Jimmy Durmaz är en skicklig fotbollsspelare. Född i Örebro. Spelat i mitt favoritlag MFF. I matchen mot Tyskland, som Sverige förlorade, lär han inte ha varit så bra. Bl a gjorde han ett misstag som gav tyskarna en frispark. Sverige kunde inte stå emot den frisparken, utan den gick i mål, och slutligen vann Tyskland.
De extremt främlingsfientliga gick igång och tyckte att landslagets förlust gick att lastas på Durmaz. Och att hans misstag, på något sätt hade med hans ursprung att göra. Inte att han kom från Örebro, utan från föräldrar, som kom någonstans ifrån.
Vi kan och bör diskutera om en människas agerande kan förklaras och förstås utifrån sociala, materiella, kulturella eller rent individuella faktorer. I fallet med Durmaz och hans agerande som gav en frispark, går det sannolikt inte att förklara med annat än en rent individuell faktor, som kallas misstag.
De främlingsfientligas hot och utbrott är inget annat är glytterier. Vilket är ett bra ord på skånska som i sig laddar barnsligt, tramsigt och dumt.
Ni som var med och som minns. Håkan Mild missade första straffen mot Bulgarien. ( https://www.youtube.com/watch?v=brc8vldYPSY&t=27s ). Någon som tror att man skulle gå till den mycket blonde svenska Milds föräldrar och söka orsaker till hans miss i deras ursprung? Självfallet inte. Han sköt över målet. Ett individuellt misstag.
Men Sverige idag är ett land som jag knappt vill kännas vid. De främlingsfientliga gick igång. De glyttiga.
Men så glyttigt är Sverige att anti-rasisterna (så kallar de sig själva trots att många av dem inte är anti-rasister, utan är rasister, och att det de är anti, sällan är rasism) gick igång. Anti-rasisterna gick ut, som sig bör, på twitter och i tidningarna, och, där de främlingsfientliga lever, i stark symbios med anti-rasisterna, på internet.
Så glyttigt.
Två tramsgrupper lever av, med, och på varandra. De främlingsfientliga och anti-rasisterna. De vakar på varandra. Minsta knyst från den ena, så går den andra igång. De triggar varandra.
Allt medan vi andra står förvånade och undrar vad de håller på med.
Det finns bara en sak som inte är glyttigt i detta, och det är att Sveriges landslag i fotboll förlorade. För de spelade inte bättre än så.
Allt annat är glytterier.
Och, ni som förfäras av de främlingsfientligas språkbruk. Följ mitt råd. Gå på en fotbollsmatch! Jag har haft den fasansfulla upplevelsen två gånger. Därefter har jag aldrig satt min fot på en fotbollsläktare. Det språkbruk som där finns, trodde jag inte vuxna män var i stånd att ha. De ord som riktas mot domaren, som riktas mot det lag som man av outgrundliga skäl finner så motbjudande, skulle kräva att Sergels torg fylls varje vecka. Fotbollsläktaren är inte platsen för den bildade medborgarens och dess debatt. Det är platsen för det mest primitiva, det mest inhumana.
Att upptäcka att en hel del fotbollsfans uttrycker sig på ett vidrigt sätt, just i denna matchen, är glyttigt.
Öllsjö den 28 juni 2018
De extremt främlingsfientliga gick igång och tyckte att landslagets förlust gick att lastas på Durmaz. Och att hans misstag, på något sätt hade med hans ursprung att göra. Inte att han kom från Örebro, utan från föräldrar, som kom någonstans ifrån.
Vi kan och bör diskutera om en människas agerande kan förklaras och förstås utifrån sociala, materiella, kulturella eller rent individuella faktorer. I fallet med Durmaz och hans agerande som gav en frispark, går det sannolikt inte att förklara med annat än en rent individuell faktor, som kallas misstag.
De främlingsfientligas hot och utbrott är inget annat är glytterier. Vilket är ett bra ord på skånska som i sig laddar barnsligt, tramsigt och dumt.
Ni som var med och som minns. Håkan Mild missade första straffen mot Bulgarien. ( https://www.youtube.com/watch?v=brc8vldYPSY&t=27s ). Någon som tror att man skulle gå till den mycket blonde svenska Milds föräldrar och söka orsaker till hans miss i deras ursprung? Självfallet inte. Han sköt över målet. Ett individuellt misstag.
Men Sverige idag är ett land som jag knappt vill kännas vid. De främlingsfientliga gick igång. De glyttiga.
Men så glyttigt är Sverige att anti-rasisterna (så kallar de sig själva trots att många av dem inte är anti-rasister, utan är rasister, och att det de är anti, sällan är rasism) gick igång. Anti-rasisterna gick ut, som sig bör, på twitter och i tidningarna, och, där de främlingsfientliga lever, i stark symbios med anti-rasisterna, på internet.
Så glyttigt.
Två tramsgrupper lever av, med, och på varandra. De främlingsfientliga och anti-rasisterna. De vakar på varandra. Minsta knyst från den ena, så går den andra igång. De triggar varandra.
Allt medan vi andra står förvånade och undrar vad de håller på med.
Det finns bara en sak som inte är glyttigt i detta, och det är att Sveriges landslag i fotboll förlorade. För de spelade inte bättre än så.
Allt annat är glytterier.
Och, ni som förfäras av de främlingsfientligas språkbruk. Följ mitt råd. Gå på en fotbollsmatch! Jag har haft den fasansfulla upplevelsen två gånger. Därefter har jag aldrig satt min fot på en fotbollsläktare. Det språkbruk som där finns, trodde jag inte vuxna män var i stånd att ha. De ord som riktas mot domaren, som riktas mot det lag som man av outgrundliga skäl finner så motbjudande, skulle kräva att Sergels torg fylls varje vecka. Fotbollsläktaren är inte platsen för den bildade medborgarens och dess debatt. Det är platsen för det mest primitiva, det mest inhumana.
Att upptäcka att en hel del fotbollsfans uttrycker sig på ett vidrigt sätt, just i denna matchen, är glyttigt.
Öllsjö den 28 juni 2018
RSS-flöde
