att gud skapade världen? Det står skrivet så, kan de gudstroende svara. Det är inte ett hållbart argument ty det är människor som skrivit, och människor kan begå synder, t ex att ljuga. Ja, kanske det, men då kommer försvaret i form av en fråga: Hur har allt uppkommit? Det måste finnas en gud för att det skall uppkomma. Nej, säger jag, och anför att cirkeln har ingen start och har inget slut. Att anta att världen har uppkomst och slut, är att antropofisera, att göra ett icke-mänskligt fenomen till ett mänskligt, ty vi människor födds och vi dör. Men därav följer inte att världen föds och dör. Ett lika rimligt antagande är att världen är oändlig, både i tid och rum. Likt cirkeln har världen ingen början och slut.
Det andra, att guden styr idag, ger t ex de befängda tolkningar av Förintelsen, som guds sätt att visa judarna att de svek honom och därför straffades. Allt ont beror på människorna, som guden gett friheten till ondska. Allt gott beror däremot på guden.
Därmed kommer man till det tredje, påståendet att gud är god. Låt oss anta att gud skapade allt och ligger bakom allt. Då kan man ändå göra ett rakt motsatt antagande avseende det tredje. Vi kan anta att gud är ond. Han vill se oss lida. Han njöt av synen när judarna, några med misstanke om vad som skulle ske, gick mot gaskamrarna. Han njuter oerhört idag, när gamla människor dör av hans uppfinning, viruset. Denne ondskefulle gud är lätt att se i gamla testamentet och koranen. Det är en sur gammal gubbe som mycket gärna mördar och eldar människor.
Men varför har man gjort den kombinationen, att guden är allts orsak och att guden är god? Varför gör religionen guden till allts orsak och till den goda moralen? En förklaring kan vara att det vore svårt att få människor att ansluta sig till en kyrka som hävdade att gud avgör allt och han (varför den nu är en han) är en ond figur. Det vore svårt att få människor att följa prästen om han/hon sade att de skall följa honom/henne ( i alla fall i mer progressiva kyrkor är även präster kvinnor), inte blott för att guden är allsmäktig, utan också för att guden är ond.
De får då problemet, det som kallas teodicé-problemet, att om gud är fullkomlig, allsmäktig och god, hur kan ondska finnas? Många har kämpat med det, ty de måste ha gud som god, annars får de inga som underkastar sig den monstruösa tanken på en gud. Men lösningen består i att inse att ett antagande inte är giltigt, den om den goda guden. Som bevisas i koranen och i bibelns gamla testamente, är guden ond. Därmed har vi löst teodicé-problemet.
Tillägget att gud är god är enbart skapat av de bristfälliga människorna, för att få underkastelse och tionde av de andra människorna.
Öllsjö den 12 juni 2020