https://www.euronews.com/2021/02/16/here-s-what-you-need-to-know-about-france-s-controversial-separatism-law
I Frankrike skulle jag inte behöva löpa gatlopp för att finna ett apotek som inte har personal som genom sin symbol, uttrycker en önskan att jag skall dödas. Jag skulle inte behöva tvingas att visa mitt pass för en kvinna, vars huvudsymbol säger att jag skall brännas. Inte en gång, utan två gånger.
Hur är det möjligt att detta sker i Frankrike, som har en mycket stor, etablerad muslimsk befolkning?
Politikerna tycks ha agerat på ett mycket klokt vis. De stora totalitära religionernas företrädare har blivit hörda. Enligt tidskriften har de också accepterat förslagen. Kanske de ser att deras egen överlevnad står på spel gentemot de radikala tolkningar av deras religioner som görs. Kanske, och det vore ett mycket gott besked, avser de att bli som andra religioner har blivit i många av de civiliserade europeiska länderna, en kraft för människors individuella behov, och inte en politisk kraft.
Kanske deras historia spelar mycket stark roll, där de skapade medborgaren efter revolutionen, medborgaren som möte en stat utan religion eller adel; som skapade en medborgarens stat, underkastad de tre orden som fortfarande måste försvaras och föras fram: Frihet, Jämlikhet, Broderskap.
I Sverige finns inte medborgaren lika uttalad. Där har också politiker böjt sig för islams inflytande. Jag, som medborgare i ett land som formellt hävdar religionsfrihet, har att finna mig i att möta en polis som bär religiösa symboler. Den svenska staten är inte fri från religioner.
Någon hävdar att denna oroande utveckling kommer av att det gamla statsbärande partiet, Socialdemokraterna, idag får sitt främsta stöd från muslimer, varför de inte, av unkna röstskäl, tar strid om religionsfriheten i staten. Man hänvisar till partiföreträdare som sagt att de aldrig kommer att kritisera islam.
Det kan förvisso vara en del i förklaringen, men det är sannolikt att överdramatisera ett idag knappt 30-procentigt partis inflytande. Socialdemokraterna kan ha tagit den totalitära ideologin till sina företrädares hjärtan, men partiet är inte egenmäktigt. Det finns februari 2021sannolikt en annan kraft som ligger bakom toleransen för vissa totalitära ideologier.
Kanske det är den stora toleransen som svenskarna har? Den som blivit groteskt missriktad när den låter stänga badhus för att muslimska kvinnor skall bada.
Det kan vara svenskens stora naivitet, den som också uttrycks som stor tillit till människor och som sägs vara vårt sociala guld? Oaktat vilken ideologi en person har, utgår vi från att människan är god och går att lita på. Skulle den bete sig illa, då är det inte ideologin som ställs till svars, ja, knappt ens individen, utan dennes socioekonomiska förhållanden.
Problemet med tilliten är att den aldrig har hotats, varför vi aldrig har behövt förstå vad den beror på, vad som kan hota den och hur den kan försvaras. Kvinnan på apoteket är en snäll person och vi säger blott: Envar blir salig på sin tro. Samtidigt är hon längst ner på samhällsstegen, varför ingen god människa kan fara fram mot hennes bärande av en symbol.
Jag, som tror att samhällskontraktet är i fara, dvs bl a vår stora tillit, när muslimerna sänder fram sina kvinnor för att få acceptans för sin totalitära ideologi, och penetrera samhället med den, blir förnedrad och oskadliggjord med uttrycket: Islamofob.
Jag tror att vårt sociala guld kommer från en tolerans som baseras på en oerhörd likhet, ett oerhört homogent samhälle. Frankrike tycks ha förstått detta genom att kräva att varje medborgare är medborgare, dvs lik alla andra. Först kommer likheten, sedan kommer variationen. Denna likhet, baserad på gemensamma värderingar, måste återerövras. Här måste staten gå i främsta ledet. Det räcker inte med att folk mumlar i stugorna.
Envar får bli salig på sin tro, men i första hand är envar svensk. Frihet, jämlikhet och tolerans, är våra värdeord.
Den 19 februari 2021
Sven-Olof Collin