Just nu är höjdpunkten för rasism.
Jesus släpar idag sitt kors till Golgata. Han vacklar till. Vid sin skomakarbutik står en jude. Han hade kunnat hjälpa Jesus genom att låta honom vila. Men det gör han inte. Han är omänsklig, t o m mot guds son. Gå vidare, uppmanar den hjärtlöse skomakaren Jesus. Jesus får vandra vidare, men säger vad som skall bli skomakarens ohyggliga dom, den till synes eviga förbannelsen: Jag går, men du skall stanna tills jag kommer åter.
Skomakaren hette Ahasverus, och är sedan den historiens tillkomst, känd som den vandrande juden. Den som fått det hårdaste straff tänkas kan, att aldrig få dö.
Han var med vid domstolen, där romaren tvådde sina händer och överlät domen på folket, dvs judarna. Som gladeligen ropade: Döda Jesus.
Återigen dessa judar. Kristusmördare.
Men judarna är också goda rasister, ty de firar sin påsk, lammets högtid. Då de smorde lammets blod på sina dörrposter så att dödens ängel, utsänd av deras gud, skulle gå förbi just deras port, i sin färd att ta livet av alla förstfödda pojkar som inte var av Moses stam. Ett magnifikt rasistiskt illdåd, kallat Pesach, som just betyder gå vidare. jahve, som trots att han här står först i meningen, förvägras stor bokstav, då det skulle kunna indikera någon som helst form av respekt. Men man visar inte monster respekt, varför man förvägrar honom stor bokstav, t o m i början på en mening. jahve, denne rasistiske gud, som väljer ut ett folk, bland alla folk. Och det folket accepterar det rasistiska agerandet, att bli utvalt. De tar sig tillbaka till det förlorade landet, som de stavar förlovade, och utför, vad jag vet, den första, i text kända, Förintelsen. adolf, med samma stavningsbruk, fick kanske sin inspiration till sitt illdåd från dem som han riktade sitt illdåd till.
Påsken är därför en fullständig orgie i rasism och grymhet. En fullständig orgie i mänsklig uppfinningsrikedom avseende ondska. Vi humanitära människor, som känner avsky inför rasism, skäms ögon av oss vad våra gelikar, de kristna och judarna, har hittat på.
Men påsken slutar lyckligt för bägge. Judarna överlever och får så småningom lämna Egypten för att återigen invadera Palestina (detta var långt innan 6-dagarskriget). Graven där de lade Jesus är tom, och han vandrar återigen runt bland de levande, där de tvivlande får känna på såren från spikarna.
(En fundering i sammanhanget är varför Jesu återkomst inte innebar att Ahasverus förbannelse löstes. Men kanske Jesus menade att han det inte gällde att han skulle komma tillbaka till de levande, utan just skulle komma tillbaka till Ahasverus personligen, och där, i det direkt personliga mötet, lösa honom från förbannelsen. Men då undrar jag, som i min konfirmations-Bibel fått prästens citat från Johannes 14:6: ”Jag är vägen, sanningen och livet”, om Jesus agerande verkligen är en sann väg att vandra? Han är tillbaka, han lever. Han kunde glömma och förlåta och lösa Ahasverus förbannelse. Men nej, sur och fylld med hämndens svarta ögon går Jesus omkring de fyrtio dagarna och vänder ryggen åt Ahasverus. Han, som fortfarande går på jorden och bär Kristus förbannelse. Han är väl den ende som inte får Jesus eviga tendens till förlåtelse. Men så är han ju också jude.)
Påsken är såldes en överlag mörk och hemsk historia.
Men vi människor är människor. Trots att vi skapat all denna förmörkelse, så har vi också visat att vi inte står ut med den.
Igår kom två små häxor till vår dörr och önskade oss glad påsk. Det kostade mig två pastillaskar. Men det var egentligen ingen kostnad utan blott en glädje. Idag kokar jag ägg, till mig på 7,5 minuter, eftersom de då är perfekt kokta. Jag äter choklad och alltför söta dragerade chokladägg. Och jag bekämpar min böjelse att köpa ett rejält fyllt påskägg till min 31-åriga dotter, som jag i så fall skulle ha gömt i trädgården.
Slutsatsen blir ett leende. Ty vi människor kan hitta på sådana grymheter som den kristna och judiska påsken, men exakt samtidigt, utan att se de enorma inkonsekvenserna, kan vi hitta på sådana godsaker som påskägg, och sådan glädje som de där små häxorna.
