När jag arbetade på Företagsekonomiska Institutionen vid Lunds universitet på 80-talet, visste jag inte om begreppet Akademisk Frihet. När jag skrev min avhandling, arbetade jag med begreppet brödraskap, som var en utbytesform i ekonomin som styrdes av gemensamma normer, och som jag applicerade på styrningen av börsnoterade bolag.
Först kring år 2010, således 20 år efter att jag försvarat min avhandling och 30 år efter att jag börjat leva i kulturen på företagsekonomiska institutionen i Lund, började jag erfara processer och strukturer som var mig främmande, ja motbjudande. De gjorde att jag sökte upp begreppet Akademisk Frihet. Sista gången jag skrev om akademisk frihet som anställd vid en högskola, var tre månader innan jag blev avskedad.
Visst innebär erinran av förgången tid en risk för det rosa skimret. Då, kanske kring 1984, gavs jag en kurs där jag skulle lära ut den italienska dubbla bokföringen. Jag fick boken och en gammal lärares overhead-material och gamla schema. Jag kan inte påminna mig att jag fick en kursplan, ni vet, en sådan som idag är minst två sidor lång och innehåller de där rätta orden som lärandemål skall innehålla. Utifrån min utbildning, mina ambitioner, lärobok, gamla tentor och gamla overheadbilder och ett gammalt schema, skapade jag kursen. Efter kursen hade jag ett samtal med studierektorn, där några misstag jag gjorde vid de första föreläsningarna diskuterades.
Jag gavs förtroende, som uppenbarligen infriades tillräckligt mycket då jag fick fortsatt förtroende, något jag haft än till denna dag. Jag gavs friheten att utforma kursen, om än med efterföljande uppföljning. Ingen, förrän idag, har sagt till mig hur jag skall undervisa. Vi har under åren diskuterat, men aldrig med det minsta hot mot den akademiska friheten. Det hot som började kring 2010, mycket svagt, men som accelererat och idag är betydande. Det som då skede förundrades jag över, vilket till slut innebar att jag upptäckte begreppet akademisk frihet.
Vad som skedde i Lund var att jag gavs den akademiska friheten, men också uppföljningen, vilket var en del i professionaliseringen, det som jag inte riktigt insåg då, var en del i att bli en broder i brödraskapet.
Idag förstår jag därför skeenden som att man attackerar den akademiska friheten, och kan göra det framgångsrikt p g a att professionen, dvs brödraskapet och dess kultur, har försvagats. Mängden av styrdokument vid dagens universitet och högskolor är därför i ett omvänt förhållande till professionalismen. Ju mer struktur, i form av styrdokument, ju mindre omdöme, ju mindre akademisk frihet, ju mindre professionalism.
Det så ohyggligt anmärkningsvärda är att idag, 2021, kan en professor i ämnet ha mindre förtroende att bedriva en kurs, än en nästan nyrekryterad doktorand hade i Lund 1984.
Tror du mig inte? Läs nästa inlägg, med två små anekdoter som får åskådliggöra förändringen.
Den 1 juni 2021
Sven-Olof Collin
Först kring år 2010, således 20 år efter att jag försvarat min avhandling och 30 år efter att jag börjat leva i kulturen på företagsekonomiska institutionen i Lund, började jag erfara processer och strukturer som var mig främmande, ja motbjudande. De gjorde att jag sökte upp begreppet Akademisk Frihet. Sista gången jag skrev om akademisk frihet som anställd vid en högskola, var tre månader innan jag blev avskedad.
Visst innebär erinran av förgången tid en risk för det rosa skimret. Då, kanske kring 1984, gavs jag en kurs där jag skulle lära ut den italienska dubbla bokföringen. Jag fick boken och en gammal lärares overhead-material och gamla schema. Jag kan inte påminna mig att jag fick en kursplan, ni vet, en sådan som idag är minst två sidor lång och innehåller de där rätta orden som lärandemål skall innehålla. Utifrån min utbildning, mina ambitioner, lärobok, gamla tentor och gamla overheadbilder och ett gammalt schema, skapade jag kursen. Efter kursen hade jag ett samtal med studierektorn, där några misstag jag gjorde vid de första föreläsningarna diskuterades.
Jag gavs förtroende, som uppenbarligen infriades tillräckligt mycket då jag fick fortsatt förtroende, något jag haft än till denna dag. Jag gavs friheten att utforma kursen, om än med efterföljande uppföljning. Ingen, förrän idag, har sagt till mig hur jag skall undervisa. Vi har under åren diskuterat, men aldrig med det minsta hot mot den akademiska friheten. Det hot som började kring 2010, mycket svagt, men som accelererat och idag är betydande. Det som då skede förundrades jag över, vilket till slut innebar att jag upptäckte begreppet akademisk frihet.
Vad som skedde i Lund var att jag gavs den akademiska friheten, men också uppföljningen, vilket var en del i professionaliseringen, det som jag inte riktigt insåg då, var en del i att bli en broder i brödraskapet.
Idag förstår jag därför skeenden som att man attackerar den akademiska friheten, och kan göra det framgångsrikt p g a att professionen, dvs brödraskapet och dess kultur, har försvagats. Mängden av styrdokument vid dagens universitet och högskolor är därför i ett omvänt förhållande till professionalismen. Ju mer struktur, i form av styrdokument, ju mindre omdöme, ju mindre akademisk frihet, ju mindre professionalism.
Det så ohyggligt anmärkningsvärda är att idag, 2021, kan en professor i ämnet ha mindre förtroende att bedriva en kurs, än en nästan nyrekryterad doktorand hade i Lund 1984.
Tror du mig inte? Läs nästa inlägg, med två små anekdoter som får åskådliggöra förändringen.
Den 1 juni 2021
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
