Marcel Mauss skrev om gåvan, där han hävdade att en gåva alltid har en ömsesidighet i sig. Människor tycks ha en ömsesidighet i sig, som innebär att om den ena får något av den andra, står mottagaren i skuld, trots att det var en gåva. Ekonomiska utbyten karaktäriseras av ömsesidighet, att en ger något och den andra ger tillbaka något. Men att även gåvan, det som ser ut som en enkel uppoffring, trots allt är som ett ekonomiskt utbyte, men med mer osäker prissättning kanske man kan säga, är ju aningen trist att konstatera. Men Maus tycks säga att vi inte kan undkomma ömsesidigheten.
På Företagsekonomiska institutionen i Lund fanns en säregen tradition. Varje jul gav man någon form av present, vanligtvis någon form av sprit, till vaktmästarna, de som kopierade ens böcker, paper, undervisningsmateriel och tentor. Vaktmästarna satte upp ett bord, där presenterna bars fram. Till allmän åskådan. Och kanske som påminnelse till den som ännu inte burit fram sin gåva.
Gåvan kunde ha två sidor. Som tack för att vaktmästarna någon gång under året hanterat ens brännande ärende som ett brännande ärende, dvs gått ifrån kön till kopieringen. Det vill säga, en sorts reglering av tidigare skuld. Ett sätt att via gåvan upplösa skulden.
Eller var spriten en investering i en villighet att framgent frångå kön. Det var att skapa en skuld hos vaktmästaren, som den senare skulle reglera genom att särbehandla mig och min propå. Det är således en investering, men kan ju också kallas muta, om än med osäkert framtida utfall.
Men Maus är en gnällig forskare, utan att se djupet i människan…
Ty, jag skulle vilja lägga till några ytterligare sätt att tolka gåvan.
Gåvan kan också komma av en tredje sak, så som julens presenter gör, att det är vare sig tack för något som getts, eller en investering i något som kan komma att behövas, utan utförs utan tanke och vilja, blott som en tradition, en sorts social rutin, nästan som en reflexrörelse, dvs helt utan någon form av rationalitet. Man köpte helt enkelt sin sprit och gav till vaktmästarna, utan någon baktanke, blott på rutin. Så har det varit, så är det och så förblir det. Det är den rutiniserade gåvan, som helt saknar ömsesidighet, men som också saknar viljan att ge, ty man ger som en rutin, utan viljans tanke och avsikt.
Men det finns minst två ytterligare skäl till gåvor. De saknar det ekonomiska utbytets ömsesidighet genom att de är ensidiga. Men olikt rutinens gåva har de har en vilja, en avsikt.
Nog har det hänt att du gett en present till en annan människa, som blott bär den oerhörda glädje du känner över den människan? Du är glad och uppfylld av en människa, och uttrycker den glädjen på olika sätt, varav en present är ett sätt. Det finns ingen skuld eller fordran i gåvan. Ingen investering. Gåvan blott bär din uppskattning, så som det uppskattande leendet kan, som kramen kan, som handskakningen kan. Gåvan är blott en bärare av din känsla gentemot personen.
Nog har det hänt att du gett en present, eller snarare, en sak till en annan, då du anser att personen behöver den, eller att du vill att den personen skall ha den saken? Även här saknas skuld eller investering. Det saknas ömsesidighet, ty det är inget byte. Du ger till den andre, eftersom du anser att den andra behöver saken, eller skulle ha det bra med den saken. Det är inget ekonomiskt utbyte, det ömsesidiga, utan med viljan hos den ensidiga omsorgen, där du ger till den andre, utan vare sig krav eller förväntan på motprestation, blott som omsorg.
Så, när vi nu har haft julen hos oss, och du gett presenter, var det för att skapa en skuld hos den andre, för att återbetala en skuld, för att julklappar är en rutin, för att du uppskattar den andre eller för att den andre, enligt dig, behövde din present?
Den 24 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
På Företagsekonomiska institutionen i Lund fanns en säregen tradition. Varje jul gav man någon form av present, vanligtvis någon form av sprit, till vaktmästarna, de som kopierade ens böcker, paper, undervisningsmateriel och tentor. Vaktmästarna satte upp ett bord, där presenterna bars fram. Till allmän åskådan. Och kanske som påminnelse till den som ännu inte burit fram sin gåva.
Gåvan kunde ha två sidor. Som tack för att vaktmästarna någon gång under året hanterat ens brännande ärende som ett brännande ärende, dvs gått ifrån kön till kopieringen. Det vill säga, en sorts reglering av tidigare skuld. Ett sätt att via gåvan upplösa skulden.
Eller var spriten en investering i en villighet att framgent frångå kön. Det var att skapa en skuld hos vaktmästaren, som den senare skulle reglera genom att särbehandla mig och min propå. Det är således en investering, men kan ju också kallas muta, om än med osäkert framtida utfall.
Men Maus är en gnällig forskare, utan att se djupet i människan…
Ty, jag skulle vilja lägga till några ytterligare sätt att tolka gåvan.
Gåvan kan också komma av en tredje sak, så som julens presenter gör, att det är vare sig tack för något som getts, eller en investering i något som kan komma att behövas, utan utförs utan tanke och vilja, blott som en tradition, en sorts social rutin, nästan som en reflexrörelse, dvs helt utan någon form av rationalitet. Man köpte helt enkelt sin sprit och gav till vaktmästarna, utan någon baktanke, blott på rutin. Så har det varit, så är det och så förblir det. Det är den rutiniserade gåvan, som helt saknar ömsesidighet, men som också saknar viljan att ge, ty man ger som en rutin, utan viljans tanke och avsikt.
Men det finns minst två ytterligare skäl till gåvor. De saknar det ekonomiska utbytets ömsesidighet genom att de är ensidiga. Men olikt rutinens gåva har de har en vilja, en avsikt.
Nog har det hänt att du gett en present till en annan människa, som blott bär den oerhörda glädje du känner över den människan? Du är glad och uppfylld av en människa, och uttrycker den glädjen på olika sätt, varav en present är ett sätt. Det finns ingen skuld eller fordran i gåvan. Ingen investering. Gåvan blott bär din uppskattning, så som det uppskattande leendet kan, som kramen kan, som handskakningen kan. Gåvan är blott en bärare av din känsla gentemot personen.
Nog har det hänt att du gett en present, eller snarare, en sak till en annan, då du anser att personen behöver den, eller att du vill att den personen skall ha den saken? Även här saknas skuld eller investering. Det saknas ömsesidighet, ty det är inget byte. Du ger till den andre, eftersom du anser att den andra behöver saken, eller skulle ha det bra med den saken. Det är inget ekonomiskt utbyte, det ömsesidiga, utan med viljan hos den ensidiga omsorgen, där du ger till den andre, utan vare sig krav eller förväntan på motprestation, blott som omsorg.
Så, när vi nu har haft julen hos oss, och du gett presenter, var det för att skapa en skuld hos den andre, för att återbetala en skuld, för att julklappar är en rutin, för att du uppskattar den andre eller för att den andre, enligt dig, behövde din present?
Den 24 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
