När man läser bibeln eller koranen, finns det mycket som framstår som uppenbart galet, för att inte säga vansinnigt. T ex ”Ni får inte offra åt Herren ett djur vars testiklar blivit klämda, krossade, avslitna eller bortskurna. Sådant ska ni inte göra i ert land.” vilket står i 3 Mosebok, 22:24.
Lika vansinnigt framstår texten något kapitel bort: ”Och den som smädar HERRENS namn ska straffas med döden. Hela församlingen ska stena honom.” vilket står i 3 Mosebok 24:16.
De kristna och muslimerna, i de utvecklade länderna, får man tillägga, brukar försöka undkomma hånskratt och krav på en ny version av de religiösa texterna med hävdandet att man inte skall vara bokstavstroende, utan se att skribenten skriver metaforiskt, eller att texterna idag skall förstås metaforiskt. Se inte vad de skriver, utan tolka vad de avsett eller vad innebörden kan vara idag.
Men hävdandet av metaforisk tolkning är en lögn. En för mänskligt liv, mycket kostsam lögn.
Vid tiden för skrivandet, var texten sannolikt en faktisk beskrivning. Man skulle dödas om man sade ’Herre gud’, när man tappade lerkärlet och det gick i tusen bitar. Man skulle tas utanför byn och stenas till döds. Ty religionen var då, som texterna visar och historiska data visar, en tyrannisk och helvetisk religion.
Med tiden har människans moral utvecklats och lämnat det primitiva religiösa stadiet. Förvisso finns det idag människor som avskyr uttrycket, ’Herre gud’, och som önskar att folk inte använder det. Men de anser att straffet för sådant användande bör vara tillsägelse, inte döden, ja, kanske inte ens fängelse.
Den moderna, mer utvecklade människan, hävdar idag att texten skall läsas metaforiskt, att det är andemeningen i texten som är det viktiga och det riktiga, nämligen att man inte skall missbruka herrens namn, utan visa det respekt. Men, det är inte mer metaforiskt än att de önskar att församlingen, förvisso inte skall stena missbrukaren, men väl stigmatisera och sanktionera missbrukaren. Således, det enda som sker genom metaforiken är att straffet ändras. Innebörden tenderar att stanna kvar.
Hävdandet av den metaforiska läsningen är således en tvättinrättning, där man försöker tvätta religionen fri från tyranni, men samtidigt behåller man tyranni, men nu i modern tappning.
Det går att modernisera texten, så att den mer precist uttrycker den moderna åskådningen. Så görs med lagen, där ingen nu levande jurist skulle komma på tanken att hävda att en lagtext inte skall läsas faktisk, utan metaforisk.
Men religionen tappar åtskilligt av sin religiösa makt om de medger att deras religiösa texter inte är så heliga att de inte kan revideras. Som om guds ord kan revideras. Samtidigt skulle religionen skulle tappa sin oerhörda flexibilitet, vilket ger dem så många anhängare. Dagens religiösa flexibilitet innebär att man får anhängare som läser texten med faktiska ögon, de som kallas bokstavstroende, och man får ytterligare anhängare, som varierar i metaforisk läsning.
Det är här som den religiösa flexibiliteten visar sitt ohyggliga ansikte. Ty medan moderna, utvecklade människor läser texten starkt metaforiskt, finns det människor som läser den enligt bokstaven, och därmed agerar som om de levde i den barbariska tid då texterna föddes. Det är då människor, som idag lever som om de levde under den barbariska tiden, kan dödshota Lars Vilks för att han avbildade mohammed, eller utsätta poliser för stenregn p g a att en människa ger yttryck för sin tanke om islam genom att bränna koranen.
Den metaforiska läsningen är dödsluckan som öppnar upp för en reproduktion idag av barbariet i religionen. Förvisso kan vi vara tacksamma för att de är transparenta och visar upp sin religions barbari, men graden av barbari hade varit dramatiskt lägre om de som läser den faktiska texten, hade fått en modern, human text att läsa.
