Ett av mina mest fantastiska ögonblick i mitt yrkesliv var när en del av min forna institutions medarbetare ’kidnappade’ mig under en hel dag, två veckor efter att jag ’avskedats’ från och blivit förklarad Persona non grata på Högskolan Kristianstad. Jag förundrades och gladdes över det stödet. Men jag har också, sedan dess, undrat över hur det var möjligt för en organisation att ’avskeda’ mig, trots att jag syntes ha ett ganska betydande stöd hos signifikanta medarbetare.
Organisationer har två tydliga system för att hålla sina medarbetare i schack, incitament och sanktioner. Därtill kommer organisationskultur, som är svårare att kontrollera och att använda.
Jag tyckte det var tufft av mina vänliga och understödande kollegor att kidnappa mig, eftersom det visade en personlig lojalitet mot en Persona non grata, vilket kunde påverka deras arbetsmöjligheter på institutionen. Därför har jag varit ytterst sparsam med att sprida foton från ’kidnappningen’, på det att högskolans incitament- och repressions-system inte skulle aktiveras mot dem.
Men vad detta visar är att det är möjligt för organisationer att hålla nere medarbetare genom dessa system. Medarbetare följer kanske inte en organisations strategi för att de sympatiserar med strategin och organisationens agerande, utan för att kontrollsystemen, incitament- och sanktions-systemen, håller folk i schack.
Tänk på hur snabbt det gick att avnazifiera nazityskland. Ett helt folk stod bakom Hitler. Något år senare hade demokrati etablerats i Västtyskland. Man hade inte gjort ett folkbyte, utan förändrat incitament- och sanktionssystemen och deras inriktning. Att jaga livet av en jude premierades inte längre, utan bestraffades.
Ceausescu, Rumäniens diktator, höll ett tal 1989, och fick med förvåning höra att massan, som alltid hade hyllat honom, började opponera sig. Några timmar senare var han och hans hustru avrättade och folket hade rest sig. Incitament- och sanktionssystemet hade plötsligt upphört att verka.
Dessa tre exempel bör vi ha i minnet när vi ser Rysslands agerande, deras aggression mot det fria landet Ukraina. Det är lätt hänt att vi lyssnar på intervjuer av ryssar, som säger att de står bakom avnazifieringen av Ukraina, som våldtäkten av Ukraina ibland kallas. Då gäller det att inse att Högskolan Kristianstad, segermakterna efter WWII, Ceausescu och Rysslands stat har tillgång till incitaments- och sanktionssystem som kan skapa en bild av en enighet. Men vi vet inte hur starkt stödet är, ty människors svar är inte nödvändigtvis deras genuina svar, utan ett svar filtrerat genom incitament och sanktioner. Likt kidnappargruppen kan det finns en betydande del i Ryssland som villigt och med stort engagemang skulle delta i en demokratisering av Ryssland och en västorienterad politik, men att de idag hålls nere av incitament och sanktioner.
Vi skall därför vara försiktiga, och egentligen undvika att döma Ryssland och des folk som förlorat, ty folket är underkastade en styrning via incitament och sanktioner. Till vad deras hjärtan egentligen står, är mycket svårt att veta.
Den 12 oktober 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Organisationer har två tydliga system för att hålla sina medarbetare i schack, incitament och sanktioner. Därtill kommer organisationskultur, som är svårare att kontrollera och att använda.
Jag tyckte det var tufft av mina vänliga och understödande kollegor att kidnappa mig, eftersom det visade en personlig lojalitet mot en Persona non grata, vilket kunde påverka deras arbetsmöjligheter på institutionen. Därför har jag varit ytterst sparsam med att sprida foton från ’kidnappningen’, på det att högskolans incitament- och repressions-system inte skulle aktiveras mot dem.
Men vad detta visar är att det är möjligt för organisationer att hålla nere medarbetare genom dessa system. Medarbetare följer kanske inte en organisations strategi för att de sympatiserar med strategin och organisationens agerande, utan för att kontrollsystemen, incitament- och sanktions-systemen, håller folk i schack.
Tänk på hur snabbt det gick att avnazifiera nazityskland. Ett helt folk stod bakom Hitler. Något år senare hade demokrati etablerats i Västtyskland. Man hade inte gjort ett folkbyte, utan förändrat incitament- och sanktionssystemen och deras inriktning. Att jaga livet av en jude premierades inte längre, utan bestraffades.
Ceausescu, Rumäniens diktator, höll ett tal 1989, och fick med förvåning höra att massan, som alltid hade hyllat honom, började opponera sig. Några timmar senare var han och hans hustru avrättade och folket hade rest sig. Incitament- och sanktionssystemet hade plötsligt upphört att verka.
Dessa tre exempel bör vi ha i minnet när vi ser Rysslands agerande, deras aggression mot det fria landet Ukraina. Det är lätt hänt att vi lyssnar på intervjuer av ryssar, som säger att de står bakom avnazifieringen av Ukraina, som våldtäkten av Ukraina ibland kallas. Då gäller det att inse att Högskolan Kristianstad, segermakterna efter WWII, Ceausescu och Rysslands stat har tillgång till incitaments- och sanktionssystem som kan skapa en bild av en enighet. Men vi vet inte hur starkt stödet är, ty människors svar är inte nödvändigtvis deras genuina svar, utan ett svar filtrerat genom incitament och sanktioner. Likt kidnappargruppen kan det finns en betydande del i Ryssland som villigt och med stort engagemang skulle delta i en demokratisering av Ryssland och en västorienterad politik, men att de idag hålls nere av incitament och sanktioner.
Vi skall därför vara försiktiga, och egentligen undvika att döma Ryssland och des folk som förlorat, ty folket är underkastade en styrning via incitament och sanktioner. Till vad deras hjärtan egentligen står, är mycket svårt att veta.
Den 12 oktober 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
