En avlägset bekant till mig berättade att en av hans kvinnliga vänner kände sig utanför samhället, när hon gick i sin lilla stad. De flesta människor såg annorlunda ut, de pratade andra språk, och de beteende sig på ett annat sätt. Hon kände sig främmande i det som hon tyckte skulle vara hennes stad.
Förvisso kan man beteckna hennes attityd som främlingsfientlig, ty hon tycks ta avstånd från de människor som inte är som hon. Men samtidigt beskriver hon en känsla av främlingskap, att hon inte hör hemma där hon går. Ett främlingskap som hon finner överraskande och beklagligt, ty hon förväntar sig att detta är hennes hem, hennes hemstad, där hon skall känna sig hemma. Men hon känner sig som …..en främling, en som är på en plats som inte är hennes.
Hur går kausaliteten?
Är en människa, som bär på främlingsfientlighet, benägen att känna främlingskap när den går på gatorna där det folk finns, som den främlingsfientlige inte vill ha på gatorna? Är kausaliteten att främlingsfientlighet ger främlingskap?
Är en människa, som erfar en känsla av främlingskap i sin hembygd, benägen att förstå den som orsakad av människorna som ockuperar rummet, det som egentligen borde vara hennes, varpå hon riktar ett agg mot dessa människor och blir främlingsfientlig? Är kausaliteten att främlingskap ger främlingsfientlighet?
Jag erkänner villigt att den grad av främlingsfientlighet jag idag erfar har kommit genom känslan av främlingskap. Jag känner ett obehag ja, ovilja, att gå till mitt lokala apotek, för att få ut mina mediciner. Orsaken är att det där finns muslimska kvinnor som bär hijab. Hijaben demonstrerar för mig kvinnoförtryck och existensen av en religion som inte blott mördar människor, utan som, om den hade förkommit med styrka i mitt land, hade varit ett hot mot mig. När jag står där, på Apoteket. känner jag mig främmande, att detta inte är mitt land, men också upprörd att kvinnan inte respekterar den svenska traditionen att inte skylta med sin livsåskådning. Jag har, med dessa erfarenheter, numer bildat mig en åsikt, som jag flitigt för fram, att muslimer är intoleranta. Ty, att kräva rätten att få bryta mot en tradition, i det landet som tagit emot en och gett en bröd och tak överhuvudet, är en intolerans och en kulturell fräckhet.
Så har jag fått främlingsfientlighet hos mig, genom känslan av främlingskapets overklighet, när jag mött en annan kulturs intolerans. I min hemstad.
Jag är rädd för den känslan jag fått. Jag vill inte ha främlingsfientliga känslor. Men, jag vill känna mig hemma i ett gott Sverige. Jag vill inte känna främlingskap i ett Sverige där förtrycket ökar.
Du, som så gärna spottar och fräser mot främlingsfientliga, vem är väl du att döma mig? Är inte min känsla av främlingskap värd att respekteras? Eller skall jag dömas till att vara främling? I det som var mitt land?
Jag sitter i mitt hus i Ligurien och skriver detta. Jag intalar mig, om och om igen, att jag är här för att jag njuter den italienska kulturen, Italiens väder och känslan av frihet och ledighet. Jag är absolut inte här för att jag känner främlingskap i det land som jag gett mitt liv till och gett mitt arbete till.
Nej, så är det inte. Absolut inte.
Ty, så får det inte lov att vara.
Den 25 juli 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Förvisso kan man beteckna hennes attityd som främlingsfientlig, ty hon tycks ta avstånd från de människor som inte är som hon. Men samtidigt beskriver hon en känsla av främlingskap, att hon inte hör hemma där hon går. Ett främlingskap som hon finner överraskande och beklagligt, ty hon förväntar sig att detta är hennes hem, hennes hemstad, där hon skall känna sig hemma. Men hon känner sig som …..en främling, en som är på en plats som inte är hennes.
Hur går kausaliteten?
Är en människa, som bär på främlingsfientlighet, benägen att känna främlingskap när den går på gatorna där det folk finns, som den främlingsfientlige inte vill ha på gatorna? Är kausaliteten att främlingsfientlighet ger främlingskap?
Är en människa, som erfar en känsla av främlingskap i sin hembygd, benägen att förstå den som orsakad av människorna som ockuperar rummet, det som egentligen borde vara hennes, varpå hon riktar ett agg mot dessa människor och blir främlingsfientlig? Är kausaliteten att främlingskap ger främlingsfientlighet?
Jag erkänner villigt att den grad av främlingsfientlighet jag idag erfar har kommit genom känslan av främlingskap. Jag känner ett obehag ja, ovilja, att gå till mitt lokala apotek, för att få ut mina mediciner. Orsaken är att det där finns muslimska kvinnor som bär hijab. Hijaben demonstrerar för mig kvinnoförtryck och existensen av en religion som inte blott mördar människor, utan som, om den hade förkommit med styrka i mitt land, hade varit ett hot mot mig. När jag står där, på Apoteket. känner jag mig främmande, att detta inte är mitt land, men också upprörd att kvinnan inte respekterar den svenska traditionen att inte skylta med sin livsåskådning. Jag har, med dessa erfarenheter, numer bildat mig en åsikt, som jag flitigt för fram, att muslimer är intoleranta. Ty, att kräva rätten att få bryta mot en tradition, i det landet som tagit emot en och gett en bröd och tak överhuvudet, är en intolerans och en kulturell fräckhet.
Så har jag fått främlingsfientlighet hos mig, genom känslan av främlingskapets overklighet, när jag mött en annan kulturs intolerans. I min hemstad.
Jag är rädd för den känslan jag fått. Jag vill inte ha främlingsfientliga känslor. Men, jag vill känna mig hemma i ett gott Sverige. Jag vill inte känna främlingskap i ett Sverige där förtrycket ökar.
Du, som så gärna spottar och fräser mot främlingsfientliga, vem är väl du att döma mig? Är inte min känsla av främlingskap värd att respekteras? Eller skall jag dömas till att vara främling? I det som var mitt land?
Jag sitter i mitt hus i Ligurien och skriver detta. Jag intalar mig, om och om igen, att jag är här för att jag njuter den italienska kulturen, Italiens väder och känslan av frihet och ledighet. Jag är absolut inte här för att jag känner främlingskap i det land som jag gett mitt liv till och gett mitt arbete till.
Nej, så är det inte. Absolut inte.
Ty, så får det inte lov att vara.
Den 25 juli 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