Jag anklagar således de judar, kristna och muslimer, som inte vill ge ut en reviderad upplaga av toran, bibeln och koranen, för att vara medskyldiga i alla de terrorbrott och förföljelser av kvinnor, homosexuella, judar och ateister som sker idag.
Den 12 juli 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Lika vansinnigt framstår texten något kapitel bort: ”Och den som smädar HERRENS namn ska straffas med döden. Hela församlingen ska stena honom.” vilket står i 3 Mosebok 24:16.
De kristna och muslimerna, i de utvecklade länderna, får man tillägga, brukar försöka undkomma hånskratt och krav på en ny version av de religiösa texterna med hävdandet att man inte skall vara bokstavstroende, utan se att skribenten skriver metaforiskt, eller att texterna idag skall förstås metaforiskt. Se inte vad de skriver, utan tolka vad de avsett eller vad innebörden kan vara idag.
Men hävdandet av metaforisk tolkning är en lögn. En för mänskligt liv, mycket kostsam lögn.
Vid tiden för skrivandet, var texten sannolikt en faktisk beskrivning. Man skulle dödas om man sade ’Herre gud’, när man tappade lerkärlet och det gick i tusen bitar. Man skulle tas utanför byn och stenas till döds. Ty religionen var då, som texterna visar och historiska data visar, en tyrannisk och helvetisk religion.
Med tiden har människans moral utvecklats och lämnat det primitiva religiösa stadiet. Förvisso finns det idag människor som avskyr uttrycket, ’Herre gud’, och som önskar att folk inte använder det. Men de anser att straffet för sådant användande bör vara tillsägelse, inte döden, ja, kanske inte ens fängelse.
Den moderna, mer utvecklade människan, hävdar idag att texten skall läsas metaforiskt, att det är andemeningen i texten som är det viktiga och det riktiga, nämligen att man inte skall missbruka herrens namn, utan visa det respekt. Men, det är inte mer metaforiskt än att de önskar att församlingen, förvisso inte skall stena missbrukaren, men väl stigmatisera och sanktionera missbrukaren. Således, det enda som sker genom metaforiken är att straffet ändras. Innebörden tenderar att stanna kvar.
Hävdandet av den metaforiska läsningen är således en tvättinrättning, där man försöker tvätta religionen fri från tyranni, men samtidigt behåller man tyranni, men nu i modern tappning.
Det går att modernisera texten, så att den mer precist uttrycker den moderna åskådningen. Så görs med lagen, där ingen nu levande jurist skulle komma på tanken att hävda att en lagtext inte skall läsas faktisk, utan metaforisk.
Men religionen tappar åtskilligt av sin religiösa makt om de medger att deras religiösa texter inte är så heliga att de inte kan revideras. Som om guds ord kan revideras. Samtidigt skulle religionen skulle tappa sin oerhörda flexibilitet, vilket ger dem så många anhängare. Dagens religiösa flexibilitet innebär att man får anhängare som läser texten med faktiska ögon, de som kallas bokstavstroende, och man får ytterligare anhängare, som varierar i metaforisk läsning.
Det är här som den religiösa flexibiliteten visar sitt ohyggliga ansikte. Ty medan moderna, utvecklade människor läser texten starkt metaforiskt, finns det människor som läser den enligt bokstaven, och därmed agerar som om de levde i den barbariska tid då texterna föddes. Det är då människor, som idag lever som om de levde under den barbariska tiden, kan dödshota Lars Vilks för att han avbildade mohammed, eller utsätta poliser för stenregn p g a att en människa ger yttryck för sin tanke om islam genom att bränna koranen.
Den metaforiska läsningen är dödsluckan som öppnar upp för en reproduktion idag av barbariet i religionen. Förvisso kan vi vara tacksamma för att de är transparenta och visar upp sin religions barbari, men graden av barbari hade varit dramatiskt lägre om de som läser den faktiska texten, hade fått en modern, human text att läsa.
Jag anklagar således de judar, kristna och muslimer, som inte vill ge ut en reviderad upplaga av toran, bibeln och koranen, för att vara medskyldiga i alla de terrorbrott och förföljelser av kvinnor, homosexuella, judar och ateister som sker idag.
Den 12 juli 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
