Vi tror oss veta att en del av motiven var den hunger efter land som dessa aggressiva stater hade.
Men de attackerade en kålsupare. De attackerade en stat som också var aggressiv, som också var hungrig på land. Som hade gjort precis det som Nazityskland tidigare hade gjort.
Münchenöverenskommelsen 30 september 1938, som Chamberlain trodde skulle ’ge fred i vår tid’, innebar att Tjeckoslovakien fick ge delar av sitt territorium till Tyskland.
Om det brukar många veta, eller i alla fall ha en aning om. Men det finns en sak som få har en aning om.
Enligt Wikipediauppslaget om München-överenskommelsen (https://en.wikipedia.org/wiki/Munich_Agreement) ville också Polen ha en del av det som var Tjeckoslovakien, Trans-Olza, som hade förts till Tjeckoslovakien 1920. Polen hävdade att området skulle vara polskt, med samma argument som Tyskland krävde Sudetenland, och som idag motiverar Rysslands krig i Ukraina. Det bodde folk i området som Polen etniskt klassade som polacker, varför området därför skulle vara polskt.
Den 23-24 september försökte Polen, med en konstig arme, invadera området, men det var för liten insats och slogs tillbaka. Med Münchenavtalet i ryggen gick det bättre då Tjeckoslovakien då var mer medgörliga, varför polska trupper kunde invadera och besätta området den 2:e oktober.
Således, Polen var 1938 ett markhungrigt land, som med vapenmakt och invasion, stal mark från ett annat land. De som ett år senare kunde ses som offer för ett markhungrigt land, var själva ett markhungrigt, militärt aggressivt land ett år tidigare. Skillnaden mellan Nazityskland och Polen 1938-39 synes vara blott den, att Tyskland hade starkare arme än Polen och kanske därför inte behövde invadera, men att de bägge rövade land som de ansåg vara deras.
Polen och Tyskland var rövarländer 1938. Till denna krets förs också Ungern, som agerade likt de andra två länderna, varför Churchill lär ha skrivit i sina memoarer att de tre länderna var ” vultures upon the carcass of Czechoslovakia.”, gamar på Tjeckoslovakiens kadaver.
Glöm inte Polens militära och landmässiga aggression. Ty med Polens överfall på Tjeckoslovakien 1938 borde väl gälla devisen vi har för Förintelsen, för Holodomor, och det som vi idag säger om Rysslands attack på Ukraina: Vi skall aldrig glömma!
Men vi kommer att glömma. Så som vi glömt det aggressiva, markhunriga Polen.
Den 17 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin