På en privatiserad marknad, som apoteksmarknaden, krävs statliga kontroller. Stängning av verksamheterna antyder att kontrollerna är aktiva. Vad som föranleder stängningen vill de inte uppge.
https://www.svd.se/lakemedelsverket-stanger-tva-apotek
Jag läser i artikeln att det är ett och samma företag som driver de två apoteken, Fridhemsplans Apotek AB. Jag blir intresserad av att se vad som kan dölja sig bakom ett sådant företag. Vem är det som driver ett företag som får sådan statlig kritik, att de inte får bedriva sin verksamhet?
Enligt hemsidan merinfo.se är Munaf Talib Faleeh Faleeh Vd och styrelseledamot i bolaget. Husham Talib Felaih Al-Wasty är styrelserepresentant.
Det är således människor med invandrarbakgrund som driver verksamhet som staten förbjuder.
Mitt intresse att se vem som stod bakom apoteken, måste jag medge, var föranledd av allt skrivande som skett kring exploaterandet av välfärden, där ligor och gäng och familjer, i stort sett alla med invandrarbakgrund, har varit de skyldiga. Och se, i just detta fall som jag själv undersökte, visade det sig att min föraning, kalla det gärna fördom även om det är baserat på rapporter om välfärdsexploatering och fusk, var korrekt.
De invandrarkritiska skulle hävda att det inte är en slump att invandrare låg bakom apoteken, ty invandrare är mer brottsbenägna än svenskar.
Må så vara, men varför är det så? Är det för att invandrare är mer brottsbenägna som individer, eller är det för att de är kulturellt betingade till ett agerande som i Sverige leder till att de begår brott?
Att fly från sitt land, och ta sig fram i främmande länder, befrämjar sannolikt inte sanningssägande och laglydighet. Å andra sidan kan behovet av flykten komma från att man i landet man flytt från, varit sanningssägande.
De som flytt har oftast lämnat länder med en starkt korrupt stat och med en kultur där staten är en källa för exploatering och inte för lojalitet. Skatt är en stöld från individen, till andra familjers gagn, och inte en solidarisk betalning för ett värdigt samhälle. Följsamhet gentemot reglering görs endast så länge staten kan avslöja en. Det är inte, vare sig en skyldighet eller plikt utan är en funktion av statens repression.
Dessa två förklaringar, individen och kulturen, kan ha varit verksamma i de två personernas bolag.
Sedan kan man vända ryggen åt detta faktum och notera att flertalet individer beter sig fullt acceptabelt i Sverige.
Men staten, som förvaltar våra resurser, får inte vila i den insikten, utan måste övervaka resursernas användning och följsamhet gentemot regleringar. Det är i det sammanhanget svårt att skuldbelägga en stat som diskriminerar i sin granskning och är mer uppmärksam om ägare är personer med invandrarbakgrund, eftersom sannolikheten för misskötsamhet är större där. Som mitt fall visade.
Den 24 november 2020
Sven-Olof Yrjö Collin