Forskningsberedningen är en nyutsedd grupp, som skall vara ett diskussionsforum för den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen, inför deras forskningspolitiska proposition 2020. Tema för gruppen sägs vara miljö, klimat och hälsa. Redan här anar vi att det inte handlar om att ge en proposition för vetenskaplig excellens, att se till att Sverige utvecklas till en kunskapsnation byggd på stark forskning, som står sig i världskonkurrens. Snarare tycks man vilja utveckla några politiskt prioriterade områden. (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/pLlqj6/forskare-och-rektorer-vagleder-regeringen)
Redan här överraskas jag att ett så dagsaktuellt problemområde som integration och social splittring inte är ett område för en ’socialdemokratisk’ regering.
Jag har samlat på mig lite data om gruppen, för att se i vilken mån regeringen utgått från de förnämsta forskarna i landet, och hur de täcker in, via representation, viktiga delar av den akademiska kunskapsproduktionen, vilket är vilka fakultetsområde som representeras och vilka organisationer som representeras. Här kommer min genomgång.
Först noterar jag att av de 12 personerna är 7 kvinnor och 5 är män, identifierade utifrån deras namn, vilket sannolikt återger deras fysiska kön. De tycks såldes ha följt en ganska primitiv identitetspolitisk trend. Däremot, eftersom det är en ’socialdemokratisk’ regering, så hade man kunnat förvänta sig att klassursprung också skulle tillhöra urvalsgrunderna. Men en sådan sammanställning kan jag inte göra då jag saknar data, så där svävar jag i okunnighet. Klassanalysen får vänta, eftersom den inte är fashionabel.
Det är inte lätt att inordna alla ledamöter under de vanliga fakultetsgränserna, men med lite osäkerhet säger jag, med procentsatsers starkare intryck, att Samhällsvetenskap och Naturvetenskap har 33% representation var, Medicin har 17%, Humaniora och Teknik har 8%, och Juridik har 0%. Jag tror att Sverige har sin starkaste ställning inom medicin och teknik. Därför är det överraskande att det är samhällsvetenskap och naturvetenskap som får flest representanter. Att juridiken är frånvarande är märkligt då juridiken och deras juridiska metod onekligen ter sig som en dramatiskt viktig aktör i en värld där man efterlyser regleringar för att hantera samhällsproblem.
Organisationer som är företräda följer ett mer förväntat och rimligt mönster. Från de gamla universiteten kommer 58%, de nya universiteten är företrädda av vars en, dvs 8%, och 25% kommer från andra organisationer. Det återspeglar sannolikt ganska väl var den förnämsta forskningen utförs, och var den kan förväntas utföras i framtiden.
Så kommer vi till frågan om urvalspoolen för gruppen. Har den poolen bestått av de förnämsta akademikerna, dvs forskarna i de olika politiskt prioriterade fält som finns? Man kan först se på hur ledamöterna gjort sig i den professionella kåren, dvs vilken akademisk titel de har.
Professorerna representeras med 58%, adjungerade professorer 8% (dvs en person), docenterna med 8%, doktorerna med 17% och licentiaterna med 8%. Man har således inte haft akademisk rang i professionen som dominerande urvalskriterium. Det kan vara ursäktat då yngre personer, som kan vara akademiskt excellenta, ännu inte hunnit meritera sig för den högre akademiska rangen. Tyvärr har jag inte ledamöternas ålder, varför jag inte kan ta bort den möjligheten. Men jag tror mig ändå kunna dra slutsatsen att den akademiska professionens sätt att utmärka professionell skicklighet, genom sitt hierarkiska system, inte varit starkt utslagsgivande. Därmed kan sägas att regeringen deltar, genom sin utnämningspolitik, i avprofessionaliseringen i den akademiska världen.
Ett annat sätt att uppskatta akademisk excellens är att se på hur vetenskapssamhället mottagit dessa personers forskning, dvs i vilken mån deras forskning tillmäts betydelse genom att citeras. Visst är det ett grovt mått, precis som akademisk rang är, och citeringsmönster skiljer sig åt mellan olika vetenskapsområden. Men, om Sverige skall utvecklas till en världsledande kunskapsnation, då borde det finnas gott om världsledande forskare i forskningsberedningen.
Jag har låtit Publish and Perish räkna ut citeringar. Det är en grov uträknare, som inte blott uppmärksammar citeringar i renommerade vetenskapliga tidskrifter. Men det är ett sätt.
Medelvärdet på citeringar är 6754, men medianvärdet, som är 2190, visar att det finns stor spridning. De två mest citerade har 35330 respektive 21035 citeringar, medan de två minst uppmärksammade i vetenskapssamhället har 36 respektive 139 citeringar.
Man har således uppnått mångfald i vetenskaplig excellens i gruppen, genom några excellenta forskare, många medelmåttor, och några som inte gjort något större väsen om sig i vetenskapens värld.
Med risk att framstå som hämnare och tala i egen sak m m, noterar jag att två företagsekonomer finns i gruppen. Den forskningsmässigt betydligt starkare grenen av ekonomi, nationalekonomi, tycks inte finnas företrädd. Nästan lite stolt ser jag att Håkan Pihl ingår i gruppen, personen vars doktorsavhandling både han och jag kämpade med, för att få Lunda-institutionens interna opponenter, Karin Jonnergård och Rikard Larsson, att acceptera för disputation. Det tog ett år, men sedan fick han disputera och blev godkänd med betygsnämndens enighet. Stoltheten får förvisso sig en törn genom att det var Pihl som kallade mig som professor i företagsstyrning till Högskolan Kristianstad, där han var och är rektor, en kallelse han sedan djupt ångrade och gjorde mig först arbetsbefriad, för att om ett år, i juli 2020, helt befria mig från tjänsten.
Men med denna information, där jag kan misstänkas för att ha hämndbegärets drivkraft, så har dessa två företagsekonomer sammanlagt 353 citeringar, dvs de är knappt erkända i deras egen forskarvärld.
Om man hade sökt erkända företagsekonomiska forskare hade jag förväntat mig, och gärna sett t ex Barbara Czarniawska i gruppen. En oerhört duktig forskare, samhällsdebattör och, inte minst, handledare. Eller den med än större genomslag i vetenskapsvärlden, Mats Alvesson, med 73999 citeringar, och med kraftfullt samhällsengagemang, inte minst synligt idag (https://www.svd.se/radslans-kultur-har-fatt-grepp-om-vart-samhalle). Söker man excellenta forskare, är det där man skall söka. Inte bland dem som är mediokra, dvs likt mig, med 2010 citeringar, dvs nära gruppens medianvärde, eller bland de som inte ens är mediokra.
Slutsatsen är att man inte aktivt sökt bland Sveriges excellenta forskare för att få till en beredningsgrupp för forskningspolitiska propositionen. Man har inte ens respekterat den akademiska professionen på ett betydande sätt.
Som akademiker, men kanske än mer, som demokratisk socialist, dvs ortodox socialdemokrat, tycker jag mig se ’socialdemokraternas’ oförmåga eller ovilja att uppskatta den akademiska professionen. Vi befinner oss idag långt borta från Myrdals och Wigforss’ socialdemokrati. Och, som akademiker är jag tvivlande till att gruppen kommer att, på ett magnifikt sätt, premiera Sveriges utveckling som ett land med excellent akademisk forskning och högskola.
Dock, låt mig lägga in en brasklapp, där jag idag sitter i mitt nedgångna drivhus och fabulerar. Pihl, som gav mig långsamt sparken som professor i företagsstyrning, som var min vän och som numer inte ens är min ovän, men som jag ändå delvis känner, kan komma med de mest oväntade idéer. Må han både få, och ha mod att presentera någon av dessa oväntade idéer.
Öllsjö den 10 augusti 2019
Redan här överraskas jag att ett så dagsaktuellt problemområde som integration och social splittring inte är ett område för en ’socialdemokratisk’ regering.
Jag har samlat på mig lite data om gruppen, för att se i vilken mån regeringen utgått från de förnämsta forskarna i landet, och hur de täcker in, via representation, viktiga delar av den akademiska kunskapsproduktionen, vilket är vilka fakultetsområde som representeras och vilka organisationer som representeras. Här kommer min genomgång.
Först noterar jag att av de 12 personerna är 7 kvinnor och 5 är män, identifierade utifrån deras namn, vilket sannolikt återger deras fysiska kön. De tycks såldes ha följt en ganska primitiv identitetspolitisk trend. Däremot, eftersom det är en ’socialdemokratisk’ regering, så hade man kunnat förvänta sig att klassursprung också skulle tillhöra urvalsgrunderna. Men en sådan sammanställning kan jag inte göra då jag saknar data, så där svävar jag i okunnighet. Klassanalysen får vänta, eftersom den inte är fashionabel.
Det är inte lätt att inordna alla ledamöter under de vanliga fakultetsgränserna, men med lite osäkerhet säger jag, med procentsatsers starkare intryck, att Samhällsvetenskap och Naturvetenskap har 33% representation var, Medicin har 17%, Humaniora och Teknik har 8%, och Juridik har 0%. Jag tror att Sverige har sin starkaste ställning inom medicin och teknik. Därför är det överraskande att det är samhällsvetenskap och naturvetenskap som får flest representanter. Att juridiken är frånvarande är märkligt då juridiken och deras juridiska metod onekligen ter sig som en dramatiskt viktig aktör i en värld där man efterlyser regleringar för att hantera samhällsproblem.
Organisationer som är företräda följer ett mer förväntat och rimligt mönster. Från de gamla universiteten kommer 58%, de nya universiteten är företrädda av vars en, dvs 8%, och 25% kommer från andra organisationer. Det återspeglar sannolikt ganska väl var den förnämsta forskningen utförs, och var den kan förväntas utföras i framtiden.
Så kommer vi till frågan om urvalspoolen för gruppen. Har den poolen bestått av de förnämsta akademikerna, dvs forskarna i de olika politiskt prioriterade fält som finns? Man kan först se på hur ledamöterna gjort sig i den professionella kåren, dvs vilken akademisk titel de har.
