Horatius lär ha skrivit: "Carpe diem quam minimum credula postero", vilket lär betyda ’fånga dagen, lita ej på morgondagen’. Uttrycket Carpe diem har blivit populärt som uttryck, att fånga och njuta dagen, precis blott den som är här och nu. Men tillägget är det intressanta, ty det är ju tillägget som ger skäl till att fånga dagen. Morgondagen är okänd, om den kan vi inte veta, än mindre lita på. Därför står blott en sak oss till buds, att fånga dagen och överge vår fåfänga förhoppning om morgondagen.
Ändock är det många som vill fånga morgondagen.
Jag läser i dagens tidning. Många artiklar handlar om det som precis utspelats. Så som det sig bör i en nyhetstidning. Carpe diem. Men irriterande många artiklar handlar om hur det kan bli. Hur den politiska scenen kommer att se ut inför valet. Hur aktiebörsen kommer att gå. Hur utvecklingen i Gaza kan gå. Hur kriget i Ukraina kommer att utveckla sig. Inget av detta är nyheter. Inget av detta har skett, varför det finns inget att rapportera om. Det är blott spekulationer, som bäst prognoser, baserade på teorier som ger sken av att förutsäga framtiden. Som värst, blott sibyllans erfarna och obestämda prat.
Jag var handledare på ett kandidatprogram. Var och varannan student ville undersöka effekterna av avskaffande av revisionsplikten, den som innebar att varje aktiebolag skulle underkastas revision. Problemet var emellertid att detta var år 2009, ett år innan revisionsplikten skulle avskaffas genom en förändring av aktiebolagslagen. Jag berättade för studenterna att man inte kan vetenskapligt undersöka framtiden, ty likt gudar är framtiden något som inte finns, utan som blott lever som en föreställning i människors huvuden. Det jag kunde acceptera var undersökningar som skulle förklara varför olika grupper av människor hade vissa föreställningar om effekterna, ty dessa föreställningar fanns, men inte effekterna av avskaffandet. Carpe diem.
Vi människor är naturligen intresserade av framtiden, eftersom det är den vi skall leva i. Vi sår inte vår säd i jorden, för att se det ligga där idag. Vi sår för vad som skall komma, i framtiden, strået som bär axet som kan bli vårt bröd. Vi ser fångstdjuret springa för sitt liv, medan vi försöker förutsäga var det kommer att vara, så att vi kan fånga det.
För att kunna leva, för att kunna ha sitt carpe diem i morgon, måste vi leva med framtiden, den o-tillitsfulla.
Men vetenskapen är kunskapen om det som är och som har varit. Som Hegel skrev i sin Rättsfilosofi: Minervas uggla sprider sina vingar blott när skymningen faller. Carpe diem.
Att läsa journalisters förutsägelser, deras grundlösa spekulationer, renons på en teori som grund för sina förutsägelser, är därför outhärdligt.
Den 17 juni 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Ändock är det många som vill fånga morgondagen.
Jag läser i dagens tidning. Många artiklar handlar om det som precis utspelats. Så som det sig bör i en nyhetstidning. Carpe diem. Men irriterande många artiklar handlar om hur det kan bli. Hur den politiska scenen kommer att se ut inför valet. Hur aktiebörsen kommer att gå. Hur utvecklingen i Gaza kan gå. Hur kriget i Ukraina kommer att utveckla sig. Inget av detta är nyheter. Inget av detta har skett, varför det finns inget att rapportera om. Det är blott spekulationer, som bäst prognoser, baserade på teorier som ger sken av att förutsäga framtiden. Som värst, blott sibyllans erfarna och obestämda prat.
Jag var handledare på ett kandidatprogram. Var och varannan student ville undersöka effekterna av avskaffande av revisionsplikten, den som innebar att varje aktiebolag skulle underkastas revision. Problemet var emellertid att detta var år 2009, ett år innan revisionsplikten skulle avskaffas genom en förändring av aktiebolagslagen. Jag berättade för studenterna att man inte kan vetenskapligt undersöka framtiden, ty likt gudar är framtiden något som inte finns, utan som blott lever som en föreställning i människors huvuden. Det jag kunde acceptera var undersökningar som skulle förklara varför olika grupper av människor hade vissa föreställningar om effekterna, ty dessa föreställningar fanns, men inte effekterna av avskaffandet. Carpe diem.
Vi människor är naturligen intresserade av framtiden, eftersom det är den vi skall leva i. Vi sår inte vår säd i jorden, för att se det ligga där idag. Vi sår för vad som skall komma, i framtiden, strået som bär axet som kan bli vårt bröd. Vi ser fångstdjuret springa för sitt liv, medan vi försöker förutsäga var det kommer att vara, så att vi kan fånga det.
För att kunna leva, för att kunna ha sitt carpe diem i morgon, måste vi leva med framtiden, den o-tillitsfulla.
Men vetenskapen är kunskapen om det som är och som har varit. Som Hegel skrev i sin Rättsfilosofi: Minervas uggla sprider sina vingar blott när skymningen faller. Carpe diem.
Att läsa journalisters förutsägelser, deras grundlösa spekulationer, renons på en teori som grund för sina förutsägelser, är därför outhärdligt.
Den 17 juni 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
