De skickar ut en enkät till boende. Den besvaras av 10,5%. Av de svarande är det 24%, dvs 2,5% av de tillfrågade som känner till den metod som skall utvärderas. Det är 17,5% av de svarande som vet om metoden använts i deras område, dvs 1,8% av de tillfrågade. Psykologerna hävdar att resultaten därför måste tolkas mycket försiktigt. Frågan är onekligen om det finns några resultat alls att nämna, förutom att metoden för att motverka våld i nära relationer är okänd bland majoriteten. Det tycks som om metoden inte lyckats få någon som helst spridning.
I frågebatteriet fanns det en fråga som väckte beställarnas uppmärksamhet. Den ställde frågan om respondenten kände sig mer benägen att gripa in vid misstanke om våld. Just uppmaningen att ingripa vid misstanke om våld var en bärande tanke i den utvärderade metoden, varför det är en viktig fråga.
Respondenterna fick svara på en skala mellan 1 och 5, där 1 angavs som ’stämmer inte alls’, medan 5 var ’stämmer helt’. Medelvärdet på de som svarat på den frågan blev 2,9.
Nu kommer den nya Gävlematematiken. Psykologerna säger axiomatiskt att medelvärdet på skalan är 2,5. Eftersom medelvärdet på svaren är 2,9, finns det, enligt Gävlematematiken, en liten övervikt för instämmande i påståendet om att de känner sig mer benägna att ingripa. Således finns, förvisso en svag, men ändock en slutsats att metoden kan öka benägenheten att ingripa. Metoden är således effektiv.
Gävlematematikerna vänder ryggen åt mer traditionella metoder att utvärdera kategoriska svarsskalors svar, som t ex chi-två-beräkningar.
Gävlematematiken vänder ryggen åt mer traditionella invändningar som säger att man möjligen, om man måste ha en centralitetspunkt, skulle välja medianvärdet och inte medelvärdet.
Men det riktigt dramatiska i Gävlematematiken är deras beräkning av medelvärde. Som artikelförfattaren till den artikel som jag utgår ifrån, Lapo Lappin, hävdar, anser den traditionella matematiken är medelvärdet på talen 1, 2, 3, 4 ,5 dvs alla talen på skalan, är 3, baserat på beräkningen (1+2+3+4+5)/5.
( https://kvartal.se/artiklar/bra-backade-nina-rungs-projekt-men-raknade-fel/)
Gävlematematiken hävdar istället att medelvärdet är 2,5. För att nå det resultat använder Gävlematematiken nollan på ett innovativt sätt. De utgår från att avståndet mellan 0 och 1 är 1, vilket är samma avstånd som mellan 4 och 5. De tar ut varandra. Därefter ser de att avståndet mellan resterande avstånd, det mellan 1 och 2, är 1, vilket är detsamma som avståndet mellan 4 och 3, vilka då tar ut varandra. Kvar finns nu blott ett avstånd, det mellan 2 och 3. Mittpunkten i det avståndet, 2,5, är därför medelvärdet.
Nu finns ju trista, negativa personer, som sannolikt är drivna av avundsjukan att inte få 400.000 kr, som invänder att nollan inte kan tas med ty det var ju inte ett alternativ i enkäten. Avståndet mellan 0 och 1 har ju aldrig funnits, då det första svarsalternativet inte var 0 utan 1. Det avfärdas emellertid av Gävlematematikerna genom att hävda att 1 inte kan tänkas på ett meningsfullt sätt utan det som gör det till 1, nämligen 0, nollan.
Med denna forskningsmetod har Gävlepsykologerna skapat en slutsats att metoden kan vara verkningsfull.
Medan vi, utanför Gävle, med andra uppfattningar om betydelsen av 1,8% svar, med den traditionella statistikens beräkningar av sannolika utfall, och inte minst, med den traditionella matematikens beräkning av medelvärde, anser att undersökningen inte kan avgöra om metoden har effekt eller ej.
Min slutsats är att nollan inte skall beaktas i beräkningen av medelvärdet, ty den fanns redan med i undersökningen, i form av forskarna.
Den 8 november 2022
Sven-Olof Yrjö Collin