Professorerna representeras med 58%, adjungerade professorer 8% (dvs en person), docenterna med 8%, doktorerna med 17% och licentiaterna med 8%. Man har således inte haft akademisk rang i professionen som dominerande urvalskriterium. Det kan vara ursäktat då yngre personer, som kan vara akademiskt excellenta, ännu inte hunnit meritera sig för den högre akademiska rangen. Tyvärr har jag inte ledamöternas ålder, varför jag inte kan ta bort den möjligheten. Men jag tror mig ändå kunna dra slutsatsen att den akademiska professionens sätt att utmärka professionell skicklighet, genom sitt hierarkiska system, inte varit starkt utslagsgivande. Därmed kan sägas att regeringen deltar, genom sin utnämningspolitik, i avprofessionaliseringen i den akademiska världen.
Ett annat sätt att uppskatta akademisk excellens är att se på hur vetenskapssamhället mottagit dessa personers forskning, dvs i vilken mån deras forskning tillmäts betydelse genom att citeras. Visst är det ett grovt mått, precis som akademisk rang är, och citeringsmönster skiljer sig åt mellan olika vetenskapsområden. Men, om Sverige skall utvecklas till en världsledande kunskapsnation, då borde det finnas gott om världsledande forskare i forskningsberedningen.
Jag har låtit Publish and Perish räkna ut citeringar. Det är en grov uträknare, som inte blott uppmärksammar citeringar i renommerade vetenskapliga tidskrifter. Men det är ett sätt.
Medelvärdet på citeringar är 6754, men medianvärdet, som är 2190, visar att det finns stor spridning. De två mest citerade har 35330 respektive 21035 citeringar, medan de två minst uppmärksammade i vetenskapssamhället har 36 respektive 139 citeringar.
Man har således uppnått mångfald i vetenskaplig excellens i gruppen, genom några excellenta forskare, många medelmåttor, och några som inte gjort något större väsen om sig i vetenskapens värld.
Med risk att framstå som hämnare och tala i egen sak m m, noterar jag att två företagsekonomer finns i gruppen. Den forskningsmässigt betydligt starkare grenen av ekonomi, nationalekonomi, tycks inte finnas företrädd. Nästan lite stolt ser jag att Håkan Pihl ingår i gruppen, personen vars doktorsavhandling både han och jag kämpade med, för att få Lunda-institutionens interna opponenter, Karin Jonnergård och Rikard Larsson, att acceptera för disputation. Det tog ett år, men sedan fick han disputera och blev godkänd med betygsnämndens enighet. Stoltheten får förvisso sig en törn genom att det var Pihl som kallade mig som professor i företagsstyrning till Högskolan Kristianstad, där han var och är rektor, en kallelse han sedan djupt ångrade och gjorde mig först arbetsbefriad, för att om ett år, i juli 2020, helt befria mig från tjänsten.
Men med denna information, där jag kan misstänkas för att ha hämndbegärets drivkraft, så har dessa två företagsekonomer sammanlagt 353 citeringar, dvs de är knappt erkända i deras egen forskarvärld.
Om man hade sökt erkända företagsekonomiska forskare hade jag förväntat mig, och gärna sett t ex Barbara Czarniawska i gruppen. En oerhört duktig forskare, samhällsdebattör och, inte minst, handledare. Eller den med än större genomslag i vetenskapsvärlden, Mats Alvesson, med 73999 citeringar, och med kraftfullt samhällsengagemang, inte minst synligt idag (https://www.svd.se/radslans-kultur-har-fatt-grepp-om-vart-samhalle). Söker man excellenta forskare, är det där man skall söka. Inte bland dem som är mediokra, dvs likt mig, med 2010 citeringar, dvs nära gruppens medianvärde, eller bland de som inte ens är mediokra.
Slutsatsen är att man inte aktivt sökt bland Sveriges excellenta forskare för att få till en beredningsgrupp för forskningspolitiska propositionen. Man har inte ens respekterat den akademiska professionen på ett betydande sätt.
Som akademiker, men kanske än mer, som demokratisk socialist, dvs ortodox socialdemokrat, tycker jag mig se ’socialdemokraternas’ oförmåga eller ovilja att uppskatta den akademiska professionen. Vi befinner oss idag långt borta från Myrdals och Wigforss’ socialdemokrati. Och, som akademiker är jag tvivlande till att gruppen kommer att, på ett magnifikt sätt, premiera Sveriges utveckling som ett land med excellent akademisk forskning och högskola.
Dock, låt mig lägga in en brasklapp, där jag idag sitter i mitt nedgångna drivhus och fabulerar. Pihl, som gav mig långsamt sparken som professor i företagsstyrning, som var min vän och som numer inte ens är min ovän, men som jag ändå delvis känner, kan komma med de mest oväntade idéer. Må han både få, och ha mod att presentera någon av dessa oväntade idéer.
Öllsjö den 10 augusti 2019
RSS-flöde
