Wästberg, en mild kommentator av världen, med goda reflektioner, skriver om att vi aldrig får glömma ondskan. Han radar upp ondskan. Hitler, så klart, med referens till Hitlers brott mot hans eget folk, judarna. Han håller sig länge kvar kring ondskan riktad mot judarna, men även andra ondskor nämns, som Stalin och Pol Pot och Mohammed. ( https://www.svd.se/glom-aldrig-ondskan )
Han skriver ” Nazisternas aktiva hat mot en hel folkgrupp var unikt. Män, kvinnor, barn, åldringar utplånades för att ingen mer skulle finnas på jorden. I stället för att satsa på att vinna kriget gällde det att mörda snabbast möjligt. Den omänskligheten saknar paralleller.”
Fel, Wästberg. Du kör med mörka kort. Du förtiger. Du har fel om det unika.
Jag känner en parallell. Om man får tro de texter som du och ditt folk håller för heliga, så finns det en parallell. En ondska så stor, att den är obegriplig. Ditt utelämnande, Wästberg, av den ondskan, är obegriplig. Att du kan undgå att fördöma denna ohyggliga och obegripliga ondska är obegripligt.
Men den kanske inte är sann. De heliga orden är måhända heliga, men är lögn och förbannad dikt.
Det du utelämnar är ditt eget folks ondska, så som det beskrivs i dina heliga böcker. Om detta tiger du.
Ditt folk har tre ondskor som är värda att nämna, varav nummer ett och tre är så ohyggliga, där nummer ett är den mest ohyggliga ondska. Jag börjar därför i slutet, med nummer tre, för att nå fram till det vi alla skall minnas som en sorts ondskans urfader.
Den judiska ondskan nummer tre är det folkmord som enligt böckerna, det utvalda folket gjorde när de mördade, våldtog, tog slavar och fördrev de folk som bebodde den plats deras osynliga vän, Jahve, hade utsett till dem, och som Moses fick se på håll.
Den judiska ondskan nummer två är när egyptierna förföljer Moses och hans folk genom havet. Enligt boken jag har, konstaterar egyptierna att deras gud är för stark, så de vänder om. Då! När egyptierna har slutat förfölja, då hotet mot Moses och hans folk inte finns längre, då sänker Moses armen och vattnet strömmar in och sänker egyptierna. Ingen idag levande kan hävda att det var ett moraliskt acceptabelt agerande. Man skjuter inte en flyende i ryggen. Man dränker inte den som vänt om och slutat förfölja.
Den judiska ondskan nummer ett, utan konkurrens, står att läsa i Andra Moseboken, kapitel 12, vers 13: ” Blodet som ni har strukit på dörrposterna ska vara beviset för att ni lyder mig, och när jag ser blodet ska jag gå förbi er, och jag ska inte döda era förstfödda barn när jag på det här sättet slår Egypten.”
Moses folk stryker lammets blod på sina dörrposter. De lyder och de vet, DE VET! att grannens förstfödde kommer att mördas. De kan varna sin granne, men underlåter att göra det, varpå den förstfödde mördas. Den oskyldige, den förstfödde i vaggan, mördas. Med full vetskap från alla av Moses folk. En så brutal och ohygglig ondska.
Denna fullständiga akt av ondska har Moses folk som en högtid. Varje år firar de sin omänsklighet, sin underlåtelsesynd, sin totala brist på omtanke och empati, att låta sin grannes barn bli mördat. Det är den blinda fanatismen i handling. Det är ren ondska. Att hylla den fanatism som gör att du inte ser din nästas barn och vill din nästas barn väl, genom att tipsa dem att stryka lammets blod på karmarna. Det är ondska, Wästberg. Den totalitära underkastelsens och lydnadens ohyggliga ondska.