Därför blir också den definitiva slutsatsen, att skall vi ha några läromästare, skall de inte vara långsinta religiösa typer. Våra läromästare, som kan lära oss mycket om oss själva, är komedianterna. (https://www.youtube.com/watch?v=zYruKFyk1dw )
Öllsjö den
Jesus släpar idag sitt kors till Golgata. Han vacklar till. Vid sin skomakarbutik står en jude. Han hade kunnat hjälpa Jesus genom att låta honom vila. Men det gör han inte. Han är omänsklig, t o m mot guds son. Gå vidare, uppmanar den hjärtlöse skomakaren Jesus. Jesus får vandra vidare, men säger vad som skall bli skomakarens ohyggliga dom, den till synes eviga förbannelsen: Jag går, men du skall stanna tills jag kommer åter.
Skomakaren hette Ahasverus, och är sedan den historiens tillkomst, känd som den vandrande juden. Den som fått det hårdaste straff tänkas kan, att aldrig få dö.
Han var med vid domstolen, där romaren tvådde sina händer och överlät domen på folket, dvs judarna. Som gladeligen ropade: Döda Jesus.
Återigen dessa judar. Kristusmördare.
Men judarna är också goda rasister, ty de firar sin påsk, lammets högtid. Då de smorde lammets blod på sina dörrposter så att dödens ängel, utsänd av deras gud, skulle gå förbi just deras port, i sin färd att ta livet av alla förstfödda pojkar som inte var av Moses stam. Ett magnifikt rasistiskt illdåd, kallat Pesach, som just betyder gå vidare. jahve, som trots att han här står först i meningen, förvägras stor bokstav, då det skulle kunna indikera någon som helst form av respekt. Men man visar inte monster respekt, varför man förvägrar honom stor bokstav, t o m i början på en mening. jahve, denne rasistiske gud, som väljer ut ett folk, bland alla folk. Och det folket accepterar det rasistiska agerandet, att bli utvalt. De tar sig tillbaka till det förlorade landet, som de stavar förlovade, och utför, vad jag vet, den första, i text kända, Förintelsen. adolf, med samma stavningsbruk, fick kanske sin inspiration till sitt illdåd från dem som han riktade sitt illdåd till.
Påsken är därför en fullständig orgie i rasism och grymhet. En fullständig orgie i mänsklig uppfinningsrikedom avseende ondska. Vi humanitära människor, som känner avsky inför rasism, skäms ögon av oss vad våra gelikar, de kristna och judarna, har hittat på.
Men påsken slutar lyckligt för bägge. Judarna överlever och får så småningom lämna Egypten för att återigen invadera Palestina (detta var långt innan 6-dagarskriget). Graven där de lade Jesus är tom, och han vandrar återigen runt bland de levande, där de tvivlande får känna på såren från spikarna.
(En fundering i sammanhanget är varför Jesu återkomst inte innebar att Ahasverus förbannelse löstes. Men kanske Jesus menade att han det inte gällde att han skulle komma tillbaka till de levande, utan just skulle komma tillbaka till Ahasverus personligen, och där, i det direkt personliga mötet, lösa honom från förbannelsen. Men då undrar jag, som i min konfirmations-Bibel fått prästens citat från Johannes 14:6: ”Jag är vägen, sanningen och livet”, om Jesus agerande verkligen är en sann väg att vandra? Han är tillbaka, han lever. Han kunde glömma och förlåta och lösa Ahasverus förbannelse. Men nej, sur och fylld med hämndens svarta ögon går Jesus omkring de fyrtio dagarna och vänder ryggen åt Ahasverus. Han, som fortfarande går på jorden och bär Kristus förbannelse. Han är väl den ende som inte får Jesus eviga tendens till förlåtelse. Men så är han ju också jude.)
Påsken är såldes en överlag mörk och hemsk historia.
Men vi människor är människor. Trots att vi skapat all denna förmörkelse, så har vi också visat att vi inte står ut med den.
Igår kom två små häxor till vår dörr och önskade oss glad påsk. Det kostade mig två pastillaskar. Men det var egentligen ingen kostnad utan blott en glädje. Idag kokar jag ägg, till mig på 7,5 minuter, eftersom de då är perfekt kokta. Jag äter choklad och alltför söta dragerade chokladägg. Och jag bekämpar min böjelse att köpa ett rejält fyllt påskägg till min 31-åriga dotter, som jag i så fall skulle ha gömt i trädgården.
Slutsatsen blir ett leende. Ty vi människor kan hitta på sådana grymheter som den kristna och judiska påsken, men exakt samtidigt, utan att se de enorma inkonsekvenserna, kan vi hitta på sådana godsaker som påskägg, och sådan glädje som de där små häxorna.
Därför blir också den definitiva slutsatsen, att skall vi ha några läromästare, skall de inte vara långsinta religiösa typer. Våra läromästare, som kan lära oss mycket om oss själva, är komedianterna. (https://www.youtube.com/watch?v=zYruKFyk1dw )
Öllsjö den
RSS-flöde
