En ledare i Göteborgsposten skriver om hur begreppet ’strukturell rasism’ blivit ledande på svenska universitet. Inte för att det visat sig vara ett framgångsrikt begrepp i en oändlig mängd empiriska undersökningar som med all kritisk vilja från forskarna har försökt att falsifiera begreppet, men misslyckats. Det har snarare etablerats p g a dess grund i en norm om förfördelade grupper.
https://www.gp.se/ledare/antirasisterna-vid-universitet-visar-sitt-r%C3%A4tta-ansikte-1.112647242?
Ledaren avslutas med ”Utan intellektuell pluralism vid universiteten kan man i praktiken knappast tala om akademisk frihet.”
Studier av rasism och folkgrupper har övergått till att bli ställningstagande utifrån värderingar, med ett betydande dominerande inflytande. Värderingar och enfald istället för kunskap och intellektuell pluralism.
Under radarn flyger ett annat, liknande värderingsgrundat begrepp, som är så starkt att man, om man är kritisk mot begreppet, får höra, i den milda formen ’men tycker du inte att det är bra’ och i den hårda formen ’du är avskedad’.
Begreppet jag avser är Hållbarhet. Det har gjort samma färd som rasism. Först har det varit ett fenomen som forskare studerade. Sedan har det blivit ett värde, eller egentligen ett perspektiv som är nödvändigt, det är inte valbart, och man undervisar inte om hållbarhet, utan i hållbarhet, dvs hållbarhet förkunnas som en lära, inte som kunskap.
Jag blev inbjuden till en konferens om hållbarhet, delvis som en vängärning, men kanske framför allt att den som bjöd in mig visste min kritik mot hållbarhet. Ja, kanske hade hört den till leda…
Det var en konferens som sjöng hållbarhetens lov. När det var dags för mig att beträda podiet var jag mycket nervös. Jag kände det som att jag skulle förkunna min hårda kritik mot islam, i en moské. Men med skillnaden att jag inte kunde förvänta mig fysiska våldsamheter, men väl verbala våldsamheter och därefter social uteslutning.
Men många akademiker är ljuvliga och märkliga personer. I alla fall de som var på plats. Jag fick applåder och efteråt en rad personer som ville diskutera med mig. Jag blev inte utesluten utan fick mycket trevligt middagssällskap, med heta, intressanta diskussioner.
Därefter har jag fått några inbjudningar att komma till konferenser, med fokus på hållbarhet, som inte verkade vara inriktade på ett kritiskt förhållningssätt mot hållbarhet som en dominerande ideologi idag. Jag uppfattade inbjudan mer som ett sätt för konferensarrangören att piffa upp konferensen med en, i alla fall en kritisk röst. En god akademiker söker ju alltid en röst, men kanske inte för många, som kan kritisera en ståndpunkt.
Jag avböjde alla inbjudningar. Jag kunde peka på youtube-videor (https://www.youtube.com/watch?v=WC5wOn0c9aU ), där jag spelat in ett liknande kritiskt föredrag, som de kunde spela upp eller hänvisa till. Men framför allt ville jag inte bli en sådan hustomte, en person som åker världen kring och legitimerar tillställningar som akademiska, eftersom det finns en kritisk röst, jag, på konferensen.
Jag blev avskedad och kan nu inte, och vill inte heller, driva en hållbarhetskritisk agenda på universitet och högskolor. Jag ser med avsmak på hur pluralism ersätts av enfald, hur det som skall vara kunskapsförmedling är ideologiförmedling, förlåt, ideologiindoktrinering. Likt det som GP vänder sig emot. Men med skillnaden att ’strukturell rasism’ diskuteras som problematisk, medan Hållbarhet är så självklart att ingen tycks uppfatta den som en ideologi.
Den 16 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.gp.se/ledare/antirasisterna-vid-universitet-visar-sitt-r%C3%A4tta-ansikte-1.112647242?
Ledaren avslutas med ”Utan intellektuell pluralism vid universiteten kan man i praktiken knappast tala om akademisk frihet.”
Studier av rasism och folkgrupper har övergått till att bli ställningstagande utifrån värderingar, med ett betydande dominerande inflytande. Värderingar och enfald istället för kunskap och intellektuell pluralism.
Under radarn flyger ett annat, liknande värderingsgrundat begrepp, som är så starkt att man, om man är kritisk mot begreppet, får höra, i den milda formen ’men tycker du inte att det är bra’ och i den hårda formen ’du är avskedad’.
Begreppet jag avser är Hållbarhet. Det har gjort samma färd som rasism. Först har det varit ett fenomen som forskare studerade. Sedan har det blivit ett värde, eller egentligen ett perspektiv som är nödvändigt, det är inte valbart, och man undervisar inte om hållbarhet, utan i hållbarhet, dvs hållbarhet förkunnas som en lära, inte som kunskap.
Jag blev inbjuden till en konferens om hållbarhet, delvis som en vängärning, men kanske framför allt att den som bjöd in mig visste min kritik mot hållbarhet. Ja, kanske hade hört den till leda…
Det var en konferens som sjöng hållbarhetens lov. När det var dags för mig att beträda podiet var jag mycket nervös. Jag kände det som att jag skulle förkunna min hårda kritik mot islam, i en moské. Men med skillnaden att jag inte kunde förvänta mig fysiska våldsamheter, men väl verbala våldsamheter och därefter social uteslutning.
Men många akademiker är ljuvliga och märkliga personer. I alla fall de som var på plats. Jag fick applåder och efteråt en rad personer som ville diskutera med mig. Jag blev inte utesluten utan fick mycket trevligt middagssällskap, med heta, intressanta diskussioner.
Därefter har jag fått några inbjudningar att komma till konferenser, med fokus på hållbarhet, som inte verkade vara inriktade på ett kritiskt förhållningssätt mot hållbarhet som en dominerande ideologi idag. Jag uppfattade inbjudan mer som ett sätt för konferensarrangören att piffa upp konferensen med en, i alla fall en kritisk röst. En god akademiker söker ju alltid en röst, men kanske inte för många, som kan kritisera en ståndpunkt.
Jag avböjde alla inbjudningar. Jag kunde peka på youtube-videor (https://www.youtube.com/watch?v=WC5wOn0c9aU ), där jag spelat in ett liknande kritiskt föredrag, som de kunde spela upp eller hänvisa till. Men framför allt ville jag inte bli en sådan hustomte, en person som åker världen kring och legitimerar tillställningar som akademiska, eftersom det finns en kritisk röst, jag, på konferensen.
Jag blev avskedad och kan nu inte, och vill inte heller, driva en hållbarhetskritisk agenda på universitet och högskolor. Jag ser med avsmak på hur pluralism ersätts av enfald, hur det som skall vara kunskapsförmedling är ideologiförmedling, förlåt, ideologiindoktrinering. Likt det som GP vänder sig emot. Men med skillnaden att ’strukturell rasism’ diskuteras som problematisk, medan Hållbarhet är så självklart att ingen tycks uppfatta den som en ideologi.
Den 16 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