Jag avslutar med en sentens från Wästbergs krönika, som jag skriver under på, och som innefattar att vi skall se faran i judendomen, kristendomen, islam, kommunism och nazism: ”Dessa dagar då nazistiska våldssekter marscherar i svenska städer är det värt att på nytt erinra om det totalitäras faror och fasor.”
Öllsjö den 19 juli 2018
Han skriver ” Nazisternas aktiva hat mot en hel folkgrupp var unikt. Män, kvinnor, barn, åldringar utplånades för att ingen mer skulle finnas på jorden. I stället för att satsa på att vinna kriget gällde det att mörda snabbast möjligt. Den omänskligheten saknar paralleller.”
Fel, Wästberg. Du kör med mörka kort. Du förtiger. Du har fel om det unika.
Jag känner en parallell. Om man får tro de texter som du och ditt folk håller för heliga, så finns det en parallell. En ondska så stor, att den är obegriplig. Ditt utelämnande, Wästberg, av den ondskan, är obegriplig. Att du kan undgå att fördöma denna ohyggliga och obegripliga ondska är obegripligt.
Men den kanske inte är sann. De heliga orden är måhända heliga, men är lögn och förbannad dikt.
Det du utelämnar är ditt eget folks ondska, så som det beskrivs i dina heliga böcker. Om detta tiger du.
Ditt folk har tre ondskor som är värda att nämna, varav nummer ett och tre är så ohyggliga, där nummer ett är den mest ohyggliga ondska. Jag börjar därför i slutet, med nummer tre, för att nå fram till det vi alla skall minnas som en sorts ondskans urfader.
Den judiska ondskan nummer tre är det folkmord som enligt böckerna, det utvalda folket gjorde när de mördade, våldtog, tog slavar och fördrev de folk som bebodde den plats deras osynliga vän, Jahve, hade utsett till dem, och som Moses fick se på håll.
Den judiska ondskan nummer två är när egyptierna förföljer Moses och hans folk genom havet. Enligt boken jag har, konstaterar egyptierna att deras gud är för stark, så de vänder om. Då! När egyptierna har slutat förfölja, då hotet mot Moses och hans folk inte finns längre, då sänker Moses armen och vattnet strömmar in och sänker egyptierna. Ingen idag levande kan hävda att det var ett moraliskt acceptabelt agerande. Man skjuter inte en flyende i ryggen. Man dränker inte den som vänt om och slutat förfölja.
Den judiska ondskan nummer ett, utan konkurrens, står att läsa i Andra Moseboken, kapitel 12, vers 13: ” Blodet som ni har strukit på dörrposterna ska vara beviset för att ni lyder mig, och när jag ser blodet ska jag gå förbi er, och jag ska inte döda era förstfödda barn när jag på det här sättet slår Egypten.”
Moses folk stryker lammets blod på sina dörrposter. De lyder och de vet, DE VET! att grannens förstfödde kommer att mördas. De kan varna sin granne, men underlåter att göra det, varpå den förstfödde mördas. Den oskyldige, den förstfödde i vaggan, mördas. Med full vetskap från alla av Moses folk. En så brutal och ohygglig ondska.
Denna fullständiga akt av ondska har Moses folk som en högtid. Varje år firar de sin omänsklighet, sin underlåtelsesynd, sin totala brist på omtanke och empati, att låta sin grannes barn bli mördat. Det är den blinda fanatismen i handling. Det är ren ondska. Att hylla den fanatism som gör att du inte ser din nästas barn och vill din nästas barn väl, genom att tipsa dem att stryka lammets blod på karmarna. Det är ondska, Wästberg. Den totalitära underkastelsens och lydnadens ohyggliga ondska.
Jag avslutar med en sentens från Wästbergs krönika, som jag skriver under på, och som innefattar att vi skall se faran i judendomen, kristendomen, islam, kommunism och nazism: ”Dessa dagar då nazistiska våldssekter marscherar i svenska städer är det värt att på nytt erinra om det totalitäras faror och fasor.”
Öllsjö den 19 juli 2018
RSS-flöde
