I nazityskland rådde gleichschaltung. På Wikipedia finns ett citat som definierar begreppet:”Consolidation. All of the German Volk’s social, political, and cultural organizations to be controlled and run according to Nazi ideology and policy. All opposition to be eliminated”
Samhället skall genomdränkas av den nazistiska ideologin och avvikande tankar skall elimineras. På universiteten fick det olika uttryck. En viktig beståndsdel i deras ideologi var rasåtskillnad. Det innebar självfallet att judarna avskildes, först genom att förhindras undervisa. Sedan genom att arbetsbefrias genom avsked.
Det gick ut direktiv att ”alla elever skall ta del av utbildningsmoment kopplade till Nürnberglagarnas rasåtskillnadsmål.” Man hävdade oblygt att ”Oavsett vad man pluggar ska man ges en förståelse för rasåtskillnad och vad det är som händer”
Det kan låta märkligt att sådant kunde sägas på universiteten, då man i Tyskland hade formulerat den akademiska friheten som Lehrfreiheit, dvs lärarens rätt att undervisa enligt sin professions normer, Lernfreiheit, dvs studentens rätt att fritt välja vad de vill studera, och Freiheit der Wissenschaft, att fritt få utföra den forskning som forskaren finner relevant. Det innebär att vare sig Führern, ”…Ärkebiskopen och Rektor tillsammans kan ge minsta direktiv till en akademisk lärare, så länge den står stadigt på den akademiska värdegrunden.”
Men när totalitarismen träder in, går den akademiska friheten under. Professorerna kunde tänka sin frihet, men det minsta ljud om akademisk frihet, och professorns saga var all.
Idag lever vi i ett starkt ideologiskt tidevarv, onekligen med vissa likheter till Tysklands ideologiska 30-tal. Men det är andra ideologier som idag stampas fram med marschkängor på universiteten.
Vi lever dock i ett demokratiskt samhälle, med universitet och högskolor som kännetecknas av den akademiska friheten, varför den gleichschaltung som fanns då, är otänkbar idag. Helt otänkbar.
Öllsjö den 29 juni 2019
Samhället skall genomdränkas av den nazistiska ideologin och avvikande tankar skall elimineras. På universiteten fick det olika uttryck. En viktig beståndsdel i deras ideologi var rasåtskillnad. Det innebar självfallet att judarna avskildes, först genom att förhindras undervisa. Sedan genom att arbetsbefrias genom avsked.
Det gick ut direktiv att ”alla elever skall ta del av utbildningsmoment kopplade till Nürnberglagarnas rasåtskillnadsmål.” Man hävdade oblygt att ”Oavsett vad man pluggar ska man ges en förståelse för rasåtskillnad och vad det är som händer”
Det kan låta märkligt att sådant kunde sägas på universiteten, då man i Tyskland hade formulerat den akademiska friheten som Lehrfreiheit, dvs lärarens rätt att undervisa enligt sin professions normer, Lernfreiheit, dvs studentens rätt att fritt välja vad de vill studera, och Freiheit der Wissenschaft, att fritt få utföra den forskning som forskaren finner relevant. Det innebär att vare sig Führern, ”…Ärkebiskopen och Rektor tillsammans kan ge minsta direktiv till en akademisk lärare, så länge den står stadigt på den akademiska värdegrunden.”
Men när totalitarismen träder in, går den akademiska friheten under. Professorerna kunde tänka sin frihet, men det minsta ljud om akademisk frihet, och professorns saga var all.
Idag lever vi i ett starkt ideologiskt tidevarv, onekligen med vissa likheter till Tysklands ideologiska 30-tal. Men det är andra ideologier som idag stampas fram med marschkängor på universiteten.
Vi lever dock i ett demokratiskt samhälle, med universitet och högskolor som kännetecknas av den akademiska friheten, varför den gleichschaltung som fanns då, är otänkbar idag. Helt otänkbar.
Öllsjö den 29 juni 2019
RSS-flöde
